Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Säffle - Säfsnäs - Säfsnäs järnväg - Säfvenbom, J. - Sägen - Säkerhetsakten - Säkerhetsanordningar - Säkerhetsapparater, Elektriska - Säkerhetsfaktor - Säkerhetshandlingar - Säkerhetskoppling - Säkerhetspropp - Säkerhetsrättigheter - Säkerhetssprängämnen - Säkring - Säl - Sälbisam - Säldjur, Sälar (Själ-)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1169 Säfsnäs-
manfallande Säffle kanal (anlagd 1837,
ombyggd 1866—70), som förbinder
Glavsfjor-den med Vänern, samt är viktigt
omnibus-centrum. S. har hastigt uppblomstrat som
handels- och industrisamhälle med bl. a.
sulfitfabrik, sulfitspritfabrik och pappersbruk,
tillhörande Billeruds a.-b., motorverkstad,
snickeri- och möbelfabriker, såg, hyvleri, mek.
verkstäder m. m., banker, egen tidning,
Säffle-Tidningen Västra Värmland (3 ggr i veckan),
samrealskola, lärlings- och yrkesskola,
bygde-sanatorium, sjukstuga och epidemisjukhus.
Orten är tingsställe för Näs härad. Bildar
kapellförsamling under By. Tax.-värde å fastighet
11,640,100 kr. (1931), tax. inkomst 4,673,340 kr.
Säfsnäs, socken i Kopparbergs län, Nås
tingslag, invid Värmlands- och
Västmanlands-gränsen; 603,8 kvkm, 2,966 inv. (1933).
Stor-kuperad skogs- och bergslagsbygd. 720 har
åker, 41,878 har skogsmark. Järn- och
träindustri vid Gravendals- och
Fredriksbergs-verken (se G r a v e n d a 1). Pastorat i
Västerås stift, Norrbärke kontrakt.
Säfsnäs järnväg, spårvidd 0,802 m, öppnad
1878 mellan Hörken (Bergslagernas
järnvägar), Gravendal och Annefors
(bispårsförbin-delse till stationen Neva på S. J.), 47 km lång,
utökades 1931 med likspårig förbindelse från
Gravendal till Hällefors (Bergslagernas
järnvägar), 32,8 km, och benämnes numera
Hällefors—Fredriksbergs järnvägar. F. P.
Säfvenbom, J., se S e v e n b o m, J.
Sägen, se Folksägen.
Säkerhetsakten, benämning på en vid
riksdagen 1769—70 förebragt men avslagen »akt
om personlig säkerhet samt säkerhet om
äganderätten». S. var det sista betydande
försöket till moderat reformering genom
ständerna själva av frihetstidens styrelseskick och
åsyftade närmast att förebygga
författnings-stridiga intrång från representationens sida
på regeringsmakten och rättskipningen.
Säkerhetsanordningar, järnv., avse att
trygga tågens gång liksom beroendet mellan
växlar och signaler inbördes. En växel- och
signalsäkerhetsanläggning består av ställverk
(se d. o.) samt signaler av olika slag (se
J ärnvägssignaler) ävensom apparater
för omläggning och förregling av växlar och
spårspärrar m. m. Signalledningarna äro så
inrättade, att vid ledningsbrott signalerna
intaga stoppställning. För förregling av växlar
och spårspärrar finnas förreglingshjul, genom
vilkas kringvridning en med växeln, resp,
spårspärren, förbunden linjal fastlåses. För
att hindra, att växlar omläggas, medan fordon
passera dem, anordnas växelspärrskenor el.
i nyare utföranden elektriska växelspärrar.
I Sverige användas endast mekaniska och
elektriska s. (i utlandet även pneumatiska
och hydrauliska anläggningar). Signalerna vid
dessa anläggningar utgöras numera ofta av
ljussignaler. På större bangårdar dirigeras
numera även alla växlingsrörelser från
ställverket. Vid moderna anläggningar är
bangården utrustad med spårledningar (se
Ställverk). Dylika användas även mellan
stationerna på starkt trafikerade linjer för att
genom automatisk linjeblockering reglera
tågens gång samt vid vägövergångar, där
genom spårledningar automatiska signaler,
bestående av ljussignaler och ringklockor, visa
-Säldjur 1170
stopp för vägfarande, när tåget nalkas. I
utlandet nyttjas även automatiska
stoppanordningar av olika slag för att förhindra tågs
framförande förbi en signal i stopp. Det på
sin tid omtalade Angussystemet, vilket icke
sedermera fullföljts, var ett försök i denna
riktning. Hq.
Säkerhetsapparater, Elektriska, se
Elektriska säkerhetsapparater.
Säkerhetsfaktor, vid beräkning av
hållfastheten hos byggnads- el. maskinkonstruktioner
det tal, som anger förhållandet mellan den
verkliga hållfastheten hos det använda
materialet och den tillåtna påkänningen. Se
Hållfasthet, sp. 245. G. H-r.
Säkerhetshandlingar, värdepapper, som en
gäldenär lämnat borgenären, jämte sitt
skuldebrev, såsom säkerhet för fullgörandet av
åtagna förpliktelser. Borgenären åtnjuter då
panträtt (se d. o.) i dessa värdepapper. Som
s. användas aktier, banklotter, obligationer
och sparbanksmotböcker ävensom intecknade
el. med borgen försedda skuldebrev, s. k.
hy-poteksreverser (jfr II y p o t e k). C. G. Bj.
Säkerhetskoppling, se Axelkoppling,
sp. 628.
Säkerhetspropp, elelctrotelcn., se
Elektriska säkerhetsapparater.
Säkerhetsrättigheter, de sakrätter
(panträtten och retentionsrätten, se d. o.), vilkas syfte
eg. är att bereda en borgenär säkerhet för
utbekommande av hans fordran men av vilka
panträtten även kan innebära självständig
rätt att ur föremålets (pantens) genom
försäljning realiserade värde utfå visst belopp
(se Panträtt). C. G. Bj.
Säkerhetssprängämnen, den grupp av
sprängämnen, som äro relativt okänsliga för
rivning, stöt och eld och därför äro underkastade
lindrigare bestämmelser vid transport. Till
dessa s. hänföras i regel
ammoniumnitrat-sprängämneu (se d. o. och
Sprängämnen, sp. 296) och perkloratsprängämnen (se
Sprängämnen). Hit höra även andra
sprängämnen, som lämpa sig för sprängning i
kolgruvor utan fara för antändning av
gruv-gaser el. koldamm. Dylika s. skola vara så
sammansatta, att de ge låg explosionstemp.
samt liten och kortvarig låga. G. v. F.
Säkring. 1. Se Elektriska
säkerhetsapparater. — 2.
Säkringsan-ordning, anordning på skjutvapen med
automatisk spänning av hanen el. slagstiftet,
avsedd att hindra oavsiktlig skottlossning.
Lönnb.
Säl, zool., se Säldjur.
Sälbisam, se B i s a m och S e a 1 s k i n.
Säldjur, S ä 1 a r (även S j ä 1-), Pinnipe’dia,
däggdjursordning, nära besläktad med
rovdjuren, med vilken den stundom
sammanföres. S. äro vattendjur med spolformig, av
späcklager under huden avrundad kropp, kort
hals, kort svans och fenlika extremiteter, i
vilka överarms-, resp, lårben äro starkt
förkortade, fingrar och tår förlängda och
förenade med hud. Nyckelben saknas. Vid
simning användas endast bakbenen. Ytteröron
saknas i regel, och näsborrarna kunna slutas.
Kindtänderna äro täml. små och likartade,
käkarna svaga. Födan utgöres hos flertalet
s. av fisk, hos några arter även av musslor
och kräftdjur. Endast en unge födes åt gången.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
