Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tacitus, Gaius Cornelius - Tacka - Tackel, Takel - Tackjärn - Tackling, Tacklage
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1249
Tacka—Tackling
1250
Neros död. Därav finnes i behåll skildringen
av Tiberius’ regering (med en mindre lucka)
samt av tiden 47—66. således en god del av
Claudius’ och större delen av Neros regering.
T. har som källor anlitat några av honom
nämnda historieförfattare, brev och
memoarer, en del offentliga urkunder och även
muntliga meddelanden, men säkerligen utan
strängare kritik. Den opartiskhet han ålagt
sig som en plikt torde däri funnit ett visst
hinder liksom även i hans politiska
inställning. Han hyste förkärlek för den
aristokratiska republikanska författningen och
framhåller med skärpa envåldsmaktens missbruk
men anser denna nödvändig som garanti för
den inre freden. T. sysslar mycket med de
inre bevekelsegrunderna till människors
handlingar, dock icke alltid med lycka. Särskilt
anses han ha misstecknat bilden av Tiberius.
T:s stil är berömd. Den nådde sin högsta
mognad i »Annales». T. verkar med
korthuggen fras och tillspetsade uttryck. Tonen
är allvarlig, stundom bittert moraliserande.
Av T:s skrifter finnas med svensk
förklaring utgivna »Germania» av J. Bergman
(1894; ny, översedd uppl. 1927) samt
»Germania» och »Agricola» av Hj. Appelqvist (1899).
Bland övers, må nämnas »Annalerna» (2: a
uppl. 1870) och »Historiae» (1844) av O.
Kol-modin, »Agricola» av V. Lundström (1900),
»Germania» av N. E. Hammarstedt (1914; 2:a
uppl. 1921) och de tre mindre skrifterna av
P. Persson (1929). — Se även F. Gustafsson,
»T. som häfdatecknare» (1905) och »T. som
tänkare» (1906), båda installationsprogram
vid Helsingfors univ. E. St.
Tacka. 1. (Husdjurssk.) Hona av tamfåret.
Jfr Fårskötsel.
2. (Metall.) Ett i någorlunda regelbunden
form gjutet metallstycke, t. ex. silver-, bly-,
tenn-, koppar- och järntacka.
Tackel, Takel (holl. takel, eng.
tackle), grova taljor, som på
segel-fartygstiden uppsattes till väders
för att användas till svåra
tyngders lyftande. — Spanskt t. är
en talja (se bild), som trefaldigar
kraften och som fått stor
användning på handelsfartyg. ö-g.
Tackjärn, se Järn, sp. 23 ff.
Tackling, Tacklage [-lä’/],
Rigg, i allmän bemärkelse allt,
som tillhör ett fartygs master,
stänger, rår, spiror, bommar, gaff-
lar med tillhörande tåg, kättingar och block; i
inskränkt bemärkelse tågvirke och block. Man
skiljer mellan stående t. (stående
god-s e t), de tåg, som stötta master och rundhult,
d. v. s. stag, vant och barduner, samt 1
ö-pande t. (löpande godset), de tåg,
medelst vilka rår, bommar, gafflar och segel
manövreras, fall, brassar, skot, gigtåg o. dyl.
B o g s p r ö t, master och rundhult: 1.
Bogspröt med eselhuvud, a, klyvarbom, b, jagarbom,
c, stampdävert, d, och viskertar, e. 2. Undermaster
(fockmast, stormast och kryssmast; se Mast) med
märsar, f, och eselhuvud, g. 3. Märsstänger el. svåra
stänger (för-, stor- och kryssmärsstång) med
bram-salning, h, och eselhuvud, i. 4. Bramstänger (för-,
stor- och kryssbramstång). 5. Mesangaffel. 6.
Mesanbom. 7. Apgaffel. 8. Fockgaffel. 9. Underrår (fock-,
stor- och beginerå). 10. Märsrår (för-, stor- och
kryss-). 11. Bramrår (för-, stor- och kryss-). 12.
över- (el. boven-) bramrår (för-, stor- och kryss-).
13. Vaterbom. 14. Underråspiror (fock- och stor-).
15. Märsråspiror (för- och stor-). — Stående t.:
16. Vaterstag. 17. Stampstag. 18. Bogstag. 19.
Kly-varbomsstampstag. 20. Klyvarbomsgajar. 21.
Jagar-bomsstampstag. 22. Jagarbomsgajar. 23. Undervant
XVIII. 40
Spanskt
tackel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
