Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tengene - Tengmalm, Peter Gustaf - Tengri-nor - Tengström, släkt - Tengström, Jacob - Tengwall, Carl Gustaf - Tengwall, Ernst Josef - Tenhult - Teniers, David
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
Tengmalm—Teniers
110
357 har skogsmark. Bildar tills, m. Grästorps
köping T. församl. (24,09 kvkm, 1,758 inv.),
som ingår i T., Trökörna, Hyringa, Malma
och Längnums pastorat i Skara stift, Väne
kontrakt.
Tengmalm, Peter Gustaf, läkare och
naturforskare (1754—1803). Blev med. dr i
Uppsala 1785 och var sedermera provinsialläkare
dels i Södermanland, dels i Västmanland. T.
studerade fåglarnas levnadssätt m. m. och
författade flera skrifter dels av ornitologiskt,
dels av medicinskt innehåll. I en av de förra
redogör han för de svenska ugglorna. På
grund härav gavs artnamnet tengmalmi av
utländska ornitologer åt pärlugglan. Sedan det
visats, att Linné redan förut kallat den
fune-rea, har detta namn återupptagits. Lönnb.
Tengri-nor, en omkr. 2,400 kvkm stor
saltsjö i s. Tibet, n. n. v. om Lhasa, 4,630 m ö. h.,
vid foten av det snötäckta berget
Nien-cheng-tang-la (7,090 m). T. anses av
buddis-terna vara en helig sjö och omges av kloster.
Tengström, finländsk släkt, härstammande
från Tengene socken i Sverige och inflyttad
till Finland med kapellanen Georg T. (1688
—1742). Sonson till honom var ärkebiskop
Jacob T. (se nedan), vars barn och
efterkommande 1809 adlades med namnet a f T. Bland
dem märkes sonsonen J ohan Martin
Jakob af T. (1821—90), läkare och entomolog,
som särskilt undersökte Finlands
småfjärils-fauna. En brorson till J. T., J o h a n J a k o b
T. (1787—1858), var 1827-—48 prof, i filosofi
vid Helsingfors univ. Han ivrade för
bearbetning av finska språket och insamling av
finska folksånger samt utgav
minnesteckningar över biskoparna Gezelius (1825, 1833)
och biografiska anteckningar över univ:s
lärare från dess grundläggning (1836). Kusin
och svägerska till honom var Fredrika
Runeberg (se d. o.). H. E. P.
Tengström, J a c o b, finländsk ärkebiskop
(1755—1832); jfr släktart. Blev docent i
moral 1778, fil. adjunkt 1780, teol. adjunkt 1783,
teol. prof. 1790 och biskop i Åbo 1803 samt
ärkebiskop i Finland
1817. Under Porthans
ledning utvecklades
T. till en av de mer
lovande poeterna vid
Åbo akad. Vid en
vistelse i Stockholm
infördes han i den
litterära kretsen kring J.
H. Kellgren,
medverkande i Utile Dulci
och Stockholms
Posten. T:s 1780
prisbelönade svar på ett
av Vitt.-akad. utfäst
ämne präglas av en förromantisk ståndpunkt.
T :s diktning gick dock alltmer i de
fransk-klassiska banorna.
T. blev teolog av avancemangshänsyn.
Såsom lärare i teol. fakulteten införde han den
moderna neologiska riktningen och gav den
praktiska teologien fart. Försiktig till
naturen, undvek han att ansluta sig till den
radikala neologien. Sina ytterlighetskrav
framförde han anonymt i Journal för Prester.
Praktiskt anlagd, togs han i anspråk för olika
värv. Allmän Litteraturtidning, som 1803
utkom i Åbo, hade i honom en av sina
förnämsta krafter. T. skrev bl. a. läseböcker för
barn och monogr. om J. E. Terserus (1795)
och I. B. Rothovius (1795—1813). Viktig ur
praktisk förvaltningssynpunkt men ej minst
som historisk källa blev hans »Afhandling om
presterliga tjenstgörningen och aflöningen i
Åbo stift» (3 bd, 1820—22). Betydande äro
också »Handlingar till upplysning i Finlands
kyrkohistoria» (9 h., 1821—32) och »Samling
af domkapitlets i Åbo cirkulär-bref 1564—
1700» (1836), vilka efter T:s död utgåvos av
hans svärson W. G. Lagus.
T. bemöttes med uppmärksamhet av de
ryska myndigheterna, som genom hans
inflytande hoppades kunna pacificera landet. Han
visade stort tillmötesgående mot dem. Tidigt
avlade han i spetsen för landets
ämbetsmannakår under vapnens hot trohetseden till ryske
kejsaren. Såsom talman i prästeståndet intog
han en ledande ställning vid lantdagen i
Borgå (se d. o.) 1809. I mars s. å. kallades
han till ordf, i den kommitté, som hade att
upprätta förslag till ett högsta styrelseverk
för Finland. T:s hållning bestämdes av hans
tro, att Finland var oåterkalleligt förlorat
för Sverige. T:s »Berättelse om landdagen i
Borgå» (tr. 1810) fick stor betydelse för
framtiden. Genom hans initiativ tillsattes 1817
fyra ecklesiastika kommittéer för
omarbetande av de kyrkliga hand- och
psalmböckerna, katekes och kyrkolag. Arbetet blev
trots T:s personliga ansträngningar utan
omedelbar praktisk betydelse.
Litt.: T:s vitterhetsarbeten äro jämte biog’..
utg. av M. G. Schybergson (1899); G.
Nikan-der, »J. T. såsom akademisk lärare och biskop
intill 1808» (1913); E. Anthoni, »J. T. och
stiftsstyrelsen i Åbo stift 1808—1832» (2 bd,
1923—28). E-cA-i.
Tengwall, Carl Gustaf, tidningsman
(1864—1913), började sin journalistiska bana
1886 i Helsingborgs Dagblad och kom efter
anställning i olika landsortstidningar 1897 till
Stockholm, där han efter kort verksamhet i
Dagens Nyheter följ, år blev redaktionschef i
Svenska Dagbladet. På denna post liksom på
en liknande i Stockholms Dagblad från 1907
gjorde han en betydelsefull tidningsteknisk
insats som skapare av den moderna typen för
en svensk tidning med omväxlande kulturellt
innehåll utöver dagsnyheterna och de
politiska och ekonomiska avd. samt rikhaltigt
bildreportage. V. S-g.’
Tengwall, Ernst Josef, läkare,
medicinsk författare (f. 1873 25/7), kusin till C. G.
T. Blev med. dr i Lund 1918, har varit
lasa-rettsläkare i Växjö (1905—19) och är
överläkare i Hälsingborg sedan 1919. 1918—20
var T. därjämte docent i kirurgi i Lund. Han
har skrivit flera förtjänstfulla avh. om
pro-statektomi m. m. T. R.
Tenhult, se Rogberga.
Teniers [teni’rs], David, flamländsk
målare (1610—90), liksom fadern, David T. d. ä.
(1582—1649). Sonen, den mest betydande av
de två, utbildade sig under inflytande av
Rubens och Brouwer, blev 1633 mästare i
Antwerpens gille, slog sig sedan ned i Bryssel
och blev där hovmålare 1651. På hans
initiativ stiftades 1603 en konstakademi i
Antwer-pen efter förebilden av den i Paris. T. var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
