Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Terboch, Gerard - Terbrugghen, Hendrik - Terceira - Terebrantia - Terebratula - Terebratulina - Teredo - Terek - Terella - Terentius - Teresia (Thérèse, svensk prinsessa) - Teresia (Teresa), Den heliga (Teresia av Jesu, spanskt helgon)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
127
Terborch—Teresia
128
»Musikundervisning.» Målning av Gerard Terborch i
National gallery i London.
Terborch [tä’rborl$], Gerard, holländsk
målare (1617—81). Var lärjunge till sin fader,
Gerard T. d. ä., och påverkades sedan av
Frans och Dirk Hals. T. reste 1635 till
England, därifrån till Italien, där han studerade
Tizian, och bosatte sig sedan i Amsterdam.
1646 flyttade han till Münster. Från hans
vistelse där daterar sig framställningen av
»Fredskongressen 1648» med 60 mästerligt
utförda figurer (National gallery i London).
Efter studier hos Veläzquez i Spanien återvände
T. 1650 till hemlandet, där han anlitades av
societeten som genre- och interiörmålare.
Bland hans mest berömda verk må nämnas
»Trumpetaren, som framlämnar brev åt en
dam» (München), »Lutspelande dam», »Officer,
som mottager ett brev» och »Dam, som
tvättar sina händer» (alla i Dresden), »Depeschen»
(Haag) och »Kvinna, som skalar äpplen»
(Wien). Bland T:s porträtt märkes hans
självporträtt (Haag). — Jfr Holländsk
konst, bild 8. — Monogr. av A. Rosenberg
(1897). (E. L-k.)
Terbrugghen [torbrö’gan], H e n d r i k,
holländsk målare (1587—1629). Var lärjunge till
Abraham Bloemaert i Utrecht, uppehöll sig
därefter i Italien och återvände 1615 till
Utrecht. Bland säkra arbeten av T:s hand äro
»De fyra evangelisterna» (1621; rådhuset i
Deventer), »Frukostätare» (1627; Augsburg)
och »Petrus’ befrielse ur fängelset» (1629;
Schwerin). Nationalmuseum äger »Lutspelare»
och »Ung drickande kvinna». (E. L-k.)
Terceira [torséPra], ö bland Azorerna (se
kartskiss och bild vid d. o.); 421 kvkm, 46,445
inv. (1920); huvudstad: Angra do Heroismo.
Terebra’ntia, zool., se Parasitsteklar.
Terebrätula, ett armfotingssläkte av fam.
Terebratulidae. Arternas antal är mycket
stort. Släktet är känt sedan triastiden och
lever nu i de flesta hav. 11 arter omtalas
från Sveriges krita och danien. R. H-gg.
Terebratullna, zool., se Armfotingar.
Terédo, zool., se Skepp smas k.
Terek [tje’rik], flod i n. Kaukasien,
Sovjet-ryssland, från Kaukasus till Kaspiska havet;
upprinner nära Kazbek, genombryter
Kaukasus’ huvudkam i Dajralpasset, når slättlandet
nedanför Vladikavkaz och bildar vid utloppet
ett vidsträckt delta; längd 592 km. Den
forna ry. prov. T. uppdelades 1924 på
Nordkaukasiska området och republiken Dagestan.
TereJla, ett magnetiserat järnklot, först
använt av W. Gilbert (sg d. o.) vid hans
grundläggande studier av jordmagnetism,
sedermera även av Birkeland vid hans studier
av norrskensföreteelserna, se Norrsken,
sp. 1251.
Tere’ntius, fornromersk, urspr. sabinsk
släkt, se Varro. — Publius T. Afer,
latinsk komediförfattare av libysk härkomst
(omkr. 190—159 f. Kr.). Kom i barndomen
som slav till Rom och frigavs av senatorn
Terentius Lucanus. Han författade 166—160
sex komedier, alla bevarade. Hans pjäser,
av typen fabula palliata (se d. o.), voro
översättningar, delvis bearbetningar av grekiska
original, stundom sammanarbetningar av två
sådana. Mest lånade han sitt stoff av
Me-nander. Den folkliga komik och flödande
språkliga must, som utmärkte Plautus,
saknades hos T. Visserligen nådde han i
»Eu-nucken» och »Phormio» en avsevärd komisk
verkan, men han vinnläde sig mer om en
konsekvent karaktärsteckning och ett vårdat
återgivande av de grekiska originalens
behagfulla dialogton. Av särskilt intresse äro
prologerna till T:s komedier. De äro de äldsta
bevarade mer utförliga minnena av personlig
latinsk poesi. — T:s komedier ha i äldre tider
ofta uppförts i original i de lärda skolorna.
De ha även bearbetats för modern scen. 1920
gavs på Dramatiska teatern i Stockholm
»Flickan från Andros» (»Andria»). Så är
Holbergs »Jakob von Tyboe» byggd på
»Eu-nucken» och Molières »Les fourberies de
Sca-pin» på »Phormio». — Samtliga komedier äro
övers, till sv. av A. F. Wimmercranz (1896).
— Jfr G. Norwood, »The art of Terence»
(1923). E. St.
Teresia (Thérèse), svensk prinsessa (1864
—1905 även norsk), hertiginna av Dalarna
(1836—1914), född prinsessa av
Sachsen-Alten-burg. Förmäldes 1864 med prins August (se
d. o.); äktenskapet blev barnlöst. Från 1890
bodde hon på Haga lustslott vid Stockholm.
Teresia (el. Teresa), Den heliga
(Teresia av Jesu), spanskt helgon och
mystiker (1515—82). Tillhörde den
gammalkasti-lianska adeln, ingick 1534 i karmelitorden och
byggde 1563 i Åvila den helige Josefs kloster
med stränga ordensregler, vilket fick en rad
efterföljare, som alla ville bekämpa
protestantismen genom inre reformer. T., som var
genomträngd av mystikens idéer, författade en
mängd skrifter, som med skarp själsanalys
skildra de olika stadierna för själens
mystiska förening med Gud (betraktelse, samling,
förening och hänryckning). Mest berömda
bland hennes skrifter äro »El castillo interiör»
(Själens borg), »Camino de perfecion»
(Vägen till fullkomning) samt hennes självbiogr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
