Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1265
Taka händer—Takolander
1266
limmade, böjda bräder, som
tills, bilda en träbalk av
I-for-mig genomskärning. Ett annat
system för träkonstruktioner
med stora spännvidder är
Zol-lingers (Zollbausystemet), som
utgöres av ett nätverk av mot
varandra snett ställda bågar,
vilka hopbultas och skarvas i
skärningspunkterna. Massiva
betongtak med stora
spännvidder äro i allm. oekonomiska,
beroende bl. a. på stor tyngd
och jämförelsevis höga
kostnader för formar och
formställningar. Brandsäkerheten hos
betongtak är dock större än
hos andra t. På valet av material för taklag
inverka vanl. följ, faktorer: kostnad,
underhåll, hållfasthet, lätthet (egen vikt),
brandsäkerhet, varaktighet. Vattenavloppet från
lutande t. sker vid takfoten, som för detta
ändamål vanl. utbildas med takrännor av
olika slag, anslutna till in- el. utvändiga
stuprör. Om dagsljus skall tas in genom lutande
t., förses det med kupor el. lanterniner, i
vilka glas insättes.
De plana t. äro att betrakta som
bjälklag, vilkas övre beläggning gjorts svagt
lutande mot i byggnadens inre beläget avlopp.
De utföras på stomme av armerad betong.
Deras anslutning till yttermur sker vanligen
genom uppdragning av muren ett par dm över
takytan, varvid beläggningen böjes upp och
bildar sockel till muren. Genom ingjutning i
takkonstruktionen av glaskroppar (glasbetong)
el. genom anordning av lanterniner kan
överljus tillföras undervarande lokaler. E. S-hl.
Taka händer, jur. Sätta i taka
(genitiv av fsv. taki, mottagare, vederhäftig
person) händer, ett av ålder brukligt
tryggande av ett utkrävt men förvägrat
penningbelopp el. omtvistat föremål. C. G. Bj.
Takamatsu, stad på n. kusten av Shikoku,
Japan; 72,906 inv. (1931). Viktighandelshamn.
Ta’kanen, Johannes, finländsk skulptör
(1849—85). Arbetade från 1867 i Köpenhamn
för Bissen d. ä och d. y. T:s första större
arbete var »Gosse, lekande med en hund»,
grupp i gips (Finska konstföreningen; 1870).
Från 1872 härstammar »Väinämöinen,
spelande kantele», sittande staty (i zinkavgjutning,
i Monrepos park vid Viborg). 1873 reste han
till Rom, där han stannade till sin död, ett
besök i hemlandet 1878—79 oberäknat. Bland
i Rom utförda verk äro »Aino» (1876;
statyett i marmor), »Rebecka vid brunnen» (1877;
staty) och »Bedjande ängel» (1882). Dessutom
utförde T porträttbyster, bl. a. av C. G.
Est-lander (1883; i Nyländska studentavd.,
Helsingfors; och J. V. Snellman (1884;
kolossalbyst i brons för Kuopio). — Jfr fi. monogr. av
E. Aspelin (1888). (E. L-k.)
Takaoka, stad i Japan, innanför
Toyama-viken på Hondos v. kust; 51,760 inv. (1930).
Betydande rishandel, tillv. av brons- och
lackerade varor; T:s hamn är Fushiki.
Takasaki, stad på mellersta Hondo, Japan,
100 km n. v. om Tokyo; 52.923 inv. (1930);
handelscentrum, främst för silke.
Takau, T a k a o, hamnstad på s. v. kusten
av Formosa; 57,177 inv. (1930); frihamn.
Landskapsbild, från Takla Makan. Teckning av Sven Hedin.
Takazzè, n. Abessiniens huvudflod, kallas i
nedre loppet Setit och utmynnar i Ätbara
inom Engelsk-egyptiska Sudan.
Takbrytning, bergsv., se Gruvbrytning,
sp. 1133.
Takfall, en takytas lutning mot
horisontalplanet. Se Taktäckning.
Takfot, se Tak och Takskägg.
Taki el. O x g e m s, Budo’rcas taxi’color,
meterhög gemsantilop (se A n t i 1 o p e r) från
s. ö. Asien. T. har tovig päls, klumpig kropp
och kraftigt svängda horn. T. P.
Takkam, en ornering, vanl. i form av ett
gallerverk, längs en byggnads taknock. T.
kan vara utförd av trä, sten el. metall,
beroende på takets konstruktion och
täcknings-materialet. På grekiska tempelbyggnader
förekommer en t. i form av en serie
palmettfor-miga uppbyggnader på varje täckpanna
utefter taknocken (jfr A n t e f i x). Vid de båda
gavlarna avslutas detta krön med rikare
utbildade akroterier (se d. o.). På
efterbild-ningar av medeltida kyrkbyggnader, t. ex.
relikvarium (se d. o., bild 3), och på medeltida
stavkyrkor (se d. o., sp. 399, övre bilden) finns
ofta t., som avslutas vid gavlarna med
drakhuvudformer. Lämningar av t. ha påträffats
i flera svenska medeltidskyrkor. (E. L-k.)
Takkanöt, se Rabbinska språket
och litteraturen, sp. 371.
Taklag, se Tak.
Taklagsöl, fest vid nybyggnader, då arbetet
fortskridit så långt, att taklaget är färdigt,
d. v. s. alla takstolarna blivit resta. T. brukar
firas med flaggning, kransars el.
transparangers uppsättande, gratifikationer etc. — Se G.
Berg i »Svenska kulturbilder»,4 (1931). C. G-m.*
Takla Makan, ökenområde i östturkestan,
Centralasien, begränsas i s. av Kun-lun och
kringflytes av Tarim. T. upptar större delen
av Tarimbäckenet och består huvudsaki. av
sanddyner; i dess ö. delar förekomma jämna
lersänkor (bajir) med sparsam vegetation. T.,
som är mycket vanskligt att passera, har
närmare utforskats av Sven Hedin (jfr d. o. och
där anförd litt.).
Taklist, Tak-, Huvud-, Kransgesims,
listverk, som upptill avslutar en fasad el. som
i ett rum förmedlar övergången emellan
väggen och taket (jfr G e s i m s). C. G-m.*
Taklök, bot., se Sempervivum.
Taknock, se T a k och T a k k a m.
Takogräf, se Takometer.
Takola’nder, A 1 f o n s, finländsk historiker
och pedagog (f. 1875). Var 1898—1911 folk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
