Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Syriska litteraturen - Syriska språket, Syriskan - Syrjänernas autonoma område - Syrjänska språket - Syrlighet - Syrmien - Syrnium - Syror - Syros (Syra) - Syrphidae - Syrrhaptes - Syrsan - Syrsläktet - Syrsor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1143
Syriska språket—Syrsor
1144
die christlich-arabische Litteratur» (1907), och
A. Baumstark, »Geschichte der syrischen
Lite-ratur» (1922). P. L.
Syriska språket, Syriskan, den genom
sin litteratur viktigaste av de arameiska
dialekterna (se Arameiska språket),
kännetecknas fonetiskt särskilt genom bortfall
av trycklösa slutvokaler, även de långa, och
syntaktiskt genom sin av grekiskan starkt
påverkade satsbildning, liksom av en stor
mängd grekiska, persiska, latinska och
arabiska lånord. Kristendomens utbredning (se
Syriska kyrkan) blev av största
betydelse för litteraturen och språket. Den
edes-senska bibelöversättningens skriftspråk blev
snart härskande bland alla kristna araméer.
När den kyrkliga splittringen inträdde
mellan den jakobitiska (monofysitiska) och
den nestorianska läran, omfattades den
förra av de romerska och den senare av de
persiska araméerna. Utdrivna från Edessa
(489), fingo nestorianerna (se d. o.) snart sin
litterära föreningspunkt i Nisibis, och
småningom inträdde en dialektal differens mellan
vä stsyriskan i Edessa och ö s t s y r
i-skan i Nisibis. Schismen tog sig även
uttryck i olika skriftarter, och
vokalbeteckningen blev olika. Efter arabernas
framträngande under 600-talet övergick
folkspråket från arameiska till arabiska, och redan
omkr. 800 var syriskan på väg att dö ut,
ehuru den bibehöll sig som litteraturspråk i
mer än fyra årh. och ända till vår tid som
kyrkospråk hos maroniterna (se d. o.).
I vissa trakter vid övre Tigris, i Kurdistan
och vid Urmiasjön leva nysyriska
dialekter ännu kvar. De avvika starkt från den
gamla syriskan. Urmiadialekten har genom
amerikanska missionärer upphöjts till
litteraturspråk.
Litt.: Nyare grammatikaliska arbeten av
Th. Nöldeke (1880; 2:a uppl. 1898), R. Duval
(1881), C. Brockelmann (1899; 4:e uppl. 1925)
och A. Ungnad (1913; 2:a uppl. 1932). Den
förnämste svenske lärde på detta område är
C M. Agrell, därnäst O. F. Tullberg och i
våra dagar C. A. Moberg. De viktigaste
lexika äro R. Payne Smiths stora »Thesaurus
syriacus» (1879—1901; suppl. 1927) och C.
Brockelmann, »Lexicon syriacum» (1895; 2:a
uppl. 1928). P. L.
Syrjänernas autonoma område, se K o m i.
Syrjänska språket, se Finsk -ugriska
språk.
Syrlighet, kem. Om ett grundämne bildar
två oxider, som båda äro syreanhydrider,
kallas den syra, som motsvarar den syrefattigare
oxiden, syrlighet. G. S-ek.
Sy’rmien, serbokroat. Sri’jem, magyar.
Sze-rém, landet mellan Donau och nedersta Sava,
i n. ö Jugoslavien, uppkallat efter rom.
staden Sirmium (se d. o.). S. hörde länge under
Ungern, sedan under Turkiet (till 1688),
ingick senare i Militärgränsen och tillhörde
1872—1918 åter Ungern.
Sy’rnium, zool., se Kattugglan.
Syror. Oorganiska s. framställas vanl.
antingen genom att en metalloidoxid löses
i vatten (t. ex. SO3 + II2O = H2SO4) el. ur
något av deras salter genom dettas
behandling med en annan syra (t. ex. Na2CO3-|-II2SO4
= Na2SO4 + II2CO3). Icke syresyror kunna
framställas genom direkt förening av vissa
metalloider och vätgas (t. ex. H2J- C12=2HC1).
Angående s:s egenskaper se Syra. —
Organiska s. innehålla liksom de oorganiska
(se Syr a) lätt utbytbart väte och kunna
med baser bilda s a 1 t e r el., som de här även
kallas, e s t r a r. Alltefter antalet mot
metall utbytbara väteatomer talar man om
en-basiska s. (t. ex. ättiksyra), tvåbasiska s.
(t. ex. oxalsyra) o. s. v. 1 allm. äro de
organiska s. så svaga, att man med smaken ej
kan identifiera dem. Med lackmuspapper
kunna de dock vanl. påvisas. De organiska s.
kunna framställas på samma sätt som de
oorganiska, näml, ur ett av syrans salter genom
tillsats av en annan syra. Dessutom finnas
en hel del för organiska s. speciella
framställningssätt, bland vilka oxidation
s-m e t o d en är den förnämsta. Den grundar
sig på att de flesta alkoholer genom
oxidationen kunna överföras i s. med vanl. samma
antal kolatomer. 1. B.
Syros, förr även Syra, centralt belägen ö
bland Kykladerna, Grekland; 81 kvkm, 32,196
inv. (1928), flertalet i den viktiga
handels-och hamnstaden Hermupolis (se d. o.).
Sy’rphidae, se S v ä v f 1 u g o r.
Syrrha’ptes, zool., se S t ä p p h ö n s.
Syrsan, insjöliknande fjärd i Tjust, n.
Småland (se karta vid d. o.), genom
Bjursunds-ström förbunden med Gudingefjärden.
Syrsläktet, Ru’mex, företrädesvis i n.
halvklotets tempererade zon växande släkte av
fam. Polygonaceae, kännetecknat genom
tre-taliga blommor med 6 ståndare och 3
fruktblad samt trekantig nöt. Hithörande omkr.
100 arter äro vanl. högvuxna, fleråriga örter
med hela blad och små blommor i kransvis
sittande knippen, samlade i stora ställningar
på övre delen av stjälken. I Sverige finnas
14 arter. Allmänna i nästan hela landet äro
R. acetosa, ängssyra, och R. acetosella,
bergsyra, med enkönade blommor på
skilda stånd, samt R. domesticus,
gårdskräp-p a, med tvåkönade blommor. Ängssyrans blad
nyttjas i s. Sverige till spenat. G. M-e.
Mullvadssyrsa, Gryllotalpa vulgaris.
Syrsor, Gryllidae, fam. av ordn.
rätvingar (se d. o.). Kroppen är cylindrisk
med stort huvud och långa, borstformiga,
mångledade antenner. Bakbenen äro kraftiga
hoppben, de platta framvingarna äro kortare
än bakvingarna, vilka senare i vila ligga
hop-veckade under framvingarna.
Bakkroppsspet-sen har ett par långa, böjliga spröt. Honorna
ha långt äggläggningsrör. Hanarna kunna
frambringa ljud genom att sätta framvingarna
i vibrerande rörelse. Egendomliga,
komplicerade sinnesorgan i frambenens skenben hos
båda könen ha tolkats som hörselorgan. S.
föra ett dolt liv i gångar i marken, under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
