Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tarmsjukdomar - Tarmsten, Enterolit, Koprolit - Tarmsår - Tarmsöm, Enterorafi - Tarmtrikiner, Trikinos - Tarmtuberkulos - Tarmtång - Tarmvred - Tarn - Tarn-et-Garonne - Tarnogród - Tarnopol - Tarnów - Tarnowitz - Tarnowski, Stanisław - Tarnowskie Góry - Taro - Tarok - Tarpan - Tarpeiska klippan - Tarquinii - Tarquinius - Tarragona
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1335
Tarmsten—Tarragona
1336
den (facies abdominalis) underlättar ofta den
riktiga diagnosen. E. L-g.
Tarmsten, E n t er o li t, Koprolit, med.,
bildningar (konkrement) i tarmkanalen, som
antingen uppkomma enbart genom
samman-bakning av stagnerat tarminnehåll el. uppstå
kring en kärna, vanl. av någon
födoämnes-rest från växtriket, t. ex. russin- el.
sviskon-kärnor. Endast i sällsynta fall når en t.
sådan storlek, att den verkar hindrande på
tarmpassagen. I. H.*
Tarmsär, med., se Tarmsjukdomar,
sp. 1334.
Tarmsöm, Enterorafi, kir., de åtgärder,
genom vilka hål på tarmen tillslutas el.
sårkanter hopfogas efter operativa ingrepp. Vanl.
syr man med fin tråd, varvid tarmsårets
kanter vikas in mot håligheten och förenas
medelst ett par suturrader, den ena utanför den
andra. E. L-g.
Tarmtrikiner, T r i k i n ö s, se T r i k i n e r.
Tarmtuberkulos, med., se Tuberkulos.
Tarmtång, bot., se Enteromorpha och
Grön alger, sp. 1176.
Tarmvred, med., se Tarmsjukdomar,
sp. 1335.
Tarn. 1. Högerbiflod till Garonne i s.
Frankrike, upprinner i Lozèrebergen och
utmynnar nedanför Moissac; längd 375 km;
huvudtillflöden: Aveyron från höger, Agout
från vänster. — 2. Dep. i s. Frankrike,
omkring Tarn och Agout; 5,780 kvkm, 302,994
inv. (1931); huvudstad: Albi. Jordbruk (bl. a.
vinodling), textilindustri (i Castres och Albi),
stenkolsgruvor (vid Carmaux).
Tarn-et-Garonne [-e-garå’n], dep. i s.
Frankrike, omkring mell. Garonne samt
nedre Tarn med bifloder; 3,731 kvkm, 164,259
inv. (1931); huvudstad: Montauban.
Jordbruk (med frukt- och vinodling),
boskapsskötsel, textilindustri (i Montauban).
Tarnogröd [tarnå’grot], stad i
vojevodska-pet Lublin, s. Polen, 100 km s. s. ö. om
staden Lublin; 4,767 inv. (1921). Om
konfederationen i T. 1717 se Polen, sp. 1165.
Tarnopol [tarnå’pål], stad i s. ö. Polen, vid
Dnjestrs biflod Seret; 35,831 inv. (1931),
därav 2/s judar; huvudstad i vojevodskapet T.
(omfattar östligaste Galizien; 16,332 kvkm,
1,603,313 inv.). Järnvägsknut,
livsmedelsindustri. — Under världskriget besattes T. av
ryssarna redan vid krigets början, och invid
T. utkämpades 1915—17 häftiga strider, av
vilka genombrottet vid T. 19 juli 1917
blivit mest berömt (se Polsk-ryska
fronten, sp. 1216).
Tarnow [ta’rnof], stad i po. vojevodskapet
Kraköw, v. Galizien, vid Dunajecs biflod
Biala; 45,235 inv. (1931), därav 3/7 judar;
biskopssäte med flera högre skolor.
Järnvägsknut, handelscentrum; livsmedels- och
metallindustri. — Om centralmaktstruppernas
genombrott av den ryska linjen under
världskriget s. om T. i början av maj 1915 se G o
r-1 i c e, med karta.
Ta’rnowitz, se Tarnowskie G 6 r y.
Tarnowski [tarnå’fski], Stanislaw, greve,
polsk litteraturhistoriker (1837—1917). Var
1872—1909 prof, i Krakau och från 1891
president i polska vet.-akad. T. hade stort
inflytande, skrev bl. a. »Historija literatury
pol-skiej» (6 dir, 1900—07) och talrika monogr.
om polska författare och konstnärer samt
politiska avh. — Han grundade 1866 den
konservativa tidskr. Przeglad Polski. A. A-t.
Tarnowskie Göry [tarnå’fskiä go’ry], ty.
Tarnowitz, stad i po. vojevodskapet élask (po.
Oberschlesien), nära ty. gränsen; 15,773 inv.
(1931). Rika järn- och blygruvor samt
hyttor och smältverk.
Ta’ro, bot., se A r a c é e r, sp. 1217.
Tarok [-rå’k] (it. tarocco), österrikiskt,
bayerskt och italienskt kortspel för tre
personer med en lek av 78 kort. Utom de 52
vanliga, vilkas »färger» betecknas med olika
föremål (se Kortspel), förekomma 4 kavaller
(ryttarfigurer) och 22 trumf (taroker), av
vilka 21 bära symboliska figurer och numren
I—XXI och en harlekin. — Se S. Ulmann,
»Illustriertes Wiener Tarock-Buch» (3:e uppl.
1920). _ R-nB.
Tarpan, zool., se Hästdjuren, sp. 323.
Tarpéiska klippan, lat. Sa’xum tarpéium,
en brant på s. ö. sidan av Capitolium i Rom,
i närheten av Jupitertemplets area. Därifrån
nedstörtades vissa förbrytare. E. St.
Tarqui’nii, gammal stad i Etrurien, se d. o.,
Etrusker och Etruskisk konst.
Tarqui’nius, namn i Roms konungalängd,
vittnande om det etruskiska inslaget i Roms
äldsta historia. 1. Lucius T. Priscus
(»den äldre»), Roms femte konung, enl. sagan
av grekisk härstamning. Han säges ha
invandrat till Rom från Tarquinii med sin
maka, Tanaquil. Honom tillskrevs bl. a.
inrättandet av »de romerska spelen», ordnandet
av grunden för det kapitolinska
Jupitertemp-let, stadens torrläggning genom kloaker,
påbörjandet av den s. k. Servianska muren kring
Rom, förstärkandet av patriciernas stånd,
senaten och riddarcenturierna. Han troddes ha
lagt grunden till Roms hegemoni i Latium.
— 2. Lucius T. Superbus (»tyrannen»),
Roms sjunde och siste konung. Honom
tillskrevs fullbordandet av Jupitertemplet på
Capitolium och anläggningen av Cloaca
maxima (se Rom, sp. 974). T. berättas ha
vunnit makten genom mord på sin svärfader och
företrädare och regerat utan medverkan av
senaten och folket. Om konungamaktens
avskaffande i Rom efter T:s son Sextus’
våldshandling mot Lucretia se d. o. E. St.
Tarragona [-gå’na], hamnstad i Katalonien,
n. ö. Spanien, vid Medelhavet; 30,689 inv.
(1931); huvudstad i prov. T. (6,490 kvkm,
345,857 inv.); ärkebiskopssäte. Viktig
han-delshamn med export av vin, olivolja, nötter
m. m.; tillv. av likör m. m. Flera högre
undervisningsanstalter, bl. a. ett
prästseminarium. Ovanför det regelbundna nya T.
höjer sig den gamla stadsdelen, på tre sidor
omgiven av den ännu bibehållna antika
stadsmuren; på sluttningens krön reser sig
den praktfulla katedralen (påbörjad på
1100-talet), med rikt utsmyckad västfasad och en
märklig korsgång. Dessutom märkas
ärkebiskopens palats, arkeol. museet m. m. Av
romerska byggnadsverk återstå utom murarna
bl. a. lämningar av den 35 km långa
vattenledningen och av amfiteatern. — T. är
forntidens Tarraco, som 218 f. Kr. erövrades av
romarna och sedermera blev huvudstaden i
Hispania Tarraconensis; 713 förstördes T. av
araberna, som fördrevos först 1089.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
