Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Telefon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65
Telefon
66
let i det av a.-b. L. M. Ericsson på A.
H u 11 m an s uppfinning grundade
systemet med väljare för 25X20 = 500 abonnenter
i varje kopplingsfält. Ledningsväljare och
stativ för dessa enl. detta system visas på
resp, bild 7 och 8.
Abonnentapparaten är försedd med en s. k.
fingerskiva (bild 9). För kopplingen av varje
siffra sättes ett finger i resp, hål i skivan,
som därefter föres runt mot ett fast anslag.
Då skivan släppes, föres den tillbaka av en
spiralfjäder. Därvid påverkas en
kontaktanordning (se principschema bild 10), som bryter
strömmen för varje tand på ett hjul, som
passerar (inställningsimpulserna till väljarna
utgöras nämligen i regel av strömavbrott).
Efter den första impulsseriens slut och
medan nästa siffra tages på fingerskivan, sker
på stationen medelst reläer omkoppling från
väljarens ena rörelse till dess andra (från
lyftning till vridning hos väljaren enl. bild
6). Ledningsväljaren kan endast betjäna ett
begränsat antal abonnenter. Med hjälp av
g r u p p v ä 1 j a r e (av samma konstruktion)
kan en abonnent inom ett
ledningsväljarom-råde erhålla förbindelse med en apparat inom
ett annat dylikt område. På denna väg kan
automatiseringen utsträckas till större
områden. För att reducera antalet erforderliga
apparater nyttjas även s. k. f ö r v ä 1 j a r e,
som söka ut en ledig gruppväljare, och a
n-ropssökare.
Vid h a 1 v a u t o m a t i s k a telefon
stationer (s. k. knappsatsstationer)
utfö-res kopplingen visserligen med
elektromagnetiska väljare men ej av abonnenten utan av
telefonister medelst en tangentklaviatur
(knappsats).
Ledningar. I allm. användas
dubbelledningar, utförda antingen såsom blanka
ledningar ovan jord, då ett fåtal ledningar
förekommer, el. såsom kablar för större
lednings-knippen. Kablarna, vilka antingen förläggas i
jorden, där de skyddas av s. k. kabelblock,
rännor el. ev. armeras, el. såsom luftkablar,
uppburna av en bärlina, bestå av ett
mång-trådigt knippe av från varandra isolerade
ledningar. För att upphäva induktionen mellan
dessa och därav orsakad överhörning äro
de till samma dubbelledning hörande
trådarna snodda kring varandra samt dessutom
ordnade i koncentriska lager, som fortlöpa
med växelvis höger- och vänstergängad
stigning. Kablarna ha stor elektrostatisk
kapacitet men liten självinduktion, varigenom
telefonströmmen försvagas (dämpas). För att
öka självinduktionen inkopplas vid längre
Bild 11. Principschema för
tvåtråds-överdrag.
K/uka,
neätryc/tf
Bild 10. Principschema för
telefonapparat, ansluten
till automatiserat
telefonnät. A
impulseringskon-takt, B kontakt, som
kortsluter telefonens
talanordning under
impulse-ring.
Bild 9. Automatisk telefonapparat. Modern modell i
bakelit av a.-b. L. M. Ericssons tillverkning.
kablar på bestämda avstånd
induktionsspo-lar. Efter uppfinnaren P u p i n kallas detta
pupinisering.
Även för längre telefonförbindelser övergår
man alltmera till att förlägga ledningarna i
kabel. Omläggning till kabel erbjuder utom
fördelen av säkrare mekanisk konstruktion
(minskad felprocent) bättre elektriskt skydd
mot främmande
stör-ningsströmmar. Emellertid blir trots
pupini-seringen dämpningen
för talströmmarna i
kabelledarna mångdubbelt
större än vid de
blanka ledningarna, varför
en förstärkning av
strömmen utefter
linjen måste införas. Detta
sker på särskilda s. k.
överdragsstationer
medelst
telefonöverdrag, vilka grunda sig
på förstärkarverkan hos
elektronrör (se
Radioteknik, sp. 407, 409).
Då ett dylikt rörs för-
stärkningsverkan är ensriktad, måste
särskilda anordningar vidtagas för att göra
förstärkningen på ledningen dubbelsidigt
verkande. Bild 11 visar i princip den härför
vanligast använda anordningen. Två
elektronrör användas, ett för vardera
talriktningen. För att förhindra generatorverkan hos
rören (se Radioteknik, sp. 408) med
därav föranlett tjut på ledningen äro
förstärkarna differentiellt anslutna till ledningen
på ömse sidor samt vardera ledningen
avslutad med en konstgjord ledning (balans),
som exakt bör motsvara resp, ledning. Då
dylik efterbildning ej kan helt ernås i prak-
Bild 12. Principschema för fyrtrådsledning.
XIX. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
