Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tariff reform - Tarifftraktat - Tarija - Tarik bin Zijad - Tarim - Tarjanne (Törnqvist), Onni Alcides - Tarkiainen, Viljo - Tarkington, Booth - Tarlatan - Tarmgaser - Tarmgälar - Tarminflammation - Tarmkanalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tarifftraktat—Tarmkanalen
1327
1 ’v ’
nier. I syfte att värna den inhemska
industrien mot utländsk konkurrens krävdes
samtidigt en omläggning av de indirekta
skatterna, »fiscal reform».
Tarifftraktat, se Handelsfördrag,
sp. 456.
Tarija [-ri’^a], dep. i s. ö. Bolivia, vid
Ber-mejo och Pilcomayo; 81,779 kvkm, 170,160
inv. (1929). Huvudort är staden T. (11,543
inv.); biskopssäte.
Tärik bin Z i j ä d, arabisk fältherre.
Inträngde 711 i Spanien i spetsen för en här
av 7,000 man, anlade Gibraltar (se d. o., sp.
643) och krossade västgotiska väldet genom
slaget vid Vejer de la Frontera (711). T. blev
sedermera avsatt och fängslad. H. A.*
Tarim, huvudfloden i östturkestan,
Centralasien, genomflyter i en vid båge mot n. det
s. k. T a r i m b ä c k e n e t, som i s. begränsas
av Altyn-tag och Kun-lun, i v. av Pamir samt
i n. av Tien-shan och Kuruk-tag. T:s största
källflod är Jarkand-darja (se d. o.) från
Kara-korum; från Pamirs ö. sluttning kommer
Kaschgar-darja. Längre ned mottar T.
Aksu-darja från Tien-shansystemet och
Chotan-darja från Altyn-tag. Nedanför den senares
inflöde börjar T:s vattenmängd minskas
genom avdunstningen, och dess vatten stagnerar
ofta i strandsjöar. Deltabildningen börjar vid
Karul, varefter T. från vänster mottar
Kont-sche-darja, sjön Bagratsch-kuls avlopp.
Tidigare flöt T. härifrån mot s. v. och s. genom
sjön Kara-buran, därefter mot n. ö. och
utmynnade i sjön Kava-koschen (Lop-nor). 1921
banade sig emellertid floden väg rakt mot
ö., följande en äldre, hittills uttorkad
flodbädd (Kuruk- el. Kum-darja), och bildar nu
en sjö ö. om ruinstaden Löu-lan.
Lop-nor-f>roblemet synes härigenom ha fått sin
slut-iga lösning. Äldre kin. kartor placerade
Lop-nor i trakten av Löu-lan, medan
Przje-valskij 1877 fann, att T. utmynnade i den
betydligt sydligare belägna Kara-koschun, av
honom identifierad som Lop-nor. Richthofen
uppställde då en teori, som gick ut på att
nedre T. periodiskt ändrade sitt lopp och
Lop-nor sålunda under olika tidsskeden haft
växlande läge. Denna teori bestreds av
Przje-valskij men hävdades senare av Hedin, som
efter sina besök 1896 och 1900 t. o. m.
förutspådde en kommande förändring av nedre T:s
lopp. Under sin expedition 1928 erfor Hedin,
att förändringen ägt rum, och 1930 kunde E.
Norin konstatera, att en ny Lop-nor uppstått
ö. om Löu-lan. — Jfr S. Hedins uppsats i
Ymer 1931. S. F.
Ta’rjanne, urspr. Törnqvist, Onni A
1-c i d e s, finländsk arkitekt (f. 1864). Utgick
1885 från polytekniska institutet i
Helsingfors och var lärare där i
byggnadskonstruk-tionslära 1889—1928 (från 1908 prof, vid
tekniska högskolan, rektor 1928) samt
däremellan 1917—21 överdir. i styrelsen för allmänna
byggnaderna. T. har bl. a. utfört finska
nationalteatern i Helsingfors. H. E. P.
Ta’rkialnen, Viljo, finländsk
litteraturhistoriker (f. 1879). Blev 1913 docent och 1924
prof, i inhemsk litteratur vid Helsingfors univ.
T. har bl. a. utgivit finskspråkiga biografier
över A. Kivi (1915; 4:e uppl. 1923), Cervantes
(1908) och Minna Canth (1921). H. E. P.
Tarkington [ta’kii)tan], B o o t h.
nordame
1328
rikansk författare (f. 1869), graduerades 1893,
debuterade 1899 med »The gentleman from
Indiana» (sv. övers. 1923). Av T:s bortåt 40
romaner, skådespel etc. må nämnas
»Monsieur Beaucaire» (1900; sv. övers. 1921),
»Pen-rod» (1914; sv. övers. 1918), »Seventeen»
(1916; sv. övers. 1927), »Magnificent
Amber-sons» (1918; sv. övers. 1919), »Alice Adams»
(1921), »The midlander» (1924), »The
pluto-crat» (1927; sv. övers. 1928), »Claire Ambler»
(1929) och »Mirthful haven» (1930). T. är en
populär och skicklig berättare, som fördjupats
i sina senare verk; han tar Lewis’
Babbitt-typ i försvar. R-n B
Tärlatan, starkt appreterat, glest och lätt,
tvåskaftat bomullstyg.
Tarmgaser, »väder», blandning av
gasformiga ämnen i tarmkanalen, särskilt i
grov-och ändtarmen. T:s mängd och beskaffenhet
bero väsentligen av den intagna födans art
och mängd samt av jäsningens, resp,
förruttnelsens livlighet. De ingående gaserna äro
kväve, kolsyra, vätgas, sumpgas, spår av syre
och svavelväte samt (svavelhaltig)
metylmer-kaptan. C. G. S.*
Tarmgälar, zool., se T r a k é e r.
Tarminflammation, se Tarmsjukdomar.
Tarmkanalen (lat. tra’ctus intestinälis),
Tarmen, bildar vid nedre magmunnen
(py-lorus) fortsättning på matsmältningskanalen
och utgör ett i bukhålan beläget rör, vars
fysiologiska uppgift är att ur den upptagna
näringen utdraga de för kroppens eKonomi
användbara beståndsdelarna och förmedla
deras resorption (uppsugning). Man uppdelar
t. i två avd., tunntarmen och tjocktarmen.
Tunntarmen (intestinum tenue; se bild
1) är ett långt, cylindriskt och starkt vindat
rör, 6—8 m i längd och 2—3 cm i diam., som
består av två avd., tolvfingertarmen
(duodenum, se d. o.) närmast magen, som
upptar avsöndringarna från lever och
bukspottkörtel och som sitter orörligt fäst vid
bukhålans bakre vägg, och jejunoileum, som
är rörlig och starkt slingrad. I denna
tarmavdelning får innehållet tunn grötlik
konsistens genom tillblandning av
digestionsvät-skorna och erhåller genom närvaron av den i
duodenum tillkomna gallan gul färg.
Grovtarmen el. tjocktarmen
(m-testinum crassum), tarmens bakre del (se bild
1), är kortare (1,20 m) men betydligt vidare
än tunntarmen. Genom stark resorption,
särskilt av vatten, får tarminnehållet där en allt
fastare konsistens, ju närmare det kommer
mynningen (anus), och består då av de för
organismen obrukbara resterna av födan
(fae-ces). Tjocktarmen, som avgränsas från
tunntarmen genom en valvelbildning (valvula
ileocoecalis), börjar i högra höftregionen med
blindtarmen (sed. o.), som fortsätter på
högra sidan uppåt i koliktarmen (colon
ascendens med dess tvärställda del, colon
transversum, och dess på vänster sida
nedåt-stigande avd., colon descendens); på denna
senare del följer S -1 a r m e n (colon
sigmoi-deum), som böjer ned i bäckenhålan och går
utefter dess bakre vägg som ändtarmen
(intestinum rectum). Denna har ett mera rakt
förlopp och mynnar på kroppens yta med en
analöppning. Grovtarmen är omkr. 7 cm i
diam. Dess yta är ojämn och företer tre längs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
