Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Syrsor - Syrsättning - Syrten - Syrtut - Syrus, Publilius - Syrvivans - Syska - Syskonbarn - Sysmä - Syssel - Syssling - Syssloman - Sysslomannaskap - Süssmilch, Johann Peter - System - Systema naturæ - Systematik - Systembolag - Systerbäck - Systole - Sytertoppen - Sytning - Syttande Mai, Den 17:e Mai - Syttende mai - Sütterlin, Ludwig - Syv, Peder Pedersen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1145
Syrsättning—Sy v
1146
stenar och löv I Sverige finnes hussyrsa n
(Gryllus domesticus) inomhus ända till
Uppland. Den håller till på varma ställen och
är ett nattligt djur, som är dolt om dagen.
Dess ljud är ett svagt, enformigt kvittrande.
— Is. Sverige finnes mullvadssyrsan
(Gryllotalpa vulgaris), ända till 5 cm lång, med
frambenen utbildade till kraftiga grävfötter;
den skadar växterna genom gåugar i åkrar,
ängar och trädgårdar. I. T-dh.
Syrsättning, kem., se Oxidation.
Syrten, två stora bukter av Medelhavet på
Afrikas n. kust: Stora S. bildar halvön
Kyrenaikas v. begränsning, Lilla S. el.
Ga-besviken intränger i s. Tunisien innanför ön
Djerba. Om Syrtenhavet se
Medelhavet, sp. 1085.
Syrtüt, liv-, långrock; bordsställ.
Sy’rus, Publilius, författare av
latinska folkskådespel (mimer), frigiven slav från
Antiokia. Vann under Caesars tid
berömmelse. Ett utdrag av en samling sentenser ur
hans diktning är bevarat, utg. bl. a. av W.
Meyer (1880) och R. A. H. Blackford Smith
(1895). E. St.
Syrvivans [-a’rjs], se S u r v i v a n s.
Syska, bot., se S t a c h y s.
Syskonbarn betecknar i juridisk
terminologi dets. som kusin (se d. o.). I genealogisk
terminologi nyttjas ordet s. vanl om ens
broders el. systers barn.
Sy’smä, socken i S:t Mickels län,
Finland-691 kvkm. 5,662 inv. (1931), finsktalande.
Kyrkan, av gråsten, är trol. från början av
1400-talet men ändrad och tillbyggd. O. Brn
Syssel (fno. sysla), da. och no.,
administrativt distrikt under en sysselmann, från mitten
av 1100-talet den kunglige
distriktsombuds-mannen. Sysselindelningen betecknar
grundläggningen av en av konungamakten
organiserad ämbetsmannaaristokrati. Vid tiden för
Magnus Lagabötes landslag (1276) var denna
organisation fullkomligt feodaliserad,
syssel-mannen en kunglig förvaltare och samtidigt
uppbördsmans- och polismyndighet samt
befälhavare över ledingstrupperna i sitt syssel. —
Om s. och sysselmann som moderna
beteckningar se Norge, sp. 1196. K. V. II.*
Syssling, urspr. den ena systerns barn i
förhållande till den andra systerns barn;
numera den ena kusinens barn i förhållande till
den andras.
Syssloman kallas dels den, som åtagit sig
att för annans räkning utföra ett uppdrag
(se Mandat och Ombudsman), dels en
av offentlig myndighet tillfälligtvis
förordnad egendomsförvaltare, dels ock en och annan
befattningshavare med ekonomisk förvaltning
som huvuduppgift (s. vid lasarett, vid
sinnessjukhus ; se ock
Domkyrkosysslo-m a n). C. G. Bj.
Sysslomannaskap kallas den
egendomsför-valtning, som åligger en syssloman på grund
av frivilligt åtagande el. offentlig myndighets
förordnande. S. innebär förpliktelse till
omsorg i förvaltningens skötsel och till
redovisning men ock rätt till ersättning för utlägg
och kostnader samt för själva
förvaltningsarbetet. C. G. Bj.
Siissmilch [zy’smil^], J o h a n n Peter,
tysk statistiker (1707—67), en av den
moderna statistikens grundläggare (se D e m o g r
a
f i, sp. 715, och Statistik, sp. 371). S.
deltog som fältpredikant i schlesiska fälttåget
1741 och var sedan präst i Berlin. II. G-n.
System, (regelrätt, logiskt) ordnat helt (av
kunskaper, fakta, vissa anordningar o. s. v.);
formation (se d. o.); lärobyggnad;
planmässighet; reda och ordning. — Adj.:
Systematisk.
1. (Log.) I formallogiken anföres ibland s.
som en av tankeformerna (se d. o.) och brukar
då definieras som ett sammanhängande och
med avseende på sitt föremål helt av begrepp.
S. betecknas som vetenskapens form. G. O-a.
2. (Geol.) Sammanfattning av geologiska
bildningar, som avlagrats under en viss
period av jordens historia, vars omfång
bestämmes av den organiska världens utveckling och
sålunda är biologiskt betecknat och icke
petrografiskt, genetiskt el. regionalt. Termen
s. kom först till användning i England och
Frankrike, medan man i Tyskland använde
beteckningen formation, som emellertid
också har en betydelse av petrografiskt el.
genetiskt samband. Enligt internationell
överenskommelse (på geologkongress) skulle s.
föredragas framför formation, men denna term
håller sig dock kvar i Tyskland. Se
Formation och Geologiska formation
s-serien. K. A. G.
3. (Bot) Se Botanik, sp. 977 ff.
4. (Zool.) Se Djurriket.
Systöma natüræ, se Linné, C. von.
Systematik, läran om vetenskapligt ordnad
framställning; vetenskaplig indelning av
kunskapsstoff, t. ex. växtvärldens indelning (i
avdelningar, underavdelningar el. provinser,
klasser o. s. v.). — Adj.: Systematisk.
— Verb: Systematisera.
Systembolag, den vanliga benämningen på
detaljhandelsbolagen för rusdrycker (se G
ö-teborgssystem och Spritdryck
s-lagstiftning, sp. 286).
Systerbäck, fi. Ra’jajoki, ry. Sestra,
vattendrag på Karelska näset, följes av gränsen
mellan Finland och Ryssland. S. utmynnar i
Finska viken vid den ry. staden och badorten
S. (ry. Sestroretsk; 10,227 inv. 1926).
Sy’stole (grek, systolè, sammandragning),
fysiol., se Hjärta, sp. 1128.
Sytertoppen, se Storfjället.
Sytning (av fsv. syta, vårda, sköta), i äldre
svensk rätt och i finländskt lagspråk uttryck
för det rättsförhållande, som i Sverige nu
vanl. benämnes undantag (se d. o.). Jfr A.
Charpentier, »Om sytning» (1896).
Syttande Mai, Den 17 : d e Ma i, tidning
i Oslo, gr. 1894 av R. Steinsvik, med korta
avbrott red. till 1913. S. är
landsmålsrörel-sens huvudorgan.
Syttende mai, se Nationaldag.
Sütterlin [zy’t-], L u d w i g, tysk språkve
tenskapsman (f. 1863), prof, i Freiburg. Skr.:
»Die deutsche Sprache der Gegenwart» (1900;
5:e uppl. 1923), »Die Lehre von der
Laut-bildung» (1908; 3:e uppl. 1925), »Werden und
Wesen der Sprache» (1913), »Neuhochdeutsche
Grammatik», I (1924), m. m.
Syv, PederPedersen, dansk språkman
(1631—1702). Blev 1658 rektor i Næstved och
1664 präst i Hellested i Stevns. S. utgav 1663
»Nogle betænkninger om det cimbriske sprog»,
1665 »Den danske sprogekunst», den första
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
