Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1279
Tallflyet—Tallqvist, J. V.
1280
Fam. indelas i flera underavdelningar, som
ofta betraktas som särskilda familjer. De
viktigaste äro Cupressineae, med fruktbladen
enkla, motsatta el. kransställda (Cupressus,
Juniperus m. fl.), och Abietineae, med
fruktbladen spiralställda och delade i ett undre, yttre
(täckfjäll), och ett övre, inre fjäll (fröfjäll).
Till den senare höra bl. a. Picea (se Gra n),
Abies (se Silvergransläktet) och Pinus med
vanlig skogstall, pinje m. fl. (se Tall). G. M-e.
Tallflyet, Panölis griseovariegäta, ett
natt-fly, som i Centraleuropa hör till tallens
svåraste fiender. T. har brunröda framvingar med
två vitaktiga fläckar och gråbruna bakvingar.
Vingbredd 30—34 mm. Larven är grönaktig
med 3—5 vita längslinjer på ryggen och en
bjärt gulröd linje på sidorna. T. förekommer
blott enstaka i Sverige. I. T-dh.
Tallgren, Aarne M i c h a e 1, finländsk
arkeolog (f. 1885), bror till O. J. T. Tjänstgjorde
vid Arkeologiska koipmissionen
(nationalmuseum) från 1906, blev 1923 prof, i Finlands
och de nordiska ländernas arkeologi vid
Helsingfors univ. efter att 1920—23 ha varit prof,
i Dorpat. T. har utgivit talrika arbeten i
rysk, baltisk och finländsk arkeologi. H. E. P.
Tallgren, Oiva Johannes, finländsk
filolog (f. 1878), bror till A. M. T. Blev 1910
docent och 1928 e. o. prof, i sy dromanska
språk vid Helsingfors univ. T:s arbeten
beröra främst spanska samt arabistik. H. E. P.
Tallhed, lavrik tallskog. Jfr
Skogsty-per, med bild 1 på plansch, Sverige, sp.
985, och Tall.
Tallien [taliå’], Jean Lambert, fransk
revolutionsman (1769—1820). Kom sig upp
under upproret aug. 1792, var medansvarig
för septembermorden s. å., satt i konventet
som medl. av »Berget» och var under
skräckväldet en hänsynslös konventskommissarie i
Bordeaux hösten 1793. Hans älskarinna där
markisinnan Thérèse de Fontenay (1773
—1835; dotter till den spanske politikern F.
de Cabarrus, se d. o.) lyckades mildra hans
framfart. T. återkallades då av Robespierre
men slöt sig till dennes fiender och
medverkade vid hans fall 1794. T. äktade s. å.
Thérèse de Fontenay. Småningom förlorade T.
genom vacklande hållning allt inflytande, var
tjänsteman hos Bonaparte i Egypten 1798 men
blev fången hos engelsmännen till 1801.
Hemkommen skildes han (1802) från sin
lättfotade hustru, som 1805 blev omgift, med
sedermera fursten av Chimay (se d. o.). T. själv var
en tid konsul i Alicante men måste — fattig,
sjuk och glömd — lämna denna plats.
TaJlinn, se R e v a 1.
Tallis [täTis], Thomas, engelsk tonsättare
(1510—85), jämte Bird och Bull engelska
renässansens klassiske mästare, hovorganist i
London. T. stod som tonsättare närmast
vene-zianska skolan och var en mästare i polyfon
stil. Han skrev även klaververk. T. N.
TaTlium, Tha’llium (av grek. thallo’s,
grönt skott), metalliskt grundämne, upptäckt
1861 av W. Crookes vid spektroskopisk
undersökning av slam från en svavelsyrefabrik och
uppkallat efter en i dess spektrum ingående
karakteristisk grön linje. T. är ett i naturen
mycket spritt element men förekommer alltid
i mycket små koncentrationer och utvinnes ur
det stoft, som erhålles vid talliumhaltiga kisers
röstning. T. är en vit, i luft hastigt
anlö-pande metall, mjukare än bly. Dess spec. v.
är 11,85, smpt 303,5°, kpt 1,650°. Ehuru
oädlare än väte, löses det med lätthet endast av
salpetersyra. Metallen bildar positiva, en- och
tvåvärda ioner; salterna äro giftiga och ha
obetydlig medicinsk användning. T :s kem.
tecken är TI, atomvikt 204,39,
atomnummer 81. G. S-ck.
Tallkottkörteln, se Hjärna, sp. 1102.
Tallkottviveln, zool., se T a 11 v i v 1 a r.
Tallmätare, Büpalus piniärius,
mätarfjä-ril (se M ä t a r f j ä r i 1 a r), skadedjur på
tallen. Hanen har brunsvarta vingar med
avlånga, gulvita fläckar, honan gulbruna
vingar med ett par mörka tvärband.
Vingbredd 30—35 mm. Larven är grön med 3
vitaktiga ränder på sidorna. Äggen läggas i
rader på barren, som ätas av larven. T.
uppträder periodiskt med massförökning, som räcker
2—3 år, varvid träden kunna fullständigt
kalätas. Härjningar förekomma i Sverige
endast i ö. delen av s. Sverige (till Uppland)
och efter ett par nederbördsfattiga år samt
på torra moränmarker el. i myrkanter. I. T-dh.
Talloisguld [talcoa’-], se T a 1 m i g u 1 d.
Tallofyter, bot., se Bålväxter.
Tallqvist, finländsk släkt, som på 1500-talet
inflyttade från Västergötland till Karislojo
socken. Henrik Theodor T. (1858—1912)
utövade som överingenjör vid väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen och som led. av
borgarståndet stort inflytande på järn vägsby
ggnads-politiken i Finland. Han adlades 1892 men
tog ej introduktion. Söner till honom äro
Hj. T. (se nedan) och Theodor
Waldemar T. (1871—1927), prof, i medicinsk klinik
vid Helsingfors univ. 1910, som utgav arbeten
om den perniciösa anemien och utarbetade en
metod att uppskatta hemoglobinhalten.
Kusiner till H. Th. T. äro bröderna J. V. T. och
K. L. T. (se nedan). H. E. P.
Tallqvist, Hjalmar, fysiker (f. 1870 21/2);
jfr släktövers. Docent i matematik 1891,
från 1904 i experimentell och matematisk
fysik, prof, i fysik 1907 vid Helsingfors univ.
1901—07 var han
lärare i teoretisk
mekanik vid Polytekniska
institutet i
Helsingfors. Av T:s många
avh. (de flesta
införda i Finska Vet.-soc:s
Acta) beröra de
matematiska teorierna för
minimalytor,
ellipti-ska och sfäriska
funktioner, de fysikaliska
elektriska
svängningar och
elektricitetsrö-relsen i strömkretsar.
T:s »Lärobok i teknisk mekanik» (2 bd; 2:a
uppl. 1910), »Grunderna af potentialteorin»
(1899), »Grunderna af teorin för sferiska
funktioner» (1905) och »Högre teknisk dynamik»
(1922) ha funnit användning även utom
landets gränser. Dessutom har T. författat ett
flertal naturvetenskapliga uppsatser jämte
utförliga monogr. inom skilda områden av
fysiken. Bland de senare märkes »Nyare
strålnings- och atomfysik» (1922). (J. T.)
Tallqvist, Josef Verner, finländsk na-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
