Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Telegraf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Telegraf
78
skrift från varandra, men denna lämnas av
egna strömkällor. Om vid nyss nämnda e
n-kelströmsduplexförbindelse nyckelns klack förbindes med den negativa polen
på ett batteri och om s. k. polariserat
relä användes, erhålles en dubbelström
s-duplex (jfr nedan). Diplex baseras på
användningen av olika strömstyrkor och
strömriktningar.
Även om det är teoretiskt möjligt att med
likström sända flera än fyra samtidiga
telegram (vid kvadruplex), så kan detta enklare
utföras med växelströmmar av olika
periodtal och styrka (harmonisk t.,
telegrafe-ring med högfrekventa strömmar, t o
n-f r ekv en s tel egr a f e r in g).
Till multiplex kan även räknas
samtidig telegrafering och telefonering (bild 8).
Parallellt med en telefon, Ab, kopplas en
differentiellt lindad magnet, E (vanligen
utförd som transformator; jfr Telefon, bild
13), som ej påverkas av
telegraferingsström-men, vilken jämnt fördelar sig på de båda
telefonledningarna, varför Ab ej påverkas av
telegraferingen (telegraftransformering).
Det andra slaget av multiplextelegrafering
åsyftar att i snabb följd förbinda en ledning
med olika apparatsystem. Detta sker med
hjälp av s. k. distributörer, vilkas
kontaktarmar på avsändnings- och
mottagningsstationerna måste röra sig fullkomligt
synkront. Därvid har B a u d o t s telegrafalfabet,
som bildats av kombinationer av fem
strömimpulser, kommit till användning. En
modifikation av detta system är Ro w lands
multiplextelegraf, vid vilken sändaren har
skrivmaskinsklaviatur, som åstadkommer
önskade strömkombinationer, och mottagaren
trycker telegrammen direkt på blanketten.
Telegraferingshastigheten för hand är
begränsad. Med maskintelegraf
(automatisk t. el. snabbtelegraf) kan större
hastighet ernås. Vid maskintelegrafer nyttjas
elektriska strömmar av växlande riktning
(dubbelström) ; de positiva åstadkomma skrivtecknen,
de negativa mellanrummen mellan dessa och
neutralisering av kvarblivande positiv
laddning. Telegrammen överföras i en särskild
apparat (p u n s el. p e r f o r a t o r) på en
pappersremsa till telegrafskrift, bestående, enl.
Wheatstone, av vissa kombinationer
utstansade hål i remsan (bild 9 a). Remsan föres
hastigt av ett tandhjul, som ingriper i
remsans mitt, genom en avsändare, t r an s m i
t-t e r. Under remsan äro två nålar, n± och n2
(bild 10), fästa vid en vaggande hävstång.
Då nålen ni stöter på ett hål i den övre
hålraden, utsändes en positiv strömstöt, som
av-brytes, då nålen n2 går genom ett hål i den
nedre hålraden. Mottagningsstationen
erhåller den skrift, som visas på bild 9 b, då
färg-trissan tryckes mot pappersremsan endast vid
positiv ström. En annan mottagare är den
av Lauritzen uppfunna undulatorn,
där det lättrörliga, polariserade ankaret är
förbundet med en hävert, vars lägre arm
lämnar en färgskrift, som synes på bild 9 c. Vid
C r e e d s förbättrade Wheatstonesystem
lämnar mottagaren en utstansad remsa, som i en
tryckapparat översätter remsans tecken till
typskrift.
Visartelegrafens verkningssätt grundar
Bild 9. a punsremsa, & morseskrift, c
undulator-skrift (ordet »Paris»).
sig på de växlande strömimpulser, vilka
erhållas genom en från avsändarveven
utväxlad Siemens’ induktor och påverka
mottagarens polariserade magnet så, att en av denna
genom steghake och steghjul driven visare
alltid flyttar sig i full överensstämmelse med
motsv. visare på avsändarstationen.
Kvarblivande tecken erhållas icke. Denna olägenhet
ledde till konstruktionen av s. k. b o k s t a v
s-trycktelegrafer el. typtryckare, bland
vilka må nämnas börstryckaren och
Siemens & Halskes Ferndrucker (i Sverige
kallad lokaltelegraf), där bokstäverna
tryckas på en remsa.
På de senare åren ha s. k. f j ä r r s k
riv-rn a s k i n e r (eng. teletype, teleprinter, ty.
Fernschreibmaschine) alltmera vunnit insteg,
vilka från en sändare med ett tangentbord,
liknande det på en vanlig skrivmaskin, direkt
på mottagningsapparaten utskriva
telegrammen med typskrift antingen på remsa el.
blankett. Sändningen kan ske med en
hastighet av 6—7 nedslag i sek., vilket
motsvarar en telegraferingshastighet av G0—70
normalord per min., ung. 3 ggr så mycket, som
en god morseexpeditör kan sända.
Den första fjärrskrivmaskinen var
Mörkrums teletypeapparat 1910, som arbetade med
typhjul och medgav en sändningshastighet av
4 nedslag i sek. Den omkonstruerades
sedermera, varvid hastigheten ökades till 6—7
tecken per sek. (se bild 11). På senare tid
ha även andra konstruktioner, baserade på
denna princip, t. ex. Creeds teleprinter (bild
12), Siemens’ Fernschreibmaschine, utsläppts i
marknaden. Fjärrskrivmaskiner användas
inom svenska telegrafverket sedan 1929.
Ledningar. Vid telegrafering nyttjas i allm.
jorden som återledning. Ledningarna utföras
antingen med blanka ledningar ovan
jord el. med isolerade underjords- el.
under-vattensledningar, kablar. I Sverige
användas i stor utsträckning även
telefonkablarna för telegrafering, antingen enl. den på
Bild 10. Principschema
för transmitter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
