Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tersmeden, Carl - Tersmeden, Per Reinhold - Tersmeden, Wilhelm Fredrik - Tersteegen, Gerhard - Tertia - Tertia manu - Tertian - Tertiarier - Tertium non datur - Tertius interveniens - Tertiär - Tertiärmänniskan - Tertiärperioden - Tertiärsystemet (Tertiärformationen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
159
Tersmeden, C.—Tertiärsystemet
160
Tersmeden, Carl, amiral, memoarförfattare
(1715—97); jfr släktart. Var sjöofficer och
infördes av sin barndomsvän Hedvig Taube hos
Fredrik I, kom att tillhöra dennes intima
krets, blev 1772 konteramiral, biträdde
Gustav III vid revolutionen s. å. och blev 1774
vice amiral. T. är främst känd som förf, av
vidlyftiga, kulturhistoriskt värdefulla
memoarer (utdrag utg. av N. Sjöberg och N.
Erd-mann, 5 bd, 1912—19, sammandrag av Ann
Margret Holmgren, 1925). B. H-d.
Tersmeden, Per Reinhold, tidningsman,
politiker (1805—80); jfr släktart. Var urspr.
statstjänsteman, sedan lantbrukare men
ingick 1853 som medarbetare i Aftonbladet.
1834—66 deltog T. i ståndsriksdagarna och
var en av riddarhusets mest
uppmärksammade talare (liberal). Bland T:s skrifter märkas
»Om byråkratien i Sverige» (1850) och
»Tankar i riksdagsämnen» (1853). B. E-r.
Tersmeden, Wilhelm Fredrik, frih.,
bruksägare, politiker (1802—79); jfr släktart.
Tog 1830 avsked som
ryttmästare. T. var
en driftig och
framgångsrik bruksidkare
(han ägde bl. a.
Frans-hammar och
Seglings-berg) samt blev 1829
fullmäktig i
Järnkontoret och 1835 dess
ordf. Han var
(liberal) led. av
ståndsriksdagarna 1828—66
och av Första
kammaren 1867—74 samt
ivrade särskilt för
representationsreformen. T. var bl. a. ordf, i
statsutskottet 1847—48 och 1856—58 och blev
1856 ordf, i Riksgäldskontoret. B. E-r.
Tersteegen [-Jtè’g-], Gerhard, tysk
mystiker och psalmdiktare (1697—1769). Var först
köpman i Mülheim a. d. Ruhr, blev därefter
bandvävare men uppgav 1728 förvärvsarbetet
och blev andlig ledare, barnalärare och
författare. Reserverad mot kyrkliga former,
ville han dock ej främja sektbildning. T. skrev
något över hundra andliga sånger, utmärkta
av innerlig känsla av Guds närhet och
majestät, av ödmjuk längtan efter att följa Jesus
och lidelsefullt begär efter renhet och helgelse
men ock av en osökt konstnärlig formgivning.
Ur T:s »Geistliches Blumengärtlein inniger
Seelen» (1729) översattes redan vid 1730-talets
början flera sånger till svenska (i saml.
»Andeliga wijsor om hwargehanda materier», trol.
1732). Sami, arbeten i 8 bd 1844—45. — Monogr.
av W. Nelle (1897) och F. Winter (1927). övers.:
»Andliga sånger» (1900), »Psalmer» (av M.
Aro-senius, med inl. av E. Liedgren, 1931). Li.
TeTtia, lat., den tredje i ordningen. 1. Se
H or a e canonicae.
2. (Med underförstått cla’ssis, klass.) Tredje
klassen i ett läroverk. I Tyskland betecknar
t. de två årsklasser, Untertertia och
Ober-tertia, som i sekundärskolorna motsvara
klasserna 3 och 4 i den femåriga realskolan i
Sverige. Fr. Sg.
3. (Iland.) a) Om kvalitet = tredje sorten,
b) om växel = tredje exemplaret. K. H. A.
4. (Boktr.) Storleksgrad av boktryckstyper
(se Stil, sp. 484). B. O-g.
5. (Milit.) Stridsenhet vid infanteriet av i
allm. kvadratisk form, uppkommen vid
arméernas tredelning för strid (därav namnet
»tredjedel»). Benämningen brukas huvudsaki. i fråga
om den s. k. spanska organisationen, med
vilken t. på 1500-talet fick en bestämd styrka, i
början 3,000 man (organisatoriskt
sammanförda i ett reg:te). Den spanska t. bestod av
en kärna av pikenerare, omgivna av led av
skyttar och flankerad av skytteflyglar. Efter
slaget vid Breitenfeld 1631 upphörde den att
användas. Wdt.
TeTtia ma’nu, lat., »med tredje handen»,
oktavkoppel i en orgel.
Tertiän, mus., mixturstämma i en orgel,
angivande femte och sjätte övertonen (ters
och kvint).
Tertiarier [-tsiä’-] (av lat. te’rtius, tredje),
»medlemmar i den tredje orden», en med flera
munkordnar förenad avd. av botgörande män
och kvinnor, som ej ingingo i klostret och ej
ägde att avlägga de tre klosterlöftena utan
fingo leva i äktenskap och sköta sina
världsliga värv men voro förbundna att bära en
dräkt, liknande klosterdräkten, ofta fasta,
bedja på bestämda timmar samt undvika
dans, skådespel och gräl. Anordningen fanns
redan i benediktinorden. Den fick stor
spridning med franciskanorden (se d. o.), vars tredje
orden ivrigt gynnades av Leo XIII och i våra
dagar omfattar omkr. 3 mill. — Litt.:
Frédé-gand d’Anvers, »Le tiers ordre de S. Frangois
d’Assise» (1925). Hg Pl.
TeTtium non da’tur, lat., log., »intet tredje
ges», ett tredje fall är otänkbart, formel för
betecknande av ett kontradiktoriskt
motsatsförhållande (se Kontradiktorisk). S-e.*
TeTtius interve’niens, lat.,
mellankomman-de tredje person.
Tertiär [-tsiäT], tredjehands-;
tredjeperiods-m. m.
Tertiärmänniskan. Vissa forskare hålla
före, att en del stenar från miocentiden (se
Tertiärsystemet) äro bearbetade och
vittna om människohand. Många
ålderdomliga drag i människans kroppsbyggnad peka
på att hon måste vara ett gammalt väsen,
möjl. från pliocen (se Tertiärsystemet).
Nyare spekulationer över hennes uppkomst
tala ej heller däremot. Emellertid har man
ännu intet äldre fynd av människan eller
hennes oomtvistliga alster än från tidigare
kvar-tär (se Kvartärperioden). Rbg.
Tertiärperioden, geol., se
Tertiärsystemet.
Tertiärsystemet (även Tertiärfor
mati onen), sammanfattningen av de
bildningar, som avlagrats under
tertiärperioden, den äldre delen av den cenozoiska
eran (se Geologiska
formationsse-rien). T:s bildningar äro i allm. ganska väl
skilda från de underliggande kritbildningarna
men övergå vanl. utan skarp gräns i de
kvartära. De i t. förekommande bergarterna äro
till stor del relativt lösa och luckra. Inga
egentliga djuphavsavlagringar förekomma i
t., medan grundhavs- och litorala avlagringar
här äro vida allmännare än i de äldre
geologiska systemen, liksom fallet är med
limni-ska och terrestriska bildningar.
Tertiärperioden var karakteriserad av intensiv
verksam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
