Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tebris, Tabris, Täbris - Tebusken - Teceremonier - Technocracy - Teck - Tecken - Teckenspråk - Teckning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
Tebusken—Teckning
38
stora basarer och karavanserajer samt över
300 moskéer; utom mattor tillverkas bl. a.
siden- och bomullstyger samt lädervaror.
Tebusken, bot., se T e.
Teceremonier (jap. cha-no-yu) förekomma
och hållas i hög helgd i Japan. Urspr. rituellt
praktiserad inom en japansk buddistsekt, blev
den ceremoniella tedrickningen fr. o. m.
1300-talet en central punkt i ridderskapets
festligheter. Från omkr. 1600 lade man allt större
vikt vid harmonisk enkelhet och förstående
av konstvärdet i de utsökta utensilierna.
T utföras fortfarande efter urgammal ritual,
vars varianter representera olika »skolor».
Jfr Ida Trotzig, »Cha-no-yu. Japanernas
teceremoni» (1911). B. Kgn.
Technocracy [teknå’kresi], eng., se T ek n
o-k r a t i.
Teck, urspr. medeltida hertigdöme,
uppkallat efter borgen T. (nu obetydliga ruiner) i
Württemberg, n. om Donau. Hertig A 1
exande r s av Württemberg (1804—85) son med
sin morganatiska gemål (Cl au d in e von
R h é d e y, grevinna av H o h e n s t e i n, d.
1841) Frans, greve av Hohenstein, blev
1863 furste och 1871 hertig av T. och kom
genom ingifte i engelska kungahuset till
England. Ätten bortlade 1917 sitt tyska namn
och titel och antog namnet Cambridge.
Hertig Frans’ sonson, ättens nuv. huvudman,
är G e o r g e, markis av Cambridge (f.
1895). Om hans faster engelska drottningen
Mary se Georg, sp. 563.
Tecken, inom olika fysisk-matematiska och
naturvetenskaper brukliga beteckningar för
vissa föremål, företeelser och förhållanden,
mest bestående i enkla lineära figurer el. i
namnförkortningar. — Om geometriska och
algebraiska t. se Matematiska
tecken; jfr även Siffra, Talsystem och
Taltecken. Om t. för rät vinkels
uppdelning i grader, bågminuter och bågsekunder
se Gr ad 2. — Inom astronomien betecknar
0 solen, 0 månen (kalendertecknen £
nymåne, O första kvarteret, Q fullmåne el.
nedan, O sista kvarteret), 2 planeten Venus,
£ planeten Mars, 9| planeten Jupiter, $
planeten Saturnus, <5 konjunktion, 8 opposition
(jfr Aspekt och Astronomiska
tecken; se även Djurkretsen). — Om t.
för väderleken och luftkretsens företeelser se
Meteorologiska tecken. — Om kartans
t. se pl. till art. Karta. — Om t. för
grundämnenas atomvikter (de kemiska t.) se
Atom, sp. 433—434. — De i botaniska
arbeten brukligaste t. äro följ.: hanblomma,
hanväxt, 2 honblomma, honväxt, ^2
enkö-nad, y el. tvåkönad, Q enårig vårgroende ört,
0 enårig höstgroende ört, QQ tvåårig ört,
9| flerårig växt, träd, vedväxt, buske, ©
aktinomorf, el. j, zygomorf, ©) spiralställd,
* växande på n. hemisfären, V växande på s.
hemisfären, -g- växande på n. och s.
hemisfä-rerna, * (framför ett växtnamn) underart,
(framför ett svampnamn) ätlig, f (framför ett
växtnamn) odlad el. förvildad, (framför ett
svampnamn) giftig, a (framför ett växtnamn)
huvudform, /?, y o. s. v. (framför växtnamn)
varietet, /z O,ooi mm, X (framför ett
växtnamn) hybrid, X (mellan två växtnamn)
korsad med, hybridogen art, QQ många.
Jajjansk teceremoni.
oo många, + finnes, 0 saknas, ± mer eller
mindre, 1 sedd av författaren, 11 funnen av
författaren. — Inom zoologien nyttjas
tecknen (J hane, 2 hona, g hermafrodit (samkönad).
Teckenspråk, huvudsaki. av dövstumma
använt meddelelsemedel. T. har uppstått genom
efterbildning av varelsernas och tingens yttre
former och rörelser samt har sedan liksom
talspråket under sin utveckling blivit
konventionellt. De naturliga åtbörderna förkortas,
och nya dyka upp, utan att deras ursprung
alltid är klart. T. ger ej uttryck för tankarna
på samma sätt som talspråket, utan en åtbörd
kan motsvara en hel mening i talet, och ett
ord i detta kan för sin tolkning fordra flera
åtbörder. T. saknar även grammatiska
former: pronomina, olika verbalformer o. s. v.
Den dövstumme kan det oaktat medelst sina
åtbörder med noggrannhet och gripande
sanning delge sina tankar. Det s. k.
handalfabetet el. fingerspråket kallas
ofta t. men är ej något särskilt språk utan
endast ett sätt att återge bokstäverna i
skriftspråket genom olika ställningar av handen.
Det kan närmast jämföras med ett skrivande i
luften men är tydligare genom att handen
bildar bokstaven på en gång (ej successivt).
Handalfabetet brukas vid undervisningen i
dövstumskolan (skrivmetoden) för lärjungar,
som av någon orsak, vanl. svag begåvning, ej
kunna lära sig att tydligt frambringa ljud
el. avläsa talet från läpparna (talmetoden).
Jfr Dövstumundervisning. Pr.
Teckning, övningsämne i lägre och
högre-ungdoms- och fackskolor, omfattande
frihands-teckning (minnes- och fantasiteckning,
profil-och perspektivteckning) och linearritning
(se-d. o.). T., som förr ofta kallades ritning,
infördes i de allm. läroverken på 1820-talet.
och blev obligatoriskt ämne, fr. o. m. 1859 pä
reallinjen, senare i större eller mindre
utsträckning även på latinlinjen och
realskole-stadiet. I 1842 års folkskolestadga nämndes
»linearteckning», men ämnet t. upptogs först
i 1878 års normalplan bland
undervisningsämnena i mer utvecklade skolformer. Numera är
t. obligatorisk i alla folkskolor. I högre och
lägre yrkesskolor utgöres t. av olika slags
fackteckning. — T. sättes numera i nära
samband med den mera elementära undervisningen
i läsämnena; så ingår t. som ett viktigt
moment i hembygdsundervisningen.
Linearrit-ningen har nära samband med geometrien men
förbindes på lägre stadiet även med slöjden.
— Teckningslärare för de allm. läroverken
o. dyl. läroanstalter utbildas vid Tekniska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
