Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tertiärsystemet (Tertiärformationen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
161
Tertiärsysteniet
162
het hos de tektoniska och vulkaniska
krafterna. Kontinenterna erhöllo under
tertiär-perioden i stort sett sina nuv. former, och då
bildades de bergskedjor, Alperna, Himalaja,
Anderna m. fl., vilka nu ge jorden dess
karakteristiska reliefformer.
Faunan i t. är mycket rik. Den
företer betydliga olikheter emot den i
krit-systemet förekommande, och särskilt
iögonenfallande är det, att så stor mängd
av de för de mesozoiska bildningarna
karakteristiska fossilen, både bland
ryggradsdjuren (kräldjur) och bland de ryggradslösa
djuren (ammoniter och belemniter), h. o. h.
försvunnit vid början av tertiärperioden. —
Foraminifererna äro rikt
representerade och ha i yngre kritan och äldre tertiär ett
maximum, vilket för denna senare tid
karakteriseras av nummuliternas (se d. o.)
uppträdande. Korallerna förekomma talrikt.
Bland tagghudingarna ha sjöborrarna
en rik utveckling. Brachiopoderna
representeras av ett fåtal former, medan
musslor-n a äro talrika liksom snäckorna; av de
förra ha åtskilliga för kritsystemet
karakteristiska typer försvunnit, ss. Inoceramus,
Exo-gyra och rudisterna. Av cefalopoderna
ha såväl ammoniterna som belemniterna dött
ut. Leddjuren äro bättre företrädda än
i äldre avlagringar, huvudsaki. genom bättre
bevaringstillstånd, t. ex. insekterna i
bärn-stenen. — Av fiskar finnas talrika
benfiskar ; groddjuren ha ej blivit
bevarade i större mängd; märkas bör dock den vid
öningen i Schweiz funna ursalamandern
Andrias. Kräldjuren äro i stort sett
analoga med nutidens liksom fåglarna. —
Däggdjuren uppträda under tertiärtiden
i stor mängd och nå en hög organisation och
stor kroppsvolym. I de äldre
tertiärbildningarna märkas särskilt rovdjur (Greodontia),
urhovdjur (se d. o.) ävensom hovdjur
(Palaco-therium, Anthracotherium, Anoplotherium
m. fl.), medan i den yngre delen
förekomma elefantdjur (Mastodon,
Dinothe-rium), hovdjur, såväl uddatåiga med
hästdjuren och svinen som partåiga, väsentligen
av hjortdjuren och nötkreaturen, ävensom
rovdjur (Smilodon, Machairodus). — Vid
ter-tiärperiodens slut måste människan ha
uppträtt på jorden, men hennes existens då
är ännu icke belagd med fynd. Se vidare
Tertiärmänniskan.
F 1 or an it. är utmärkt genom
fröväxternas stora övervikt; av de nakenfröiga
fröväxterna träda cykadéerna och
Ginkgo-väx.-terna tillbaka, medan barrträden förekomma
mycket rikt och ha flera geologiskt viktiga
former, ss. Sequoia och Taxodium. De i t.
förekommande brunkolen äro till allra största
delen bildade av lämningar av barrträd. 1
Europa ha de äldre tertiärflororna en tydligt
tropisk karaktär, och småningom förändras
denna till överensstämmelse med den nu
levande floran.
Geologisk indelning av t. Det område,
där tertiärbildningarna först underkastades
en grundlig vetenskaplig undersökning, var
Parisbäckenet, där Brongniart och Cuvier
gjorde såväl en zonindelning av lagerserien
som en bestämning av de där förekommande
fossilen. En mera allmängiltig indelning av t.
gjordes av Lyell, som grundade den på
uppgifterna om proportionen mellan nu levande
och utdöda molluskarter i de olika lagren och
särskilde tre etager, eocen, miocen och
pliocen. Senare bildades en äldsta avd.
av t. i paleocen och insköts en ny avd.,
oligocen, mellan eocen och miocen. Den
huvudindelning av t., som vunnit hävd, delar
t. i två grupper: eogen el. paleogen
och n e o g e n, den förra omfattande paleocen,
eocen och oligocen, den senare miocen och
pliocen. Hela t :s mäktighet anslås till omkr.
13,000 m, därav paleocen och eocen tills, omkr.
4,000 m, oligocen 4,000 m, miocen 3,000 m och
pliocen 1,700 m. Tertiärperiodens längd
anslås till 4,5—9,7 mill. år, och 0,2—0,4 mill. år
kunna antagas ha förflutit sedan slutet av
tertiärperioden. — T. är ingalunda likformigt
utbildat överallt, utan man kan särskilja
olika geografiska områden med olika
utbildning. Sålunda kan man inom Europa urskilja
en mediterran och en
mellaneuro-p e i s k provins. 1) Den mediterrana
provinsens avlagringar sträcka sig från s.
Frankrike över länderna på ömse sidor om
Medelhavet åt ö. till Indien och Östasien samt
karakteriseras av rik förekomst av
nummulit-kalkstenar och korallrev i eocen. Rika
förekomster av däggdjurslämningar ha påträffats
flerstädes, t. ex. vid Pikermi i Grekland och
i Siwalik hills nedanför Himalaja. 2) I den
mellaneuropeiska provinsens avlagringar är
faunan något mindre tropisk, nummuliterna
förekomma mera sparsamt, och korallrev
saknas. Bland de mellaneuropeiska
tertiärbildningarna märkas särskilt de i Paris- och
Lon-donbäckenen förekommande lagerserierna med
bl. a. den eocena Parisgrovkalken och gipsen
vid Montmartre med dess rika
däggdjurs-fauna (Anoplotherium, Palaeotherium) samt
den eocena Londonleran, som utgör
byggnadsgrunden för största delen av staden. I
Mellaneuropa äro de yngre tertiärbildningarna i
hög grad representerade av limniska och
ter-restra avlagringar. I Tyskland förekomma i
stor utsträckning sandavlagringar,
innehållande brunkol av stor ekonomisk betydelse. I
samband med övriga limniska och terrestra
tertiärbildningar må erinras om bärnstenen
(se d. o.). I Österrike finnes från början av
miocen ett havsbäcken, vars salthalt
småningom avtager, och slutligen blir Wienbäckenet
en sötvattensbassäng, som tilltar i
utsträckning mot ö. Den sarmatiska etagen i övre
miocen är en brackvattensbildning, men i
pliocen blir vattnet mera sött, och den
pon-tiska etagen (el. Congeria-etugen efter en där
förekommande mussla, Congeria) är en ren
sötvattensbildning. I Karpaterna finnas
mio-cenbildningar, som höra samman med
Wien-bäckenets, innehållande bergsalt vid Wieliczka
och vid Kahisz även kalisalter. Om den
alpina bergskedjeveckningen se Alperna,
sp. 629—630, och Jorden, sp. 1171—72.
T. i Skandinavien. I Skåne finnes av t.
endast en liten rest av paleocen i marin
utbildning, diskordant överlagrade kritbildningar
vid Klagshamn, en glaukonitisk märgel, som
är mycket lik en i Köpenhamn vid Vestre
gasverk och i hamnområdet förekommande
XIX. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
