Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Taggtrådsnät - Tagla - Tagliamento - Taglioni, 1. Filippo - Taglioni, 2. Marie Sophie - Tagore - Tagore, Devendranath - Tagore, (sir) Rabindranath
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1257
Taggtrådsnät—Tagore, R.
1258
Taggtrådsnät, det vid fältbefästningar
numera vanligaste stormhindret (se d.o.). T. kan
utföras som liggande el. stående. Liggande
t. är det vanligast använda och utföres genom
att man i marken nedslår pålar av omkr. 1,5
m längd till växlande höjd och i flera rader
på 1,5—2 m inbördes avstånd, så att de bilda
ett bälte av minst 6 m bredd. Mellan pålarna
flätas ett nät av taggtråd (tidigare, innan
taggtråd förekom i handeln, användes slät
tråd). Stående t. utföres som staket mellan
en rad minst 2 m höga, väl stagade pålar. Vid
permanenta befästningar göras pålarna av
järn, fastsatta i berg el. betong. L. af P.
Tagla, att med s. k. t a g e 1 g a r n (ett
slags segelgarn) omvira ändan av ett tåg,
så att det ej kan slå upp sig.
Tagliamento [taljame’ntå], flod i prov.
Udi-ne, n. ö. Italien, upprinner i Venezianska
alperna och utmynnar i Adriatiska havet; längd
170 km. — Ang. strider vid T. under
världskriget se Italienska
krigsskådeplatsen, sp. 864.
Taglioni [taljå’ni], berömd balettfamilj. —
1. F i 1 i p p o T., italiensk dansör och
balettmästare (1777—1871), var 1803—04
premiärdansör vid Kungl. teatern i Stockholm och
sedermera balettmästare i Kassel, Wien,
War-schau och Stockholm (1818). T. var g. m. en
dotter till sångaren Karsten. — 2. Marie
S o p h i e T., den
föregåendes dotter, sin
tids berömdaste
dansös (1804—84),
utbildades i den
klassiskitalienska balettkonsten av fadern. Hon
dansade med oerhörd
framgång i Milano,
Wien, Paris, London.
Stockholm (1841) m. fl.
platser och väckte ett
enastående bifall samt
orsakade överallt en
fullständig
Taglioni-feber. Hennes dans
präglades av ädelt behag, lyriskt vemod och
genial enkelhet. — Fr. monogr. av A.
Levin-son (1929). V. Fr.
Tagore [tä’går] (skt thakkura, gudabild,
vördnadsvärd person, hindi thäkur, äretitel,
särskilt bland räjputerna), namn på en
bra-manfamilj, som uppger sig ha på 1000-talet
inflyttat i Bengalen. J. Ch-r.
Tagore [tä’går], Devendranäth,
indisk religionsbildare (1817—1905). Då det av
T. 1839 för religiös väckelse stiftade mindre
samfundet Tattvabodhini sabhä 1843
förenades med det religiösa samfundet Brähma
Sa-mäj (se d. o.), blev T. efter Rämmohun Roy
(se d. o.) dess egentlige ledare och själ.
S.e-nare delen av sitt liv, då han mera till
namnet var samfundets ledare, ägnade han åt
skriftställen och religiösa vandringar och
förkunnelser. Han gällde i hela Indien som
en maharsi, helgon el. profet. T:s självbiogr.
(eng. övers. 1912; sv. övers. 1915) är den
förnämsta källan för kunskapen om hans
religiösa egenart. K. F. J. (J. Ch-r.)
Tagore [tä’går], (sir) Rabindranäth,
indisk skald (f. 1861), son till D. T. Efter
att under yngre år av fadern ha erhållit
Marie Taglioni.
sin första uppfostran sändes T. vid 17 års
ålder till University college i London (jfr
»My reminiscences», 1917; sv. övers., »Mina
minnen», 1919). Hemkommen skötte han
familjens
lantegendom och levde en
längre tid i Bengalen.
För att bidraga till
uppfostran av det
indiska folket till
självstyrelse grundade han
en skola i Bholpur,
den s. k. éäntiniketan
(»fridens boning»),
genom vilken han
utövat och fortfarande
utövar ett starkt
inflytande på det unga
Bengalen, medan han
själv som författare alltmer framträtt som
en av den indiska nationalismens bärare.
1912—13 gjorde T. ännu en resa till
England och Amerika, varvid han höll en rad
religionsfilosofiska föreläsningar, samlade i
»Sädhanä» (se nedan), och 1921 besökte han
åter Europa, däribland även Sverige. — T. är
närmast religiös tänkare av mystisk läggning.
Praktiskt vill han verka som uppfostrare,
reformator och nydanare. Bland hans skrifter
av religiöst-filosofiskt innehåll märkas
»Sä-dhanä» (eg. Fullkomning), på eng. under titel
»Sädhanä. The realisation of life» (1913; sv.
övers., »Sädhanä. Livets mening», 1914),
»Creative unity» (1922; »Den skapande
enheten», 1923) och »Religion of man» (Hibbert
lectures, 1930; »Människans religion», 1932).
Särskilt har han, som medlem av Bengaliska
litteratursällskapet, verksamt deltagit i
utgivande och bearbetande av den
gammalbengaliska litteraturen och även skrivit en hel del
litteraturessäer. — Störst är T. som diktare.
Förutom berättelser, sagor dch romaner — i
sv. övers, bl. a. novellsamlingarna »De
rov-lystna stenarna» (1918) och »Maschi» (1920)
samt romanerna »Hemmet och världen» (1921)
och »Skeppsbrottet» (s. å.) — har han utgivit
ett antal ofta starkt lyriskt el. mystiskt
färgade dramer, i sv. övers, bl. a. »Chitra»
(1915), »Postkontoret» (1916), »Konungen av
det mörka rummet» (1917) och »Offret» (1919).
Höjdpunkten som diktare når T. i sin lyrik.
Mest bekanta äro samlingarna »Naivedya»,
»Kheyä» och »Gltänjali» (1901—06), vilka
ligga till grund för det urval, som skalder,
själv gjort i den engelska samlingen
»Gitän-jali. Song offerings» (1913; med en
entusiastisk inl. av W. B. Yeats; sv. övers.,
»Gitan-jali. Sångoffer», 1913, flera uppl.). Separat
är »Kheyä» (eg. Månskära; »The crescent
moon», eng. övers, av T., 1913; »Nymånen»,
1914). En annan av skalden själv till
engelska överflyttad samling med den innerligaste
kärlekslyrik är »The gardener. Lyrics of love
and life» (1914; »örtagårdsmästaren», flera
uppl.). Svenska tolkningar äro vidare
»Fruktplockning» (1916), »Farande fåglar» (1917) och
»Eldflugor» (1927). — T:s diktning rör sig i
främsta rummet kring barnen och deras
känsloliv, kärleken och religionen, kärlekens,
hängivenhetens religion. T. är en högt begåvad
diktare, som värdigt upprätthåller
traditionen från den indiska poesiens storhetstid. 1913
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
