Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Säby - Såbyholm - Såbyholms järnväg - Säbylund - Säck - Säckdragaremalar - Säckestad - Säckfjärilar - Säckkräfta - Säckpipa - Säckspinnare, Säckfjärilar - Säckstation - Säcksvampar - Säckväv - Säckyngelsjukdom - Säd (anatomi) - Säd el. Cerealier (lantbruk)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1
1165
Säbyholm—Säd
1166
härad, på Mälarslätten, ö. om nedre
Kolbäcks-ån; 20,46 kvkm, 696 inv. (1933). 1,114 har
åker, 669 har skogsmark. Ingår i Kolbäcks
och S. pastorat i Västerås stift, Munktorps
kontrakt.
4. Numera styckat gods i Berga socken,
Skaraborgs län, n. ö. om Mariestad. Var under
1500—1700-talet sätesgård för en gren av
ätten Posse och har senare tillhört ätterna
von Knorring och von Hofsten.
5. Värmlands S., gods i Visnums
socken, sydöstligaste Värmland; 2,217 har, därav
555 har åker; tax.-värde 663,700 kr. (1931).
Tillhörde under medeltiden Riseberga kloster,
bortbyttes av hertig Karl 1596 till riksrådet
Bo Ribbing, kom genom gifte till frih. H.
Horn af Marienborg, såldes 1745 till överste
K. Linroth, som uppförde huvudbyggnaden,
och på 1870-talet till frih. G. Åkerhielm. Har
sedan tillhört ätten Falkenberg.
6. Gods i Östergötland, se Bjärka-Säby.
7. Fordom kloster, se J u 1 i t a.
Säbyholm. 1. Lantegendom (352 har,
uteslutande åker; tax.-värde 774,400 kr. 1931)
med råsockerfabrik (tax.-värde 2,423,700 kr.)
i Säby socken, Malmöhus län, n. om
Landskrona. Tillhör Sv. sockerfabriks-a.-b. — Var
förr kungsladugård under Landskrona slott,
såldes 1791 till C. Cook, har sedan tillhört
bl. a. A. Coyet och G. B. A. Cederström (från
1818), som uppförde nuv. huvudbyggnaden,
samt köptes 1853 av Skånska
sockerfabriks-a.-b. för betodling. — S: s järnväg, 2,3
km lång industribana, förenar S. med Säby
vid S. J.; öppnad 1884.
2. Gods i Lossa socken, Uppsala län, vid
N. Björkfjärden av Mälaren; 584 har, därav
194 har åker; tax.-värde 286,100 kr. (1931).
Tillhörde på 1400-talet ätten Soop, senare
Posse, Sparre och Tamm samt köptes 1909 av
Sunnerdahlska stiftelsen (se Sunnerdahls
hemskolor på landet).
Säbyholms järnväg, se Säbyholm 1.
Huvudbyggnaden på Säbylund.
Säbylund, fideikommissegendom i Kumla
m. fl. socknar, Närke; 1,990 har. därav 906 har
åker; tax.-värde 1,170,500 kr. (1931). Nämnes
1380; en del bortbyttes 1435 till Bengt
Stensson (Natt och Dag), vars son Måns,
Engel-brekts mördare, på 1450-talet övertog hela
gården. Tillhörde sedan Sparreätten till 1672
och köptes 1768 av T. Gyllenspetz, som
uppförde manbyggnaden. Hans änka gjorde 1786
S. till fideikommiss, vilket efter E.
Lewen-haupts död 1927 innehas av frih. C. von Essen.
Säck, ännu använt rymdmått för vissa torra
varor, t. ex. 1 säck spannmål, mjöl el. potatis
= 100 kg; 1 säck ved, vanl. = 1 hl; 1 säck
Säckpipa.
cement = 30 kg; 1 säck (bal) kaffe, vanl.
= 60 kg. G. H-r.
Säckdragaremalar, Coleo’phora, malsläkte,
utmärkt av larvernas vana att av barr-,
bladbitar el. dyl. förfärdiga sig rör el. säckar,
vari de leva likt snäckan i sitt skal. Äggen
läggas på växtdelarna, och den nykläckta
larven tränger in i dessa och minerar i dem,
tills ett hölster av lämplig storlek urholkats,
vilket sedermera avbites och hopspinnes. S. äro
ett talrikt släkte, omfattande flera arter, vilka
gjort sig kända som skadedjur, t. ex. 1 ä r
k-s ä c k m a 1 e n (C. laricella) och
björk-s ä c k m a 1 e n (C. fuscedinella). I. T-dh.
Säckestad, förr betydande gods i Trä stena
socken, Skaraborgs län; tax.-värde 80,000 kr.
(1931). Har tillhört
biskopsstolen i Skara, indrogs av Gustav
Vasa och ägdes (med ett mindre
avbrott) av ätten Bonde 1580—
1776.
Säckfjärilar, se
Säckspinna r e.
Säckkräfta, dets. som
Saccu-lina (se Rankfotingar,
sp. 479).
Säckpipa, tunginstrument med
luftsäck. Förekommer först
efter år 1000. Vanl. utgöras
piporna av klarinetter, endast i
Italien förekomma oboer.
Jämte anblåsröret och fingerröret
finnes en el. flera medljudande
pipor. S. var till 1600-talets
slut huvudsaki. herdeinstrument
men upptogs sedan även av de
högre klasserna. Hos skottarna
har s. bibehållits i
militärmusiken. — Litt.: W. H. G. Flood,
»The story of the bagpipe»
(1911). T. N.
Säckspinnare, Säckfjärilar, Psychidae,
en fam. fjärilar, som fått sitt namn därav,
att honorna, som äro vinglösa, äro omslutna
av en säck, som larven spunnit. Honorna
sakna antenner, ögon, vingar och ben.
Hanarna däremot äro normala fjärilar med
kraftiga framvingar och dubbelkammade
antenner. Larverna leva på örter, gräs och låga
buskar och äro omslutna av en säck, som ofta
beklädes av bitar av blad och grässtrån.
I. T-dh.
Säckstation, järnv., se Järnväg, sp. 47.
Säcksvampar, bot., se Askomyceter.
Säckväv, för säckar o. a. emballage avsedd,
tvåskaftad vävnad, vanl. av jute. Tätare
säckar för mjöl o. dyl. göras ofta av linneväv.
Säckyngelsjukdom, se Bin, sp. 308.
Säd (grek. spe’rma, lat. sèmen), anat.,
tjockflytande, vitaktig vätska, som avsöndras från
mannens könsorgan (se d. o., sp. 502 ff.).
Säd el. C e r e ä 1 i e r, lantbr., växter med
torra, av hinnaktiga skal omgivna frukter el.
frön, spannmål, vilka efter målning el.
omalda användas till människo- och djurföda.
De flesta och viktigaste sädesslagen tillhöra
gräsfamiljen och kallas stråsäd, andra,
vanl. betecknade trindsäd,
baljväxtfamil-jen. Sädesodlingen har numera undanträngts
av foderodling, så att sädesgrödor till mogen
skörd nu intaga blott omkr. 40 % eller, om
trädesjorden medräknas, ung. 50 % av åkern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
