Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Telefotograf, Bildtelegraf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71
Telefotograf
72
Bild 2. Principschema för televisionsmottagare med Kerrcell.
Bild 3. Detalj av en
telegrafiskt översänd
fotografi. Linjestrukturen,
som i originalet knappast
kan urskiljas med blotta
ögat, framträder icke i
reproduktionen.
ma stämgaffelstyrda generator på
sändarsidan. I mottagaren skiljes
synkroniserings-strömmen från bärvågen för själva
bildströmmen genom elektriska filter. Siemens har i
stället en
stämgaffelgenerator för vardera
stationen. Dessa äro
i förväg noggrant lika
stämda; synkronismen
inregleras för hand
vid mottagaren.
Bildens detaljer
återges tydligen desto
bättre, ju tätare
ljusraderna ligga och ju
tätare två punkter
kunna läggas intill
varandra på samma
rad utan att flyta ihop
i mottagaren. Detta
minsta avstånd beror
på
sändningshastighe-ten, bärvågens
frekvens samt
apparaturens och ledningens
egenskaper i övrigt.
Produkten av antalet rader och det största
antal punkter per rad, vilka kunna upplösas,
blir hela bildens maximala punktantal; det
uppgår vid moderna system till flera hundra
tusen. En sådan bild sändes på omkr. 7 min.
Apparater för kommersiell trafik ha under
senare år uppsatts i de flesta större städer
i olika världsdelar (i Stockholm 1929).
Bild 4. Starkt förstorad detalj av bild 3.
Vid trådlös bildtelegrafi
är man på grund av fading
(se Radioteknik, sp.
406) ofta tvungen att avstå
från den kontinuerliga
mo-duleringen av ljusstyrkan i
mottagaren och får då
bilder i svart och vitt genom
att en penna tryckes mot
el. lyftes från papperet.
Halvtonsoriginal återges
med grupper av kortare el.
längre streck, vilket dock
inverkar på kvaliteten hos
bilden.
Sänker man anspråken på bildkvalitet till
några tusen bildpunkter och använder
tillräckligt högfrekvent bärvåg, helst inom
kort-vågsradions område under 100 m våglängd,
kan en hel bild sändas på 1/16 sek. Genom
att låta sådana bilder av rörliga föremål följa
kontinuerligt efter varandra kan man få en
kinematografisk, rörlig bild av föremålen i
mottagaren (television). Termen brukas
även, något oegentligt, om
telekinema-t o g r a f i, metoder för sändning med vanlig
förevisningshastighet av förut upptagen
kinematografisk film av de rörliga föremålen.
Mottagarens konstruktion är i båda fallen
densamma. Många metoder ha försökts. Så
kan man belysa det föremål (t. ex. en
person), vars bild skall sändas, med ett fint
ljusknippe, som ytterst snabbt stryker över
föremålet i rad efter rad liksom ovan nämnts.
Detta uppnås med hjälp av roterande speglar
el. prismor el. med Nipkowskiva, en skiva
med t. ex. 50 hål, anordnade längs en spiral
om ett varv. Skivan roterar förbi ett fönster
av sådan storlek, att endast ett hål åt gången
passerar det. För ett varv av skivan
bestry-kes hela fönstret i så många rader, som det
finns hål i skivan. Vid sändning av kinofilm
kan man även använda ett Brauns rör,
ett urladdningsrör, i vilket ett av fina
bländare begränsat katodstrålknippe ger en
ljusfläck på en fluorescensskärm. Genom två på
lämpligt sätt varierande, mot varandra
vin-kelräta elektriska fält kan man uppnå, att
ljusfläcken stryker över fluorescensskärmens
yta rad för rad med stor hastighet. I
mottagaren kan man likaledes använda ett Brauns
rör, där den mottagna strömmen efter
likriktning och förstärkning reglerar
ljusstyrkan hos den rörliga ljusfläcken, som av två
elektriska hjälpfält föres över skärmen
synkront med ljusfläcken i sändaren. Man kan
även använda en glimlampa, som betraktas
genom en Nipkowskiva; ljusstyrkan i
glim-lampan regleras av den mottagna strömmen.
I båda fallen får man täml. små och ljussvaga
bilder. För att kunna visa bilder för en större
publik anordnar Baird ett stort antal små
lampor i ett kvadratiskt rutnät på en stor
tavla; den ena lampan efter den andra
inkopplas i snabb följd i takt med ljusfläckens
rörelse i sändaren. Ljuset från en båglampa
kan även regleras av den mottagna
strömmen med hjälp av en Karoluscell (se ovan,
sp. 70) och genom en Nipkowskiva el. dyl.
bestryka en projektionsskärm. Försök ha
även utförts att sända bilder i naturliga
färger med hjälp av tre olika fotoelektriska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
