Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tenotomi - Tenow, Christian Leonard - Tenow, Elna Lovisa Johanna, f. Ros - Tension - Tenson - Tensta - Tentaculitidae - Tentakler, Trevare - Tentamen - Tenthredinidae - Trentorium cerebelli - Tenue - Tenuto - Teo- - Teobromin, Theobromin - Teoderik, den store
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117
Tenow—Teoderik
118
snitt), kirurgiskt ingrepp, vid vilket en för
en viss rörelse el. ställning hinderlig sena
avskäres. Genom ett litet hudsnitt införes
en smal kniv med trubbig spets, varefter
senan helt el. delvis genomskäres. Numera
gö-res oftast öppen t., d. v. s. senan blottas
genom insnitt och framdragning. Därvid kan
en förkortad sena förlängas, en förtjockad el.
förändrad omformas samt även omläggning
och delning av senor förekomma (t e n op 1 a
s-t i k). Härigenom kan en sena, tillhörande en
förlamad muskel, åter åstadkomma rörelse,
om den näml, hopsys med senor från
funktionsduglig muskulatur. Jfr M y o t o m i. T. R.
Tènow, Christian Leonard,
ämbetsman (1860—1926). Avlade hovrättsexamen
1885, blev revisor i Statskontoret 1893 och
statskommissarie 1899 samt 1920 generaldir.
och chef för Riksräkenskapsverket (se d. o.).
T. var bl. a. led. av budgetkommittén 1909—
10, som framlade förslag till den nu gällande
uppställningen av riksstaten, och ordf, i
kommittén ang. inrättande av ett
riksräkenskaps-och revisionsverk 1912—17. T. ägnade livligt
intresse åt djurskyddsarbetet. Han utgav
bl. a. »Riktlinjer i svensk djurskyddspolitik»
(1910). J. R. N.
Tènow, Elna Lovisa Johanna, f.
Ros, författarinna (f. 1862 10/5), 1887—1920
g. m. Chr. L. T.; har utfört ett mycket
omfattande arbete som djurskyddsvän i egenskap
av tidskriftsredaktris, styrelseled. och
energisk agitator, varjämte hon flitigt
medarbetat i pressen på sociala och humanitära
områden. Under pseud. Elsa Törne utgav
hon »Solidar» (3 dir, 1905—07), reformförslag
för hushållsväsen och hemliv.
Tensicn (lat. te’nsio), spänning, inneslutna
gasers tryck.
Tenson [-å’n], seProvensalska
litteraturen, sp. 192.
Tensta, socken i Uppsala län, Norunda
härad, n. om Uppsala; 104,76 kvkm, 1,388 inv.
(1933). Jordbruksbygd kring Vendelsån och
Fyrisån, f. ö. skogsbygd. 2,989 har åker,
6,175 har skogsmark. I T. ligger Skyttorps
torvströfabrik. Jfr Gödåker. Ingår i T.,
Lena och Viksta pastorat i Ärkestiftet,
Uller-åkers och Norunda kontrakt. — Kyrkans
huvuddelar äro uppförda i slutet av 1200-talet.
De ursprungliga valven av trä ersattes på
1400-talet med valv av tegel, varefter
valv-och väggmålningar utfördes av Johannes
Ro-senrodh (färdiga 1438). G. R-ll; E. L-k.
Tentaculi’tidae uppfattas vanl. såsom en
fam. inom molluskklassen Conularida. Till T.
hör endast ett släkte, Tentaculites, vilket är
känt fr. o. m. ordovicium t. o. m. devon. I
silur- och devonlager kunna skiktytorna vara
h. o. h. uppfyllda av detta fossil, t. ex. vid
Klinta i Skåne. De fossila lämningarna
utgöras av rörformiga kalkskal, vilkas yta är
försedd med tvärribbor. R. H-gg.
Tenta’kler, Trevare, långsträckta, rörliga,
mjuka, ofta indragbara organ, vanl. belägna
nära munöppningen hos många lägre djur. De
äro rikt försedda med sinnesorgan och
användas även som gripverktyg. T. P.
Tentamen, lat., »försök», »prov»; en vanl.
enskilt anställd prövning av en persons
kunskaper i ett läroämne. Vid univ. och
högskolorna är numera t. det väsentliga, och
examen består i regel i granskning av den
tentamensbok, vari examinator (tentator)
inskrivit vid t. erhållet betyg. — Tentator,
den som verkställer tentamen. — Tenta’nd,
den som undergår t. — Tentera, pröva en
examinands kunskaper; undergå t. Fr. Sg.
Tenthredinldae, zool., se Bladsteklar.
Tentörium cerebeTli, se H j ä r n h i n n o r.
Tenue [teny’], fr., hållning; dräkt.
Te’nuis (plur. te’nues), lat., tunn, svag.
Språkv., se Explosiva ljud.
Tenuto [-no’tå], it., mus., uthållet, buret
föredrag.
Teo- i grek, och lat. ord, se även Theo-.
Teobromln, Theobromin, ett purinämne
(dimetyl-dioxi-purin), C7H8N4O2, närstående
koffein (se d. o.). T., som utgör den
verksamma beståndsdelen i kakaobönan (se K
a-k a o) och även framställts syntetiskt, är ett
vitt, finkristalliniskt pulver med svagt bitter
smak.
Som läkemedel nyttjas t. i kombination
med natriumsalicylat i form av preparatet
diuretin el.
teobrominnatrium-natriumsa-licylat (se Urindrivande medel), som
upptagits i Sv. farmakopén, el. i förening med
natriumacetat som
teobrominnatrium-natrium-acetat el. a g u r i n. Tillsatsen av salicylat el.
acetat avser att göra t. lättare lösligt och
mer resorberbart. Båda preparaten äro vita,
i vatten lättlösliga pulver. Diuretin ges i
dos av 0,5—0,6 g 3 ggr på dagen, särskilt vid
vattsot i samband med hjärtfel, ibland även
vid njurlidande, ofta med god verkan. — Ännu
kraftigare som urindrivande medel än t.
verkar det i teblad förekommande
teofylli-n e t, vita, svårlösliga kristaller, isomert med
t. Teofyllinet framkallar i större dos häftig
kramp; det är giftigare än koffein. Liksom
koffein och t. har även teofyllinet framställts
syntetiskt, och detta fabriksmässigt
framställda preparat har under namnet t e 0 c i n
(theo-cin) fått terapeutisk användning, bäst i form
av en lättlöslig förbindelse med
natriumacetat. Av själva teocinet är dosen 0,2 g 3—4
ggr dagl. C. G. S.
Teoderik [teä’-]> kallad den store, östgotisk
konung (omkr. 455—526). Tillhörde
Amaler-nas urgamla hövdingasläkt och sändes vid 8
års ålder av sitt folk som gisslan till
kejsar-hovet i Konstantinopel, där han vistades flera
år. Sedan T. återvänt, hyllades han 471 av
östgoterna som konung. 489 inbröt T. på
östromerske kejsarens uppdrag med sitt folk, till
vilket även slutit sig en mängd rugier (se d. o.),
i Italien för att taga detta land från Odovakar
(se d. o.). Företaget lyckades (493), och Italien
kom för ett halvt århundrade under
östgoternas välde. Till namnet var T. östromerske
kejsarens ställföreträdare, men i realiteten
hävdade han den italienska östgotastatens
självständighet. Den stora romerska
befolkningen bibehölls vid sin gamla
samhällsordning. Kraftfullt upprätthöll T. lag och rätt,
och Italien hämtade sig efter sina lidanden
under kejsardömets sista tider. Den antika
kulturen syntes där än en gång vilja leva
upp. Dess minnesmärken i Rom skyddades
och restaurerades av T., och Ravenna, som
jämte Verona var hans vanliga residens,
smyckade han med nya praktbyggnader. Den
antika litteraturen blomstrade åter upp. T.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
