Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tempel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
Tempel
96
Bild 2. Rekonstruktion av »templet Z» i Babylon (jfr
bild 1).
kapell, omgivet av en pelarhall, vilken höjer
sig på en hög sockel. Märkligt är
klipptemplet i Abu-Simbel.
Det babyloniska t. härstammar från
sumererna. Det består (se bild 1) av en öppen
gård, omgiven av ett flertal rum, bl. a. ett för
gudabilden. Till t. hörde ofta ett tempeltorn
(zikkurat); ett dylikt var Babels torn.
Byggnadsmaterialet var soltorkat el. bränt tegel;
murarna äro därför tjocka och tunga, livade
av vertikala räfflor och krenelerade (bild 2).
Bild 3—6. Planer av grekiska tempel: bild 3 templum
in antis, bild 4 dubbelt templum in antis, bild 5
pro-stylos, bild 6 amfiprostylos.
Bild 7. Plan av peripteros med
■inre kolonnställning. — Bild 8.
Plan av pseudo-peripteros.
Väggarna bekläddes ibland med glaserat
relieftegel; Marduks sal i hans t. i Babylon var
smyckad med guld, lapis lazuli och alabaster.
Denna tempelform har övertagits av assyrer
och yngre orientaliska folk. Iluvudsalen i
egyptiska och orientaliska t. vetter med
långsidan mot tempelgården.
Det antika t. är gudens bostad och
förvaringsrum för hans tillhörigheter. Samlingen
skedde vid hans fester framför t., och där
stod brännofferaltaret. Endast den enskilde
inträdde i t. för att bringa guden dyrkan och
gåvor; framför hans bild stod åtm. ofta ett
offerbord för oblodiga offergåvor, och
votiv-gåvor upphängdes i t. Det grekiska t. har
utvecklats ur det
mykenska
mega-ron (se d. o.). Den
enklaste formen är
ett avlångt
fyrkantigt rum (cella)
med ingång mitt
på ena kortsidan.
Långsidornas
väggar skjuta ett
stycke framom
in-gångsväggen och
bilda jämte det
däröver liggande
taket en förhall
(pronaos). De
pilastrar, som av-
Bild 9. Fasaden till Theseustemplet i Aten.
sluta de framskjutande väggstyckena,
kallas anter; om spännvidden så fordrar,
inställas mellan dem två kolonner, som
uppbära takbjälken i gaveln. Denna
tempelform heter templum in antis (bild 3). Om
cellan erhåller även en bakre hall
(opisthodo-mos), kallas t. dubbelt templum in antis
(bild 4). Denna form tillhör den doriska
stilen (se K o 1 o n n o r d n i n g a r). T. av jonisk
stil ha inga framskjutande anter utan en på
sidorna öppen förhall, vars tak uppbäres av
ett jämnt antal kolonner: prostylt t. (bild 5);
om cellan även har en bakre hall, kallas det
amfiprostylt (bild 6; t. ex. Niketemplet på
pl. vid art. A k r o p o 1 i s). Större t. omgivas
av en ringhall; ett sådant t. kallas peristylt
el. en peripteros (bild 7; t. ex. Theseion, se
Aten, pl. 2) och, om ringhallen är dubbel,
dipteros (t. ex. Olympieion, se Aten, pl. 2).
Någon gång ersättas kolonnerna av ur väggen
framspringande halvkolonner,
pseudo-peripteros (bild 8). Modifikationer förekomma. Stora
t. ha två rader kolonner i t:s inre, anbragta
i två våningar (bild 7), t. ex. Poseidontemplet
i Paestum (se Grekisk konst, bild 8).
Förr antog man, att dylika t. haft en
ljusöppning i taket (hypetraltempel). T. höjer
sig på en låg plattform med el. utan
omgivande steg, över ringhallens kolonner löper
arkitraven, och över denna har det doriska
t. triglyf- och metopfrisen, däröver
krans-gesimsen (geison), den överskjutande delen av
taket. Taket är ett lågt sadeltak, och de
trekantiga gavelfälten pryddes ofta av skulpturer
(bild 9 saknar dylika). Det doriska t.
uppfördes urspr. av soltorkat tegel med
entable-ment och kolonner av trä och förklädnad av
terrakotta på entablementet men har
omsatts i sten. Det joniska t. har en treledad
arkitrav och över denna det s. k. tandsnittet.
Bild 10. Plan av ett fornitaliskt tempel. — Bild 11.
Plan av ett senromerskt tempel (Maison Carrée i Nimes).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
