Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Terpener - Terpentin - Terpentinolja - Terpineol - Terpinhydrat - Terpsichore - Terra - Terracina - Terrakotta - Terramarer - Terranova di Sicilia - Terrapene - Terrarium - Terra rossa - Terrasitputs - Terrass
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
153
Terpentin—Terrass
154
märkas pinen, CioIIio, som utgör
huvudbeståndsdelen i terpentinolja, dipenten, limonen,
sylvestren och kamfen. I. B.
Terpentin, kem. De i barrträden
förekommande balsamerna el. hartslösningarna
utgöras av hartssyror, lösta i terpentinolja. Dessa
lösningar kallas t., ett namn, som även
nyttjas för terpentinoljan enbart. Terpentinoljan
erhålles ur t. genom destillation. Genom
förnyad destillation med vattenånga erhålles
renad terpentinolja. I fullkomligt rent tillstånd
är den färglös och tunnflytande med stark,
egendomlig lukt och smak. Kpt ligger mellan
155° och 162° C, spec. v. mellan 0,86 och 0,87.
Terpentinoljan har fått en vidsträckt
användning tack vare sin lösningsförmåga för
organiska ämnen, framför allt till framställning
av färger, lacker och fernissor. På grund av
sitt billiga pris begagnas den i stor
utsträckning till förfalskning av eteriska oljor.
Terpentinolja nyttjas även som utgångsmaterial
för framställning av konstgjord kamfer. Efter
avdestillering av terpentinolja från t. stannar
hartset kvar som en fast, hård massa (se K
o-1 o f o n i u m). 1. B.
Farm., med. (lat. terebi’nthina). T. för detta
ändamål framställes från stammen av
Pinus-arter, huvudsaki. P. pinaster, och är en
gulvit till grågul, tjockflytande, seg,
ogenomskinlig, kornig massa med egenartad lukt,
bitter och skarp smak. T. begagnas utvärtes
såsom hudretmedel i salvor, ss.
spanskfluge-och basiliksalva. Även nyttjas 1 ä r k
terpentin el. v e n e z i a n s k t., terebinthina
laricina, sekret från stammen av lärkträd,
Larix decidua, blekgul till ljust brungul,
tjockflytande, nästan klar, genomskinlig
massa med aromatisk lukt och bitter smak; ingår
i tvålplåster samt i sammansatta
terpentin-piller för behandling av luftrörs- och
lung-åkommor. — Terpentinolja,
Aethero-leum terebinthinae, ej fullt ren, ofta svagt
gul- el. grönaktig, nyttjas endast utvärtes
till ingnidning i terpentinliniment samt till
framställning av renad terpentinolja,
Aetheroleum terebinthinae rectificatum, som
är färglös och ges invärtes i
terpentinolje-emulsion, mest mot luftrörs- och
lungåkom-mor. C. G. S.
Terpentinolja, se Terpentin.
Terpineol [-ä’l], kem., ett syrehaltigt
ter-penderivat, CioHitOH. Den förekommer i flera
eteriska oljor och utgöres i rent tillstånd av
vid 35° C smältande kristaller med angenäm,
om syren och liljekonvalje påminnande lukt.
Begagnas utvärtes såsom antiseptiskt medel
i formalinsåpa el. terpinoform (Liquor
formal-dehydi saponatus) samt som tillsats till
munvatten, tandkrämer etc. I. B.;C. G. S.
Terpinhydrat, Terpini hy dr as, farm, med.,
C10 H2o O2 + H2O, färglösa, glänsande
kristaller, nästan luktlösa, med svagt aromatisk
smak. T. framställes ur terpentinolja och ges
invärtes, huvudsaki. som slemlösande medel
vid luftrörskatarrer. C. G. S.
Terpsi’chore, se M u s e r.
Te’rra, lat., jord; jorden. — 1. T. f i’r m a,
fast mark. — T. inco’gnita, okänt land;
område, där man ej är hemmastadd. — T.
n u 11 i u s, ingen mans land.
2. (Farm, med.) Vissa droger el. preparat,
vilka se ut som jord, lera el. dyl. I Sv. far-
makopén ingår T. silicea, kiselgur (se Ber
g-m j ö 1), och kaolin (se d. o.). C. G. S.
3. (Geol.) Se T e r r a r o s s a.
Terracina [-tj*i’na], stad i it. prov. Roma,
Latium, vid Terracinabukten av Tyrrhenska
havet och s. ändan av Pontinska träsken;
12,555 inv. (1921); fiskehamn, badort.
Domkyrkan (gr. på 1000-talet, med märkligt
klocktorn) upptar platsen för det forna
Au-gustustemplet.
Terrako’tta (it. terracotta, av terra, jord,
lera, och cotta, bränd; fr. terre cuite) kan
beteckna alla arter av bränd lera, men med t.
förstås vanl. oglaserat lergods med porös,
ogenomskinlig massa (jfr Fajans, sp. 39,
och Keramik). T:s färg är alltefter den
större el. mindre mängden av järnoxid röd,
brun el. gul. Den har i äldsta tider
nyttjats och nyttjas ännu till kärl, plastiska
figurer, arkitektoniska prydnader, golvplattor
m. m. Berömda äro antikens terrakottavaser
med el. utan målning och genrebilderna av t.
från Tanagra (se d. o.). — Jfr A. Köster, »Die
griechischen Terrakotten» (1920). Upk. (E.L-k.)
Terramärer, arkeol., se Pålbyggnader.
Terranova di Sicilia [-nå’va- -tJTlia], sedan
1928 off. G e 1 a, stad i it. prov. Caltanissetta,
på Siciliens s. kust; 25,003 inv. (1921).
Ilandels- och fiskehamn, centrum för ett rikt
bomullsdistrikt. T. är anlagt vid ruinerna av
forntidens Gela (se d. o.).
Terrapène, 200I., se Sköldpaddor, sp. 1277.
Terrärium, av glas el. annat material
förfärdigad behållare, vari levande lägre djur,
ss. insekter, snäckor, groddjur och kräldjur,
kunna hållas. T. äro vanl. försedda med
inplanterade växter, vattenbehållare,
uppvärm-ningsanordningar o. dyl. — Litt.: K.
Floe-ricke, »Der Terrarienfreund» (1927). T. P.
Te’rra ro’ssa, it., »röd jord», en lerig
jordart, rik på järnoxid, som ger den en röd färg,
bildad som vittringsåterstod av kalkstenar.
T. förekommer i den adriatiska karsten (se
d o.), där den ofta bildar bottnen i dolinerna
och utgör de enda fruktbara områdena i
karsten. K. A. G.
Terrasltputs, färgad puts för fasadarbeten.
Består av särskilt beredd hydraulisk el.
ce-mentblandad kalk med tillsats av sand el.
stenpulver samt är relativt frost- och
väderbeständig. Nyttjas i st. f. kalkbruksputs. Jfr
Puts. G. Il-r.
Terra’ss (fr. terrasse, av lat. te’rra, jord,
mark), jordvall; av jord och sten formad, vanl.
trapplik el. med trappa försedd avsats, som
förmedlar övergången från ett arkitekturverk
till den omgivande terrängen; av murverk
uppförd altan; platt tak, altantak. T. kallas
även de trappformiga jordavsatser, som
uppförts på en bergsluttning för odling (se
Terrasskultur). — Terrassera, anlägga
terrasser; utjämna medelst jord- och
sten-fyllningar.
Geol., vid stränder bildad avsats, antingen
erosionsterrass (eng. cut-terrace),
utskuren av vågor el. strömmar, med vågrät
fot och strandbrinkens kanthöjd växlande, el.
ackumulationsterrass (eng.
built-terrace), av vattendrag vid deras mynningar
utbyggda deltan (se d. o.) med vågrät kant
och med avlagringsbrantens bas alltefter
vattendjupet på växlande nivå. Framför den
for
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
