Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Talrör el. Språkrör - Talsymbolik - Talsystem - Taltal - Taltecken - Talteknik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1287
Talrör—Talteknik
1288
Talrör el. Språkrör, rör av plåt, styv
duk el. dyl. för överföring av muntliga
meddelanden inom begränsade avstånd (högst 200
m). T. förekomma i stor utsträckning på
fartyg. På flygplan finnas t., försedda med
hörlurar, vilka äro inpassade i personalens
huvudbonad, s. k. hörluva. Tal i t. kan
härigenom uppfattas även under starkt
motorbuller. ö-g.
Talsymbolik, föreställningen, att vissa tal
äga en särskild betydelse, makt el. helighet.
Hos de kulturellt lägst stående folken finner
man icke t. i egentlig mening men väl en
psykologiskt förklarlig förkärlek för vissa tal,
särskilt två och tre. Två är i den primitiva
sagan och myten enighetens och samverkans
(man och hustru, två vänner, Hans och Greta)
men även motsatsens (dag och natt, god och
elak) tal. Tretalet betecknar hos åtskilliga
naturfolk samtidigt många. Det uttrycker på
ett tidigt kulturstadium den högsta
numeriska grupp, som bekvämt kan överblickas,
och är därför synnerligen omtyckt i den
folkliga berättelsen (»alla goda ting äro tre»).
Ett mera utvecklat talsystem har
framtvingats av bl. a. intresset att kunna beräkna
himlakropparnas rörelser, av vilka livet på
jorden tänkes bero. De astrala talen äga
alltså från början en särskild vikt för
människan, de bli heliga tal. Den stora betydelse,
som tillskrives sjutalet, beror sannolikt på att
det, såsom betecknande 1/4 av den tid månen
är synlig, är ett urgammalt måntal. På
semitiskt område, icke minst i G. T., kan man
iakttaga förkärlek för sjutalet. Den
babyloniska astralreligionen räknade sju
planetar-gudomligheter, som senare blivit
veckodagarnas skyddsgudar. Även i Egypten och Indien
spelar sjutalet en viktig roll. På germanskt
och över huvud på ariskt område uppträder
jämte tretalet även dess multipel nio som det
viktigaste bland de heliga talen. Heimdal är
son av nio mör, storoffer firas i Uppsala vart
nionde år, då det offras nio offer av nio slag;
den grekiska mytologien känner nio
sånggudinnor, nio korybanter o. s. v. Anledningen
till niotalets helighet är omstridd. Med
himlakropparnas omlopp sattes även tolvtalet i
samband. Det blev i Babylonien månadernas tal
och grundval för det i tideräkning och
måttsystem så länge härskande
duodecimalsyste-met. Med utgångspunkt från månomloppet
kunde året delas även i tretton månader. I
själva verket möter i Orienten omväxlande
med tolv tretton som ett heligt och
lyckosamt tal. Som sådant uppträder det ännu i
kabbala men har senare av hittills outredd
anledning blivit olyckstalet framför andra.
En kosmisk orientering av annan art har
givit fyrtalet dess helighet. De fyra
himmels-riktningarna sammanställas redan hos
primitiva folk med indelningar och sociala system,
som tänkas hämta sin helighet från den
himmelska urbilden. I den fjärran östern är fyra
det heliga talet. I Kina offras till de fyra
himmelsriktningarna, de fyra bergen o. s. v.
Men även den babyloniska astrologien kände
fyra som ett himmelskt tal. De fyra djuren,
som hos Hesekiel och i Uppenbarelseboken
uppbära Guds tron, äro i Babylon de
stjärnbilder, som i de fyra väderstrecken omge
him-melsaxeln.
Den systematiska talspekulationen hör
hemma på ett något högre kulturstadium, där en
begynnande vetenskaplig forskning ännu
för-bindes med magiska och vidskepliga
föreställningar. I Grekland har talspekulationen
tidigast odlats inom den pytagoreiska skolan.
Pytagoras och hans lärjungar ha enl.
Aristo-teles varit de första, som allvarligt ägnat sig
åt matematikens studium. Det pytagoreiska
teoremet liksom satsen, att summan av
triangelns vinklar är lika med två räta,
tillskrives skolans upphovsman. Men dessa
vetenskapliga matematiska insikter ha
förbundits med fantastiska idéer om talen som
tingens orsaker och deras verkliga väsen.
Fyrtalet är det fullkomliga talet, som i sig
innesluter alla tal. Långt in i nyare tid har
samma tänkesätt med sin typiska blandning av
vetenskapligt intresse och mystisk ockult
spekulation hållit sig levande. Ännu i våra
dagar är på sina håll den stora
Cheopspyra-midens måttsystem föremål för fantastiska
utläggningar i den gamla talspekulationens
anda. — Jfr Runor, sp. 1226.
Litt.: E. Fettweis, »Das Rechnen der
Na-turvölker» (1927); E. Bischoff, »Die Mystik
und Magie der Z^hlen» (1920); J. H. Graf,
»Die Zahl ’Sieben’» (1917). T. A-æ.
Talsystem, ett regelbundet beteckningssätt,
varigenom större tal kunna i mer el. mindre
enkel form uttryckas genom de mindre talens
tecken. Ett primitivt t. är
additions-systemet, varigenom ett sammansatt tal
uttryckes genom en enkel sammanfogning av
de enkla taltecknen ett visst antal gånger
(33 = XXXIII). En avsevärt större kapacitet
äga t., som uppbyggts på p o s i t i o n s
principen, enl. vilken ett talteckens värde även
beror på den plats det givits i ett
sammansatt tal. I vårt brukliga t., det dekadiska,
äro således de enkla taltecknens värden vissa
digniteter av 10, beroende på den plats de
intaga i talet. Ett annat positionssystem är
det dyadiska, byggt på två tecken, där
det ena tecknets värde är en viss dignitet av
2, beroende på dess plats i talet. I de sist
anförda t. säges 10, resp. 2, utgöra basen
i systemet. T. B.
TaltaT, hamnstad i n. Chile, prov.
Antofa-gasta; 7,835 inv. (1930). Stor export av
salpeter och kopparmalm.
Taltecken, i vanlig bemärkelse tecken för
att utmärka antal el. olika hela tal. På lägre
kulturstadier användes härtill punkter el.
streck, som upprepades ett erforderligt antal
gånger. I högre kulturformer med
bokstavs-skrift användes stundom bokstäverna för att
beteckna tal (så hos de gamla grekerna). En
tredje högsta grupp av t. utgöra de vanliga,
urspr. arabiska siffrorna samt de
romerska siffrorna, sju till antalet, I = 1, V = 5 etc.
(jfr Siffra och Talsystem). T. B.
Talteknik, röstens metodiska utbildning
till förmåga av tydligt och uttrycksfullt tal.
Med utgångspunkt i röstfysiologien, som är
grundläggande, skall t. göra rösten till
verktyg för den talandes vilja. Fel och
svagheter i fråga om röstens bruk skola avlägsnas
el. åtm. minskas och de positiva
egenskaperna utvecklas. Undervisningen inlär
lämplig andning, god hållning och ställning, ren,
fri och stark tonbildning, tydlig artikulation,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
