Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Telefon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67
Telefon
68
Bild 13. Principschema för duplicering.
tiken, erhålles vid seriekoppling av alltför
många sådana tvåtrådsö v erdrag på
en telefonförbindelse förvanskning av talet,
beroende på ekoeffekter. För längre
distanser måste man därför övergå till f y r t rå
ds-l e d n i n g a r, vid vilka de båda
talriktningarna ute på linjen äro fullständigt skilda åt
(bild 12). Högre förstärkning kan då utan
risk för överhörning tillåtas vid varje
över-dragsstation, varför fyrtrådsledningarna
kunna ges klenare dimensioner (högre ursprunglig
dämpning). Längsta lämpliga
telefonerings-d istans vid t åtrådsdrift är omkr. 1,200 km,
vid fyrtrådsdrift 2,000 km. Med s. k. ek
o-spärr insatt på förbindelsen kan
sistnämnda sträcka femdubblas.
I Sverige blev riksledningarnas
förläggande i kabel aktuellt genom järnvägarnas
elektrifiering. Den första s. k. stamlinjekabeln
(Stockholm—Göteborg) nedlades 1921—23,
varefter följt Stockholm—Malmö, Stockholm
—Gävle och Göteborg—Nässjö.
För att öka användningen av
telefonledningarna har man infört s. k.
duplicering (fantomisering; bild 13). Två
dubbelledningar, I och II, förses med
transformatorer vid ändpunkterna, och mittuttagen på de
lindningar, som äro kopplade till ledningarna,
kunna användas som en tredje ledning, III
(fantomledningen), utan att de tre samtidigt
framförda samtalen störa varandra el. höras
även sinsemellan.
Ett annat sätt att bättre utnyttja
ledningarna är att utöver det vanliga
telefonsamtalet framföra en eller flera
samtalsför-bindelser medelst högfrekventa bärvågor (se
Radioteknik, sp. 405, 408). Dylika
system med en högfrekvenskanal användas i
viss utsträckning på blankledningar i
Sverige. E. Mgrn.
Historik. Den första telefonstationen
öppnades i jan. 1878 i New Haven, Connecticut,
U. S. A., för 8 abonnenter. Redan tre år
därefter funnos i Förenta staterna omkr. 66,000
telefonapparater. I Europa öppnades de
första telefonstationerna i London och Paris 1879,
i Stockholm. Köpenhamn och Oslo 1880, i
Berlin och Wien 1881 o. s. v.
I Sverige anlades de första
telefonförbindelserna (uteslutande för privat bruk) i slutet av
1877. Det första telefonnätet för
allmänheten öppnades i Stockholm 1 sept. 1880 av
Stockholms Bell telefon-a.-b., vilket bolag
året därpå anlade nät även i Göteborg, Malmö
och Sundsvall. Under den därpå följ, tiden
anlades en mängd telefonnät på olika orter
i landet av enskilda bolag samt framför allt
av s. k. telefonföreningar, varjämte även
telegrafverket började anlägga en del nät. Den
konkurrens med telegrafen, som uppkom
genom anordnandet av telefonförbindelser
mellan olika orter, föranledde K. m:t att söka
förhindra anläggandet av för telegrafen
skad
liga förbindelser, men den i detta syfte
utfärdade kungörelsen (1883) överträddes
allmänt. 1888 började telegrafverket emellertid
anlägga ett hela landet omspännande
inter-urbant telefonnät, och i samband härmed
inköpte verket under 1890-talet flertalet
enskilda nät med undantag huvudsaki. för det
av ingenjör H. T. Cedergren (se d. o.) 1883
i konkurrens med Bellbolaget grundade
Stockholms allmänna telefon-a.-b. En hård
konkurrens etablerades från 1889 mellan detta
företag (»allmänna telefon»), som då inköpt
även Bellbolagets nät i huvudstaden, och
telegrafverket (»rikstelefon»), avslutad 1918, då
staten inköpte det enskilda nätet (då kallat
a.-b. Stockholmstelefon) för 47 mill. kr.
Genom de fria förhållanden, under vilka
telefonväsendet i motsats till i andra länder
utvecklade sig, och de storartade insatser,
som gjordes av H. T. Cedergren, L. M.
Ericsson och E. Storckenfeldt (den sistnämnde chef
för telegrafverket 1890—1902), fick telefonen
i Sverige tidigt anmärkningsvärt stor
spridning. Cedergren utsträckte sina
telefonanläggningar även till utlandet och anlade efter
erhållen koncession telefonnät i Moskva och
Warschau samt (i samarbete med L. M.
Ericsson & co.) även i Mexiko.
Hela antalet telefonapparater i världen
uppskattades vid 1932 års början till omkr.
35 mill. Antalet apparater per 1,000 inv.
utgjorde vid samma tidpunkt i olika länder:
Förenta staterna 158, Kanada 131, Nya
Zeeland 105, Danmark 101, Sverige 91, Schweiz
79, Australiska statsförbundet 75, Norge 69,
Tyskland 49, Storbritannien 44,
Nederländerna 40, Belgien 37, Finland 36, Österrike 35,
Frankrike 29, Argentina 27, Japan 14,
Sydafrikanska unionen 14, Ungern 14, Spanien
11, Tjeckoslovakien 11, Italien 11, Polen 6,
Brasilien 4 och Ryssland 3.
Bland större städer intog San Francisco
första rummet med 391 apparater per 1,000
inv., närmast följt av Washington med 334
och Stockholm med 316. Chicago hade 269
och New York 247. Närmast efter Stockholm
i Europa kommo Oslo med 194, Köpenhamn
med 190 och Zürich med 185. Paris hade 147,
Helsingfors 135, Berlin 116, Bryssel 101, Haag
95, London 87, Wien 77, Budapest 76, Rom
69, Madrid 55, Warschau 49 och Prag 46
apparater per 1,000 inv. H. Hbgr.
Trådlös telefonering är ett viktigt led i de
internationella telefonförbindelserna. Där
trådförbindelser ej äro möjliga, får den trådlösa
t. spela den förmedlande rollen, så t. ex.
över Atlanten, där den första kommersiella
telefonförbindelsen (mellan England och U. S.
A.) öppnades 1927. (En transatlantisk
telefonkabel är på teknikens nuv. ståndpunkt
möjlig, men planerna på en dylik ha t. v.
skrinlagts, främst av ekonomiska skäl.) Dessa
radiotelefonförbindelser kräva å ömse sidor en
sändnings- och en mottagningsstation, av
störnings-skäl belägna på relativt stort avstånd från
varandra och sammankopplade med varandra
och med trådledningen på principiellt samma
sätt, som fyrtrådsledningen i bild 12 är
kopplad till tvåtrådsledningen. Den ovannämnda
transatlantiska förbindelsen försiggick till en
början endast på långa vågor (omkr. 5,000 m
våglängd; se Radioteknik, sp. 406) men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
