Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tempest, Marie - Tempesta, Antonio - Templarorden (T. O.) - Temple, Le - Temple, Frederick - Temple, H. J. - Temple, sir William (politiker) - Temple, William (teolog) - Temple bar - Templum in antis - Tempo - Temporal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
Tempesta—Temporal
104
rika också opera. Från 1900 har hon på
tal-scenen framträtt som sitt lands spirituellaste
komediskådespelerska. G. K-g.
Tempesta [-pä’sta], Antonio, italiensk
målare (1555—1630). Utförde dekorationsarbeten i
Vatikanen och målade historiska ämnen,
jakt-och djurtavlor, landskap och sjöstycken. T.
var även kopparstickare och utförde omkr.
1,500 raderingar. C. R. N.*
Templarorden (förk. T. O.; eng. Templars of
temperance, förk. T. of T.), nykterhetssällskap,
bildat i New York 1883 av svensk-amerikanen
Adolph Peterson (se d. o.). T:s
arbetssätt och organisation äro i mycket
efterbild-ning av Godtemplarordens; skillnaden består
i enklare ceremoniel. 1918 beslöt T. att även
aktivt deltaga i fredsrörelsen. T. har införts
i Förenta staterna, Sverige, Danmark och
Norge. Sin största spridning fick T. i Sverige.
Det första svenska »templet» (lokalförening)
stiftades i Göteborg 1884, och 1885 bildades
där Sveriges »stortempel» (senare
»national-tempel»). Lokalföreningarna sammanslöto sig
till »distrikttempel» (provinsförbund, f. n. 27).
Sitt starkaste fotfäste hade T. länge i
Dalarna och Hälsingland. 1886—1922 utgav T.
veckotidningen Templaren samt jultidningen
Julgranen (båda sedan 1907 redig, av C.
Sche-lin). T. uppgick 1922 i Nation a 11 e m
p-larorden (se d. o.) och hade då 29,305
äldre medl. i 606 lokalföreningar (tempel)
samt 7,875 medl. i 139 barntempel. — Se C.
Schelin, »30 år. Minnesskrift» (1914). C. S-n.*
Temple [täpl], Le, se T e m p e 11 o r n e t.
Temple [templ], Frederick, engelsk
kyrkomän (1821—1902). Blev rektor för Rugby
skola 1858, biskop i Exeter 1869, i London
1885 samt ärkebiskop i Canterbury 1896. Som
bredkyrklig medverkade han 1860 i »Essays
and reviews», ett angrepp mot
högkyrkorörel-sen. I politiskt avseende följde han Gladstone.
Som biskop utvecklade han en oerhörd
aktivitet i kristlig-social anda. Med åren
närmade han sig den högkyrkliga riktningen och
verkade som ärkebiskop för en utjämning
mellan hög- och lågkyrka. Han ivrade också
för missionen, kvinnosaken och
nykterhetsrörelsen. — Litt.: »Memoirs of archbishop T. by
seven friends» (2 bd, 1906); E. G. Sandford,
»F. T.» (1907). E. Nwn.
Temple [templ], H. J., se P a 1 m e r s t o n.
Temple [templ], sir William, engelsk
politiker och diplomat (1628—99). 1660 medl.
av irländska parlamentet, blev T. 1661 dess
kommissarie i London. Från 1665 var han
verksam som
diplomat och bidrog
väsentligt till
fredsslutet i Breda 1667 med
Holland och dess
allierade Frankrike och
Danmark. 1668
åstadkom han tills, m. J.
De Witt den mot
Ludvig XIV riktade
trippelalliansen mellan
England, Holland och
Sverige, T:s
förnämsta politiska bedrift.
Vid freden i Aachen
1668 var han Englands ombud och fungerade
därefter som sändebud i Haag, tills Karl II :s
desavuering av hans politik genom
anslutningen till Frankrike (Doverfördraget 1670)
föranledde honom att lämna statstjänsten.
1674 återtog han sändebudsposten i Haag och
spelade en framträdande roll i de
förhandlingar, som ledde till freden i Nijmegen 1679.
Efter att en kort tid ha intagit ställningen
som en av konungens inflytelserikaste
rådgivare drog sig T. 1680 ånyo tillbaka till
privatlivet, då det visade sig, att han ej kunde
behålla sitt inflytande över Karl II. T.
framträdde även som författare. Hans memoarer
och brev utgåvos senast i 4 bd 1814. Biogr.
av E. S. Lyttel (1908). R. Sv-m.
Temple [templ], William, engelsk teolog
och biskop (f. 1881), son till F. T. Blev
fellow i Oxford 1904, canon av Westminster
1919, biskop av Manchester 1921 och
ärkebiskop av York 1929. Han har skrivit en
rad för engelskt andeliv betydelsefulla
arbeten, som präglas av en av platonska
tankar färgad, vidsynt evangelisk åskådning,
t. ex. »The faith and modern thought» (1910),
»The nature of personality» (1911), »Plato and
christianity» (1916), »Mens creatrix» (1917),
»Christus veritas» (1924) och »Christian faith
and life» (1931). T., som är en av engelska
kyrkans främsta ledare och närmast
representerar en moderat högkyrklighet, organiserade
Life and liberty movement och bidrog till
införandet av engelska kyrkomötet, National
church assembly. T. har tagit livlig del i det
senaste årtiondets enhetssträvanden. Hg Pl.
Temple bar [te’mpl bä’], historiskt ryktbar
plats i London. Nära de efter
tempelherre-ordens forna hemvist (»The Temple»)
uppkallade domstolsbyggnaderna utmärkte en bom
el. kedja (bar) i hörnet av Strand och Fleet
street gränsen för City. Den kallades T.
Porten där avlägsnades 1878 och står sedan 1888
vid ingången till Theobalds park i Cheshunt,
Hertfordshire. Vid T. utföres alltjämt, då
konungen officiellt besöker City, en från
medeltiden härstammande ceremoni,
symboliserande Citys privilegierade ställning
Te’mplum in a’ntis, lat., byggnk., se A n t
(med bild) och Tempel, sp. 96.
Tempo [tä’mpå] (plur. te’mpi), it., »tid», mus.,
hastighetsgraden i ett musikstycke. Under
medeltiden hade alla kompositioner samma
hastighet vid utförandet. Under 1500-talet uppkom
olika snabbt framförande inom
ensemblemusiken. De första tempobeteckningarna, som
brukades redan på 1600-talet, ehuru de sällan
utskrevos, voro allegro, andante och
adagio, sedan tillkommo 1 a r g o, a 11
e-g r e 11 o, pr esto m. fl. För att mera
distinkt ange tidsmåttet tillgrep man mot
1700-talets slut talbeteckningar för pendelrörelser
i minuten, och Mälzel uppfann härför 1816
metronomen (se d. o.). Avvikelser från det
ordinarie tempot betecknas med
acceleran-d o för snabbare, ritardando för
långsammare tempo. Då grundtempot återtages,
ut-sättes a tempo. T. rubato anger, att
ett stycke skall spelas i obundet t. Även
brukas ibland andra, obestämdare beteckningssätt
för ett helt stycke, t. ex. t. g i u s t o, glatt
t., och t. di m a r c i a, i marschtakt. T. N.
Teniporäl. 1. (Av lat. te’mpus, tid.) Som
avser tid el. tempus; tids-. — 2. (Av lat. te’mpus,
tinning.) Som hänför sig till tinningarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
