Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teaterelevskola - Teatermuseum - Teatinorden - Teatralisk - Tebain - Tebaiska legionen - Tebe (Grekland) - Tebe (Egypten) - Tebessa - Tebris, Tabris, Täbris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
Teatermuseum—Tebris
30
Seldjukisk borg i Tebris.
servatoriets 1899 inrättade operaklass.
Kursen vid Dramatiska teaterns elevskola är
två-lev. tre-)årig. Operaskolan förbereder i allm.
debut. I båda skolorna är undervisningen
kostnadsfri. G. K-g.
Teatermuseum, ordnad samling av
teaterhis-toriskt material. T. finnes i Sverige i
Drott-ningholmsteatern (se Drottningholm).
Musikhistoriska museet i Stockholm har även
teateravd. G. K-g.
Teatlnorden, rom.-kat. munkorden för
regu-lära klerker, stiftades av Cajetanus
(G a è t a n o) av Tiene och Giovanni
P i e t r o Carafa, biskop av Teate (nu
Chieti), sedermera påven Paul IV, och
godkändes 1524 av påven med augustinregeln.
Syftemål: sjukvård, fördjupning i predikan
och själavård, sedlig och vetenskaplig
lyftning bland prästerskapet och kätteriets
bekämpande. T. gav Loyola impulser till hans
orden. Den är nu begränsad till Italien (omkr.
100 medl.) och ett konvent i Mexiko. (E.Nwn.)
Teaträlisk, (överdrivet) skådespelaraktig;
uppstyltad, beräknad på publikeffekt.
Tebaln, kem., se A 1 k a 1 o i d e r, sp. 516,
och Opium, sp. 289.
Tebäiska legionen, se Thebaiska
legionen.
Tèbe, grek. Thébal, stad i mell. Grekland,
nomos Attike och Viotia, vid järnvägen Aten
—Saloniki; 7,748 inv. (1928); handelscentrum.
Under forntiden var T. Beotiens förnämsta
stad, kallad »det sjuportade T.». Var
betydande redan i mykensk tid; lämningar av ett
palats med väggmålningar o. s. v. ha
anträffats inne i det moderna T. I mytologien har
T. motsv. betydelse. Där föddes Herakles,
och dit anknytas flera stora sagokretsar.
Grundläggaren var Kadmos (se d. o.), och
ringmurens uppbyggande tillskrives bröderna
Amfion (se d. o.) och Zethos. Till den ätt,
som efter stamfadern kallas labdakiderna,
höra Oidipus (se d. o.) och hans söner Eteokles
och Polyneikes, vilkas tvist om tronen
framkallade de sjus tåg mot Tebe (se A d r a s t o s).
Deras söner, de s. k. epigonerna, intogo och
förstörde staden. Borgen låg på en kulle,
Kadmeia, liksom den moderna staden.
Omkring borgen utbredde sig under
blomstrings-tiden en vida större stad; omkretsen av den
458 f. Kr. uppförda stadsmuren, som
återfunnits i rester, var över 7 km. — T:s historia
behärskas av dess strävan att vinna ledningen
i Boetien. Därför blev T. fiende till Aten,
hos vilket grannstaden i s., Plataiai (se d. o.),
sökte stöd, och slöt sig till perserna, då de
anföllo Grekland. Detta medförde, att T. för
tillfället trängdes tillbaka. 1 striderna mellan
Aten och Sparta stod T. på Spartas sida men
förde en mycket självständig politik och blev
efter Atens fall Spartas huvudmotståndare.
Spartanerna intogo borgen 382 f. Kr. och höllo
den besatt till 379. Sparta led nederlag vid
Leuktra 371, varefter T. under Epaminondas’
ledning en kort tid blev Greklands mäktigaste
stad. Sedan han stupat 362, kunde det ej
hävda sin ställning. Dess tvister med fokerna
gåvo upphov till det andra »heliga kriget»
och inkallandet av Filip av Makedonien, mot
vars växande makt T. förband sig med Aten;
de förbundna blevo slagna vid Chaironeia 338.
Efter Filips död gjorde T. uppror men
förstördes av Alexander. Det återuppbyggdes tjugu
år senare av Kassandros men återvann aldrig
sin blomstring. — Vid medeltidens början
var T. biskopssäte och hade en blomstrande
sidenindustri; det plundrades 1147 av
norman-derna, tillföll efter frankernas erövring av
Konstantinopel 1204 frankiska härskare;
tidtals stod det under hertigarna av Aten.
Nico-las II Saint-Omer byggde en präktig, 1311
förstörd borg, varav ett torn står kvar. Under
turkväldet sjönk T. ned till en by. M. Pn N-n.
Tèbe (nuv. L u k s o r), fornegyptisk stad vid
Nilen, s. om Kairo, Iliadens »hundraportade
T.». Grekerna kallade T. Thèbal el. Dio’s po’lis
(Dio’spolis magna}. T. fick först omkr. 2000
f. Kr. större betydelse, och dess skyddsgud
Amon blev såsom Amon-Ra riksgud. Omkr.
1580 f. Kr. förläde 18:e dynastiens förste kung
residenset till T., som sedan nära ett halvt
årtusende var Orientens förnämsta stad, ryktbar
för storslagna monumentalbyggnader.
Det numera försvunna egentliga T. låg ö.
om Nilen mellan de bägge stora Amontemplen
vid nuv. Karnak och Luksor (se Egyptisk
konst, sp. 409). På västsidan låg dödsstaden
med balsameringsverkstäder samt
bostadskvarter för dödspräster och gravhantverkare. Vid
foten av v. kantbergen byggde faraonerna av
18 :e—20 :e dynastien sina praktfulla
dödstem-pel (se Egyptisk konst, sp. 409, och
Luksor). I ökenrandens bergmassiv äro
inhuggna otaliga med väggmålningar el. reliefer
dekorerade privatgravar, som lämna viktiga
upplysningar om Egyptens kultur och historia.
Senare minskades T:s betydelse. Ett uppror
i början av romarväldet ledde till dess
förstöring, och då Strabo 24—20 f. Kr. besökte
Egypten, var T. redan blott en av turister
besökt ruinstad. — Litt.: A. M. Blackman,
»Luxor and its temples» (1923). G-dL-n.
Tebessa [fr. uttal -sa’], stad i dep.
Constan-tine, ö. Algeriet; 5,673 inv. (1921). T. är
romarnas Theveste, huvudstad i Numidien; bland
antika byggnader märkas ett Minervatempel,
en triumfbåge (åt Septimius Severus och
Ca-racalla) samt en kristen basilika (från
300-talet).
Tebris, Tabris, Täbris, huvudstad i
prov. Aserbeidjan, n. v. Persien, på en bördig
dalslätt vid floden Adschi-tschai, nedanför
berget Sahend dag. T. är med omkr. 240,000
inv. Persiens näst största stad och en av
landets främsta handelsplatser, bl. a.
medelpunkt för handeln med mattor. Staden har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
