Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teoderik, den store - Teoderik I - Teodicé - Teodolit - Teodolitgoniometer - Teodor (påvar) - Teodor (kejsare av Abessinien) - 1. Teodora (Theodora, östromersk kejsarinna) - 2. Teodora (östromersk kejsarinna) - 3. Teodora (östromersk kejsarinna) - Teodor av Mopsuestia (Theodoros)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
Teoderik I—Teodor av Mopsuestia
120
och goterna voro arianer och romarna
ortodoxa kristna. Då en strängt ortodox kejsare,
lustinus I, 518 uppstigit på tronen i
Konstan-tinopel, började romerska senatorer inlåta sig
i förrädiska stämplingar med honom. Mot
dessa stämplingar ingrep T. hänsynslöst.
över hela germanska världen spred sig
T:s hjälte- och härskarrykte och gav upphov
till sagorna om D i d r i k (= Teoderik) a v
Bern (= Verona; se Didrikssagan).
På de nya germanska rikena utövade han ett
direkt inflytande genom beskickningar och
giftermålsförbindelser med deras konungahus.
Han gjorde t. o. m. anspråk på ett slags
överhöghet över dem, sålunda förebildande Karl
den stores germanska kejsardöme. Mot
fran-kernas hotande framryckning uppträdde T.
flera gånger till andra germanstammars skydd.
Han begrovs i Ravenna i ett storartat
mausoleum (se Ravenna, bild 2), som han själv
låtit bygga. — Litt.: J. Sundwall i Hist.
Tidskr. för Finland 1918; »Theoderik der
Grosse und das Papsttum», urkunder, utg. av
E. Caspar (1931). (S. T-g.)
Teoderik I [teå’-], se Merovinger.
Teodieé (av grek. theo’s, gud, och di’ke,
rättvisa), filos, och teol., vetenskapen om det
ondas förhållande till Gud. T. har till
uppgift att visa hur det i världen faktiskt givna
onda kan vara förenligt med att en allgod
och allsmäktig Gud är denna världs upphov
och styresman. Beträffande olika försök att
lösa detta problem se B ö h m e, J , L e i
b-n i z och Schelling. G. O-a.
Teodollt, instrument,
använt för att
bestämma himlakropparnas orter utanför
meridianen. T., som
konstrueras på samma
sätt som altazimuten
(med höjd- och
horisontalcirkel) men är
vida mindre, har en
mycket mångsidig
användning vid
fältmätning. S. k.
magnetisk teodolit el.
magnetometer (se
d. o. och J o r d m a
g-n e t i s m, sp. 1184)
har under senare år
fått stor betydelse vid
malmletning (se d. o.,
sp. 711). K. Lmk.
Teodolltgoniometer, se Goniometer.
Teodor (lat. Theodörus’), namn på två
påvar: T. I 642—649 och T. II 897.
Teodor, kejsare av Abessinien (se d. o.,
sp. 49).
Teodora (The o dö ra), östromerska
(bysantinska) kejsarinnor.
1. T., lustinianus I:s gemål (omkr. 508—■
548), dotter till en björnvaktare vid
hippo-dromen i Konstantinopel. Redan som barn
uppträdde T. som skådespelerska i tidens
sedligt betänkliga mimer (se d. o.). Som
tillförlitliga, samtida avbildningar och uppgifter ge
vid handen, var T. en pikant skönhet, liten
till växten med stora, mörka ögon. Därtill
fångade hennes starka intelligens och hennes
livliga uttryckssätt den tidens män. Hennes
Kejsarinnan Teodora.
Detalj av mosaik i
kyrkan San Vitale, Ravenna.
rykte torde ha varit ganska skamfilat, då hon
blev lustinianus’ älskarinna. Dock måste det
även ha varit solida egenskaper hos T., som
förmått den försiktige, beräknande
lustinianus (se d. o.) att
45-årig trots sina
närmastes motstånd låta
förbindelsen övergå
till äktenskap. Från
hippodromen (se d. o.)
medförde T. sin ovilja
mot »de gröna».
Möjligen har denna
motvilja haft betydelse
för utbrottet av
Nika-upproret (se d. o.). Vid
kuvandet av detta
uppror hade T:s
beslutsamma och modiga
uppträdande
avgörande inflytande. Att T.
i många
regerings-ärenden, ej minst av
diplomatisk natur, spelat en betydande roll kan
ej förnekas, även om hennes inflytande
säkerligen ofta överskattats. lustinianus’
uppskattning av T. synes aldrig ha minskats. Dock
tyckes T. ha haft en viss, för rikets styrelse
skadlig, benägenhet att gå bakom ryggen på
sin man. Så har hon, säkerligen lustinianus
ovetande, trol. genom sina agenter låtit döda
östgoternas drottning Amalasunta. Besvärlig
måste också motsättningen mellan lustinianus’
religiösa ortodoxism och T:s böjelse för
mo-nofysitismen ha varit. Dock står det fast,
att lustinianus aldrig beklagat sig över sin
gåtfulla, impulsiva maka. Källorna till T:s
historia äro ofta svårtolkade; de sammanfalla
i huvudsak med källorna till lustinianus’
(se d. o.). Jfr C. Diehl, »T.» (sv. övers. 1919).
2. T., kejsar Teofilos’ (se d. o.) gemål.
Hängiven åt bilddyrkan, förmåddes T. trots
tvekan på grund av ett vid makens dödsbädd
avgivet löfte att återställa bilddyrkan (se
d. o.) 19 febr. 843. T. slöt sig under sin sons,
Mikael III:s, minderårighet till dennes övriga
förmyndare, Manuel och Teoktistos. Sedan
dessa undanträngts av hennes broder Bardas,
levde T. först som nunna, därefter i palatset,
i fullkomlig maktlöshet. Hon överlevde sin
son Mikael, som mördades 867.
3. T., dotter till Konstantin VIII,
regerade ett par mån. 1042 tills, m. sin syster
Zoe (se d. o.), varefter hon levde i
tillbakadragenhet, tills hon efter Konstantin IX
Mono-machos’ (se d. o.) död uppsattes på tronen
såsom den siste överlevande av det makedoniska
huset. Som regent (1054—56) utvecklade T.
fastän 70-årig en målmedveten kraft. S. Lm.
Téodor av Mopsue’stia (T h e o d o r o s),
grekisk kyrkolärare (d. vid hög ålder 428). Var
lärjunge till Diodoros och den mest betydande
representanten för antiokenska skolan (se
d. o.). T. blev 392 biskop i Mopsuestia i
Cili-cien. Han ägde omfattande lärdom, var
framstående exeget och tillämpade konsekvent
historisk-grammatisk metod. Dogmhistoriskt
framträder T. som nestorianismens lärofader,
medan han och hans skrifter fördömdes av
ortodoxa kyrkan på mötet i Konstantinopel
553. Av T:s skrifter finnas blott fragment.
— Fr. monogr. av L. Pirot (1913). Hg Pl.
Teodolit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
