Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ters - Terschelling - Terseron - Terserus, Elaus - Terserus, Joannes Elai - Tersett, Terzett - Tersites - Terska kusten - Terskvartackord - Terslösegaard - Tersmeden, släkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
157
Ters—Tersmeden
158
Ters, tre på varandra följande kort i
samma färg i pikéspel; ställning i fäktkonst
(se d. o., sp. 101). — Mus., tredje tonsteget
i diatoniska skalan. Man skiljer mellan stor
t. (c—e), liten t. (c—ess),
överstigande t. (c—eiss) ocli förminskad t. (eiss—
ess). Se även Intervall. — öppen
labial-stämma i orgeln (tertia, tersstämma), en
fyll-nadsstämma, angivande stora t. till den
anslagna tangenten. T. N.
Terschelling [ters^e’liij], en av de
västfri-siska öarna vid nederl. Nordsjökusten; 108
kvkm, 3,427 inv. (1929).
Terserön, människa, som bar en vit och en
mulatt till föräldrar.
Tersèrus, E 1 a u s, präst (1554—1617),
tillhörde en prästsläkt, som härstammade från
Hälsingland. T. blev fil. mag. i Rostock, 1593
rektor i Västerås och 1602 kyrkoherde i
Leksand; redan tidigare hade T. blivit prost över
österdalarna. T:s krönika över Johan III:s
regering finnes delvis tryckt i Nettelblas
»Schwedische Bibliothek». I handskrift finnes
en relation om Näftåget (se N ä f, J.) och en
om oroligheterna i Dalarna 1613—14. Av
Karl IX fick T. i uppdrag att översätta J.
Magnus’ historia till svenska; Gustav II Adolf
insatte honom i sin bibelkommission. T. var
g. m. Stormor i Dalom (se d. o.). — Litt.: S.
Tunberg, »Sigismund och Sverige», II (1918); II.
Geijer i Meddelanden från Dalarnes
Fornminnesförening, V, 1918; »Svenska riksdagsakter»,
ser. 1, avd. 2, del I (1931—32). K. B. W-n.*
Tersèrus, Joannes Elai, teolog (1605—
78), son till E. T. Blev 1631 prästvigd och
kaplan i Leksand och 1632 lektor i grekiska
vid Västerås gymnasium. 1633 reste T. till
Tyskland, besökte
Paris, England och
Holland (1635) och
vistades ett år i
Helm-stedt, där han mottog
starka intryck av G.
Calixtus (se d. o.).
Efter hemkomsten (1637)
återtog han sin plats
i Västerås och blev
tillika gymnasiets
rektor. 1639 blev han
lektor i teologi; fil.
mag. i Uppsala s. å.
1640 blev T. tredje
teol. prof, vid Åbo akad. Vid riksdagen 1647
bekämpade han Jonas Magnis förslag att
erkänna hela Konkordiebokens symboliska
anseende inom kyrkan. Teol. prof, i Uppsala 1647,
flyttade T. dit 1648 efter att i Åbo ha
promoverats till teol. dr. I Uppsala föreläste han
först N. T. och undervisade (f. ggn vid denna
fakultet) i kyrkohistoria. Snart övergick han
till G. T., vars grundtext drottningen gav
honom uppdraget att utge i kritisk uppl. med
lat. övers, och kommentar. Vad som utkom,
om Genesis (1655) och Exodus (1660),
vittnar om T:s stora lärdom och
kritisk-veten-skapliga förmåga. Hans »Sacra chronologia»
(1657) och dess »Appendix» innehålla
kronologiska tabeller, som för Sverige svälla ut
till en sammanhängande historisk
framställning t. o. m. Roskildefreden. Vid riksdagen
1650 spelade T. en betydande roll som en av
ledarna för de ofrälse stånden vid dessas
yrkande på reduktion, varjämte han tog del i
uppsättandet av deras ryktbara protestation;
han uppträdde också till någon del som
målsman för det meniga prästerskapet mot
biskoparna. T. anklagades för delaktighet i
Mes-seniernas stämplingar men lyckades
rättfärdiga sig. 1658 utnämndes han till biskop i
Åbo (tillträdde 1659). Han invecklades snart
i en lärostrid med den strängt ortodoxe
teol. prof. E. Svenonius, som angripit vissa
satser i T:s »Förklaring öfver
cathechis-mum» (1662). Juli 1663 suspenderades T.,
katekesen indrogs, och sedan prästeståndet
vid 1664 års riksdag gillat kritiken,
måste han begära avsked. Dock utnämndes
han redan 1665 till kyrkoherde i
Riddarhol-men, 1668 till kyrkoherde i Klara och 1671
till biskop i Linköping. Att han alltjämt höll
fast vid sina dogmatiska särmeningar
framgår bl. a. av hans »Spörsmåls book öfver
cathe-chismum» (1673). Riksdagsanteckningar av
T. finnas tryckta i Loenboms »Historiska
märkvärdigheter», 2 (1767), självbiografiska
anteckningar (»Ortus et vitæ cursus J. E.
Ter-seri») i Tengströms »Handlingar i Finlands
kyrkohistorie», 2 (1822). — Litt.: II. Råbergh,
»Åbo universitets lärdomshistorie», 4 (1893);
R. Holm, »J. E. T.», I (1906; går till 1659);
B. Lövgren, »Ståndsstridernas uppkomst»
(1915; akad. avh.). (E. Nwn.)
Terse’tt, Terze’tt (it. terzetto), mus.,
tonstycke för tre konserterande solostämmor
(vokala el. instrumentala); kallas även trio.
Tersftes, se T h e r s i t e s.
Terska kusten, benämning på Kolahalvöns
s. ö. och ö. kust, utmed sundet mellan Vita
havet och Ishavet.
Terskvartackord, se Septima -ackord.
1’e’rslösegaard [-går], herrgård på Själland,
omkr. 10 km n. v. om Sorö, ägdes 1745—54
av Ludvig Holberg. Restaurerades under
1900-talet av M. Nyrop och inrymmer sedan
1910 ett Ilolbergsmuseum. P. E-t.
Tersmeden, svensk släkt. Ättens
härstamning är ej slutgiltigt utredd; möjl. tillhörde
den till Sverige inkomne Herman T. (d. 1667),
arrendator av Larsbo bruk (Dalarna), en släkt
tor Smede från Stade och Flensburg (se
V. Marstrand i Personhist. Tidskr. 1926).
Hans son bruksarrendatorn Reinhold T.
(1655—98) hade dels fem yngre barn, som
adlades med namnet Cedercreutz (se d. o.,
släktart.; bland dem greve H. Cedercreutz, se
d. o.), dels en äldre son, bergsrådet Jacob
T. (1683—1752), ägare av Larsbo, som 1751
adlades med namnet T. Om dennes son Carl
T. se nedan. C. T:s brorson Fredrik T.
(1752—1819) blev 1795 generaladjutant och
överste, 1798 vice president i Krigskollegium,
1812 generalmajor och s. å. president i
Kammarrätten samt 1809 frih. Om hans son W.
F. T. se nedan. Dennes kusin kammarherren
Jacob Nils T. (1795—1867) var en
bemärkt högkyrklig och högkonservativ
riddar-husledamot (från 1844). Hans son
kammar-junkaren Carl Herman T. (1844—1917)
utgav förtjänstfulla kalendrar över
ointroducerad adel (1886, 1899); om dennes syster Ann
Margret Holmgren se d. o. Kusin till W. F.
T. cch J. N. T. var P. R. T. (se nedan). B. H-d.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
