Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tarai, Terai - Tarald - Taranger, Absalon - Tarantas - Tarantel - Tarantella - Tarantism - Taranto - Tarantobukten - Tarapacá - Tarascon - Tarask - Tarasp - Taraval, Guillaume Thomas Raphael - Taraval, Hugues - Taraxacum - Tarbagataj - Tarbes - Tarde, Gabriel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1323
Tarald—Tarde
1324
utmed Himalajas fot mellan Jumna i v. och
Brahmaputra i ö., ytterst osunt och uppfyllt
av vilda djur.
Tarald, bot., se Glimsläktet.
Taranger, A b s a 1 o n, norsk rättslärd och
kyrkopolitiker (1858—1930), jur. dr 1897. T.
var från 1885 assistent i riksarkivet, 1893—98
universitetsstipendiat och blev 1898 e. o. prof,
i rättshistoria vid Oslo univ., vid vars
praktisk-teologiska seminarium han därjämte från
1904 var lärare i kyrkorätt. Hans viktigaste
arbeten äro »Den angelsaksiske kirkes
indfly-delse paa den norske» (1890—91), »Udsigtover
den norske retshistorie» (2 bd, 1898—1904;
ofullb.) och avsnittet 1319—1537 av »Norges
historie», 3 (1917). Han redigerade »Norges
gamle love», serie II, 1388—1604 (2 dir, 1904
—-12). T. tillkallades som sakkunnig vid
tvisten om Grisbådarna och vid
Haagdomsto-len 1909. I norsk kyrkopolitik hävdade T.
ivrigt strängt ortodoxa synpunkter. K. V. H.*
Taranta’s, ryskt fyrhjuligt åkdon med
träfjädrar.
Tara’ntel, se Insektgift och
Taran-t i s m.
Tarante’lla, neapolitansk folkdans (från
Ta-ranto i Apulien), vanl. i ®/8 takt i snabbt tempo;
dansas vanl. solo av man och kvinna el. två
kvinnor. I konstmusiken betecknar t. ett
mycket snabbt karaktärsstycke, mest för piano.
Ang. folktron om t. se T a r a n t i s m. T. N.
Taranti’sm, folkhysterisk företeelse, som
iakttogs i Italien under 1300- och 1400-talet.
De sjuka hemföllo först åt djup melankoli,
men vid åhörandet av musik väcktes de ur sin
dystra sinnesstämning och började en
konvulsivisk dans (»tarantella»), varmed de
fortsatte, tills de dignade av trötthet. Folktron
tillskrev denna sjukdom bettet av en spindel,
taranteln (se In sek t gift). Med t.
överensstämmande var Sankt Veitsdans (se d. o.).
Den djupare orsaken till sådana psykiska
sjuk-domsepidemier är att söka i de svåra
prövningar, som Europas folk på denna tid, då
pesten rasade, hade att genomgå.
Motsvarigheter kunna hos vissa primitiva folk (t. ex.
ainofolket) ännu iakttagas. G-s.*
Ta’ranto [-tå], stad i Apulien, s. Italien, vid
inre delen av Tarantobukten; 105.946 inv.
(1931); huvudstad i prov. T. (2,426 kvkm,
302,933 inv.), ärkebiskopssäte. Dess äldsta
kärna, Cittä, motsvarar Akropolis i det antika
Tarent (se d. o.) och bildar en ö mellan den
lagunlika sjön Mare piccolo och Tarantoviken;
här märkas domkyrkan San Cataldo, urspr.
från 1000-talet, samt kastellet från 1500-talet.
På fastlandet ligga Borgo med handelshamn,
fabriker m. m. samt Cittä nuova, modernt
anlagd med ståtliga offentliga byggnader. T.
är näst Spezia Italiens förnämsta örlogshamn,
starkt befäst med arsenal, dockor, varv m. m.
och driver ett betydande fiske (bl. a. odling
av ostron och blåmusslor). Arkeol. museum,
meteor, observatorium, flyghamn,
rundradiostation.
Ta’rantobukten [-tå-], it. Golfo di Taranto,
bred bukt av Joniska havet i s. Italien,
mellan halvöarna Apulien och Kalabrien.
Tarapacd [-ka’], Chiles nordligaste provins;
55,287 kvkm, 113,331 inv. (1930), inberäknat
s. delen av den forna prov. Tacna (jfr d. o.);
huvudstad: Iquique. T. är centrum för
bryt
ningen av chilesalpeter och har även
koppar-och silvergruvor. Klimatet är ytterst torrt.
T. tillhörde urspr. Bolivia men avträddes till
Chile 1884.
Tarascon [-skä’], stad i fr. dep.
Bouches-du-Rhöne, på Rhönes vänstra strand; 8.478 inv.
(1926). Har ännu bibehållit en medeltida
prägel. T. är berömt genom A. Daudets roman
»Tartarin de Tarascon».
Tarask, se Indianer, sp. 502.
Tara’sp, bad- och kurort i schweiz. kant.
Graubünden, nära Schuls (Scuol), huvudorten
i Nedre Engadindalen och ändpunkt för
Rä-tiska banan. Bada orterna ha besökta
alkaliska och järnhaltiga källor. Ovanför ligger
medeltidsborgen T., numera restaurerad.
Tarava’1, G u i 11 a u m e Thomas R
a-p h a e 1, fransk målare (1701—50), inkallad
1732 av Hårleman för dekorering av Kungl.
slottet. T. utförde med hjälp av sin landsman
ornamentsmålaren Deslaviers bl. a.
takmålningarna i röda salongen, »Svea omgiven av
dygderna», i gröna salongen, »Juno och vin
darna», samt påbörjade plafonderna i
slottskapellet. Han målade även altartavlor
(Kim-stads kyrka), stilleben och djur
(Nationalmuseum). T:s mest betydande produktion
utgöres dock av dekorativa saker, ss.
dörröver-stycken och tavlor med amoriner med
allegoriska emblem. T., som stannade till sin död
i Sverige, ivrade för bildandet av Kungl.
ritarakademien (1735) — varur senare
Konst-akad. uppstod —, vars förste ledare han blev
med professors titel. Med sin konst
introducerade T. i Sverige det franska
rokokomåleriet. G. W. L.
Tarava’1, Hugues, fransk målare (1729
—35), son och elev till G. Th. R. T. Vistades
i Sverige 1732—50, där han deltog i Kungl.
slottets inre dekorering. Led. av franska
konstakad. 1769, senare prof, samt dir. för
franska gobelängfabrikerna. T. målade
antika och religiösa motiv samt en del porträtt.
Arbeten av honom finnas bl. a. i
Nationalmuseum, »Venus och Adonis», i Konstakad-,
»Allegori över 1772 års revolution», i Göteborgs
museum, »Herkules och Omfale», och i Louvre,
»Amfitrites triumf». G. W. L.
Tara’xacum, bot., se Maskros.
Tarbagataj, bergskedja på gränsen mellan
Kazakstan, Sovjetryssland och Kina (det
autonoma området Tschugutschak i
östturkes-tan), s. om Zajsan-nor; når 2,910 m ö. h.
Tarbes [tarb], huvudstad i fr. dep.
Hautes-Pyrénées, vid övre Adour; 33,374 inv. (1931);
biskopssäte med flera högre skolor;
järnvägsknut, handels- och industricentrum. Märkliga
byggnader äro bl. a. katedralen (från 1200—
1600-talet) samt stadsmuseet, omgivet av den
vackra parken Jardin Massey.
Tarde [tard], Gabriel, fransk sociolog
(1843—1904). Blev 1899 prof, vid Collège de
France. T var en av Frankrikes mest
framstående sociologer och grundläggare av en
utpräglat psykologisk riktning inom
samhällsforskningen. Det elementära sociala
fenomenet är enl. hans åsikt den från geniala
personer utgående suggestionen, som drar med
sig de andras efterbildning av deras originella
insats. T. blev 1900 led. av Institut de France.
T:s främsta verk är »Les lois de 1’imitation»
(1890). S-e.*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
