Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teniers, David - Tenimber - Tenlika - Tenn - Tennamalgam - Tennant, Smithson - Tennessee (flod) - Tennessee (Tenn., stat)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
111
Tenimber—Tennessee
112
»Fest i byn.» Målning av D. Teniers d. y.
uteslutande genremålare; även de ämnen, som
han hämtade ur bibel och saga, uppfattade
han genremässigt. Med förkärlek målade han
krogliv, soldatliv, bilder ur de lärdas liv och
landskap. Bl. a. märkas »Badstuga»
(Budapest), »Lantlig värdshusscen» (Madrid),
»Vakt-stuga» (Amsterdam), »Rökare», »Den
förlorade sonen» (båda i Louvre),
»Tärningsspela-ren» och »Bondbröllop» (Dresden),
»Alkemis-ten» (Bridgewater gallery), mästarens
självporträtt (1649; i London) och »Abrahams
offer» (Wien). 800 tavlor av T. äro kända;
av dem finnas två värdshusscener i
Nationalmuseum i Stockholm, den ena tidigast 1640,
den andra daterad 1661, båda signerade. Se
bild på pl. 2 vid Flamländsk konst.
Monogr. av A. Rosenberg (1901). (E. L-k.)
Teni’mber, se T i m o r 1 a o e t.
Tenlika, se Spik.
Tenn (lat. sta’nnum), metalliskt grundämne,
känt och använt redan i förhistorisk tid. T.
förekommer i tennmalm (se d. o.) och
fram-ställes därav genom reduktion; ett icke
oviktigt råmaterial är därjämte skrot av förtent
järnbleck (konservburkar o. dyl.), som
behandlas med flytande klor, varvid t. upplöses men
icke järnet. — T. förekommer i två, möjl.
tre modifikationer; den vanliga formen,
metalliskt el. vitt t., är en vit, kristallinisk,
mjuk och smidig metall med spec. v. 7,28, smpt
231,84° C, kpt 2,275°. Dess kem. tecken är Sn,
atomvikt 118,70, atomnummer 50 och
atomvärden 2 och 4. T. kristalliserar i det
tetrago-nala systemet. Denna form är beständig
endast över (enl. senaste bestämningar) 13°. Den
under 13° beständiga formen utgör ett grått
pulver, kallas grått t., kristalliserar i det
reguljära systemet och har spec. v. 5,8. Den
hastighet, varmed vitt t. omvandlas till grått,
är vid omvandlingspunkten 13°, där de båda
formerna äro i jämvikt, lika med noll. Vid
sänkning av temp. förblir den praktiskt taget
omärklig ned till 0° men växer sedan raskt
och når ett maximum vid — 48°.
Omvand
lingen träffar därför särskilt
sådana tennföremål, som äro
utsatta för mycket låga temp.,
t. ex. orgelpipor och
musei-föremål, som vintertid
förvaras i oeldade lokaler. De
egendomliga förändringar, som
åtfölja omvandlingen i samband
med volymökning och
orsaka föremålets fullständiga
förstörelse, ävensom det
förhållandet, att omvandlingen
kan inledas genom att det vita
tennet bringas i beröring med
grått (under 13°), ha föranlett
benämningen tenn pest för
denna förändring.
T. är i luft och vatten av
vanlig temp. beständigt men
oxideras hastigt vid
upphettning i luft. Det löses av syror,
av utspädda dock ganska
långsamt. Av salpetersyra
oxideras t. till t e n n s y r a.
T. brukades före porslinets
uppfinnande till kärl och
redskap för hushållet. På senaste
tid har det blivit ett mycket brukat material
för konsthantverket. Rent t. nyttjas vidare
till ytbetäckning av andra metaller, särskilt
som rostskydd på järn (blankplåt, vitbleck);
utvalsat till tunt papper, stanniol (jfr
Blad-metall), begagnas det som emballage för
matvaror, konfekt och tobaksvaror men
ersättes här mer och mer av aluminiumpapper
och cellulosapreparatet cellophan. Bekanta
och mycket använda legeringar med t., vissa
sedan urminnes tider kända, äro brons,
lagermetaller (se d. o.), typ- och stilmetaller,
lödtenn (med upp till 50 % bly) o. a. G. S-ck.
Tennamalgam, kem., se Amalgam, sp.
702, och F o 1 i e r i n g.
Tennant [te’nont], Smithson, engelsk
kemist (1761—1815), från 1813 prof, i kemi
i Cambridge. T. visade, att diamant är en
kristalliserad form av kol (1797), framställde
tidigast det viktiga ämnet klorkalk (1799)
och upptäckte metallerna osmium och iri
dium (1803). G. S-ck.
Tennessee [tenesi’], vänsterbiflod till Ohio,
U. S. A., i staterna Tennessee, Alabama och
Kentucky; upprinner med två källfloder,
IIol-ston river och French Broad river, i
Appa-lacherna och utmynnar vid Paducah; längd
omkr. 1,450 km, varav 1,049 km trafikeras av
ångfartyg. Stora dammbyggnader, försedda
med slussar; störst äro anläggningarna vid
Muscle shoals med bl. a. en 1,310 m lång
damm jämte stort kraftverk (750,000 hkr).
Tennessee [tenesl’], förk. Tenn., en av
Syd-centralstaterna i U. S. A., begränsas i n. och
s. av raka konstruktionsgränser och ligger
mellan 36° 40’ och 35° n. br.; i v. utgöres
gränsen av Mississippi och i ö. av Unaka
mountains i Appalacherna; 107,997 kvkm,
därav 888 kvkm vatten. Folkmängd 2,616,556
1930 (35,691 1790, 1,002,717 1850, 2,020,616
1900, 2,337,885 1920). Av befolkningen 1930
voro 477,646 (18,3 %) negrer. Utlandsfödda
voro blott 13,066.
Längst i ö. gå Appalachernas höga
bergskedjor (högsta punkt M:t Le Conte 2,031 m).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
