Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Table - Tableau vivant - Table bay - Table mountain - Tablett - Tabletteri - Tablinum - Tabloidpress - Tablå - Tablåkommittén - Tabor (berg) - Tábor (stad) - Tabora - Taboriter - Tabris - Tabu - Tabula - Tabularium - Tabulata - Tabulator - Tabulatur - Taburett - Tacchinardi, F. - Tacet - Tachinidae - Tacitus, Gaius Cornelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1247
Table—Tacitus
1248
Table [tabl], fr., bord. — T. d’h ö t e [-[ta’ble-då’t],-] {+[ta’ble-
då’t],+} måltid till bestämt pris och av värden
bestämd matsedel.— T. rase [ta’blo-rä’z], tomt
bord, rent hus. — T. r o n d e [ta’blo-rå’d],
runda bordet, se Artursagan, sp. 205.
Tableau vivant [tablå’ vivä’], fr., levande
bild; framställning av tavlor, situationsbilder
o. dyl. genom levande personer.
Table bay [télbl béi], se Kapstaden.
Table mountain [tel’bl måü’ntin], se T a
f-f e 1 b e r g e t.
Table’tt (fr. tablette, skiva),
medikament-kaka.
Tabletterl, äldre namn på smärre lyx- o. a.
föremål av elfenben, finare träslag, snäckskal,
sjöskum m. m., ss. solfjädrar, dosor, schatull,
paraplyskaft och tobakspipor.
Tabllnum, lat., ett rum i den fornromerska’
bostaden, antagl. urspr. en tillbyggnad av trä,
fogad till den murade byggnaden. Se vidare
Atrium.
Tabloldpress [eng. uttal tä’bloid], beteckning
för tidningar, som sträva efter att ge
innehållet i »tablettform», i stark koncentration,
varvid även tidningens format brukar vara
mindre än det gängse. Bland tidningar inom t.
må nämnas Daily News och Mirror i New
York. A. A-t.
Tablå, med siffror upprättad översikt;
sammandragen, lätt överskådlig framställning;
en mot dekorationsförändring svarande del av
en akt i en teaterpjäs.
Tablåkoniniittén, se Lagkommittén.
Täbor, arab. Djebel et-Tor, berg i Galiléen,
n. Palestina, ö. s. ö. om Nasaret, 562 m ö. h.
Ruiner av kristna kloster samt befästningar
från korstågstiden. Enl. traditionen ägde
Kristi förklaring rum på T. Se bild 5 vid art.
Palestina.
Täbor, stad i s. Böhmen, Tjeckoslovakien,
vid Moldaus biflod Luznice; 14.251 inv. (1930),
huvudsaki. tjecker; järnvägsknut med handel
och industri. T. anlades 1420 som ett befäst
läger av husiterna och var de radikala
husi-ternas (taboriternas) främsta stödjepunkt
under husitkrigen.
Tabora [tobå’ro], stad i
Tanganjikaterrito-riet, Östafrika, vid järnvägen Dar es-Salaam—
Kigoma och bibanan till Mwanza; omkr. 25,000
inv.; viktig handelsplats.
Taborlter, se H u s i t e r och Täbor.
Tabris [-i’z], se T e b r i s.
Tabü (polynesiska ta’pu, ta’bu, heligt,
förbjudet), inom religionsforskningen
benämning på sådana föremål, ord, handlingar el.
personer, som i skilda religioner tänkas fyllda
med en helig kraft el. tillhöra gudomen
och därför äro förbjudna för vanliga
människor. Tabuföreställningen har haft ofantlig
betydelse i religionernas historia och även i
det sociala livet stärkt respekten för den
personliga egendomen, konungamakten och
människans liv. Jfr Mana och N o a. — Litt.:
M. P:n Nilsson, »Primitiv religion» (2:a uppl.
1923); E. Lehmann, »Religionens värld» (1926);
R. Karsten, »Inledning till
religionsvetenskapen» (1928); J. G. Frazer, »Psyche’s task»
(2:a uppl. 1920). E. B-m.
Ta’bula, lat., bräde, tavla, skrivtavla —
betäckt med vax för anteckningar —,
inskrifts-tavla (t. ex. i uttrycket leges duodecim tabula-
rum, de tolv tavlornas lagar); ofta brukat om
förvaltnings- och processurkunder, register och
affärshandlingar, särskilt räkenskapsböcker.
— T a’b u 1 a r ä s a, rent blad, rent bord, fr.
table rase. E. St.
Tabulärium, lat., arkiv, särskilt romerska
rikets huvudarkiv, se Rom, sp. 983, bild 17.
Tabuläta, zool., se Koralldjur, sp. 1209.
Tabulator, se Skrivmaskin.
Tabulatür, instrumental notskrift huvudsaki.
för orgel (klaver) och luta 1400—1700. T.
torde ha uppstått ur de bokstavsnamn-
(notnamn), som sattes ovan tangenterna på
orgeln för att tjäna till ledning vid spelet.
Bokstäverna vid orgeltabulaturen voro vanliga
namn för tonerna; vid luttabulaturen däremot
betecknade bokstäverna grepp på halsen. I
Italien användes i stället siffror för greppen.
Den nuv. notskriften har fått flera
beteck-ningssätt från t. — Litt.: J. Wolf, »Handbuch
der Notationskunde», II (1919). T. N.
Taburetter i gustaviansk stil (t. v.) och i
Karl-Johansstil (t. hj ; den senare formen, med handtag
på sidorna, kallas numera bankett.
Tabure’tt (fr. tabouret), låg stol utan
arm-och ryggstöd (bild 1—2). Ordet förekommer
även i betydelsen statsrådsämbete, emedan
konseljens ledamöter ända fram till Karl XV :s
regering sutto på t. G. Brg.
Tacchina’rdi [taki-], F., se P è r s i a n i, F.
Ta’cet, lat., »han tiger», mus., en stämma,
som för tillfället icke medverkar.
Tachinldae, zool., se P a r a s i t f 1 u g o r.
Ta citus, Gaius (?) Cornelius, romersk
historieskrivare (f. under 50-talet e. Kr., d.
sannolikt mot slutet av 120-talet). T.
utbildade sig till rättegångstalare och beträdde
under Vespasianus riksämbetsmannabanan;
han nådde konsulatet 97. Som författare har
han betecknats som den siste klassikern. Hans
bevarade verk äro: 1) »Dialogus de
oratori-bus», som tänkes återge ett samtal under
Vespasianus’ regering, i vilket jämförelser
anställas mellan den klassiska tidens talare och en
senare tids. 2) »Agricola», en biogr. över
T:s svärfader, Gnejus lulius Agricola. Den
är ett äreminne, som huvudsaki. redogör
för Agricolas ståthållarskap i Britannien och
därigenom fått karaktären av en historisk
monogr. 3) »Germania» (98 e. Kr.),
eftervärldens förnämsta kunskapskälla om
germanerna vid denna tid (se vidare Germaner).
4) »Historiae» och 5) »Annales». De två sista
arbetena, intetdera fullständigt bevarat, äro
T:s mest betydande verk och de mest
fängslande resterna av romersk historieskrivning.
»Historiae» skildrade tiden från 1 jan. 69 till
Domitianus’ död (96). De bevarade delarna
omfatta icke fullt två år (69 och 70).
»Annales» behandlade tiden från Augustus’ död till
slutet av 68, alltså även den första tiden efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
