Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Telefon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
Telefon
64
Bild 6. Princip för automatisk koppling.
Två apparater kunna använda gemensam
ledning till stationen, om vid den närmast
stationen befintliga apparaten insättes en s. k.
anknytningsväxel, vilken vanl.
omställes för hand men även kan göras
automatisk. — För telefonanläggningar med
begränsat antal apparater inom samma el.
närliggande byggnader nyttjas s. k. linjevälja
r-system. Från varje sådan apparat kan man
genom en kopplingsanordning få förbindelse
till vilken som helst av de övriga. En dylik
linjeväljarapparat visas på bild 5. Vid detta
system fordras många ledningar; är
avståndet mellan apparaterna stort, kan det därför
ej med fördel användas. I så fall anordnas i
stället en växel, i vilken de till olika
apparater gående ledningarna kunna
hopkopplas av en telefonist. Vid de mindre av dessa
s. k. växelstationer sker kopplingen
vid s. k. proppväxlar medelst proppar,
sedan en signalklaff angivit signal från
en abonnent, vars avringning efter slutat
samtal signaleras på en slutsignalklaff.
Vid större växelstationer användas
snörväxlar, vid vilka kopplingarna verkställas
genom proppar på snören i de med
signalklaf-farna kombinerade ledningsjackarna,
klaff-j ackarna
Ledningarna från växelstationerna
sammanföras till centralstationer, i vilka
förbindelse kan anordnas mellan samtliga
inkommande ledningar. Ofta nog ha dock
växelstationer direkta ledningar sinsemellan. Av
centralstationerna (jfr Telegrafverket,
sp. 81) är det största antalet utrustat med
snörväxlar för lokalbatterisystem.
Bild 8. Sta tiv med väljare på automatstationen Norra Vasa i Stockholm.
Bild 7. Maskindriven väljare, a.-b. L. M. Ericssons
system.
Endast 25 av de större stationerna äro
anordnade för centralbatterisystem
(jfr ovan), varvid anrops- och slutsignaler i
växelborden markeras av lampor i st. f.
klaffar. De största centralstationerna,
huvudstationerna (Stockholm, Göteborg,
Malmö), hålla på att automatiseras (Göteborg helt
färdigt 1 juli 1933). Även telefonstationen i
Sundsvall är automatiserad, varjämte
auto-matisering även av vissa växelstationer är
planerad (delvis påbörjad).
Automatiska telefonväxlar, konstruerade
enl. H. T. Cedergrens och L. M.
Ericssons patent, började redan 1883 användas av
Stockholms allmänna telefon-a.-b. Därefter har
ett stort antal olika konstruktioner utförts, men
principiellt äro de alla jämförelsevis lika. Den
på bild 6 schematiskt angivna principen för
automatisk koppling på stationen från
abonnentapparaten kan därför anses åskådliggöra
förfarandet i allm. Om tryckknappen A hos
abonnenten nedtryckes ett visst antal gånger,
blir reläet S på stationen lika många gånger
strömförande och attraherar för varje gång
sitt ankare. Härvid kommer reläet L att slå
till i samma takt och således lyfta axeln
K, uppbärande kontaktarmarna k, ett
motsvarande antal steg. I höjd med de 10 olika
lägen, som kunna intagas av fjädrarna k,
finnas horisontella rader av 10
kontakter, på vilka
abonnentledningarna äro
inkopplade. Om, sedan k höjts t. ex.
5 ggr och således befinner
sig framför ledningarna 50—
59, omkastaren O omlägges
(genom ett annat relä) och
t. ex. 6 nya tryckningar på
A utföras, attraherar i
stället reläet V sitt ankare 6 ggr,
varvid K vrides 6 steg och
armarna k gå in 6 steg i
kontaktgruppen och stanna
på ledningen 56.
Abonnenten har fått förbindelse med
den ledning han själv valt
ut. Kopplingsapparaten
kallas väljare och kan
antingen utföras direktdriven
såsom i bild 6 eller
maskindriven under kontroll av från
abonnentapparaten utsända
impulser. Det senare är
fal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
