Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tertiärsystemet (Tertiärformationen) - Tertullianus, Quintus Septimus Florens - Teruel - Tervakoski - Tervani, Irma - Tervik - Tervueren, Tervuren - Terzerol - Terzeron - Terzett - Terzin, Terzett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1G3
Tertullianus—Terzin
164
bergart. Danmark har däremot en mera
fullständig serie av tertiärbildningar, i den ö.
delen av landet de äldre bildningarna,
paleo-cen, eocen och oligocen, ss. märgel- och
lerarter, medan de yngre delarna, rniocen och
pliocen, förekomma i v. och s. Jylland och
utgöras av glimmersand och glimmerlera med
obetydliga brunkolslager. I en till nedre
eocen hörande avlagring av diatoméjord
(mo-leret vid Limfjorden) och plastisk lera, som
har stor utbredning i v. östersjöområdet, har
man funnit lager av vulkanisk aska. Denna
förekomst har sin betydelse för tolkningen
av de skånska basalterna, vilka torde vara
samtidiga med dessa tertiärbildningar, d. v. s.
eocen. Även andra yngre eruptiva bergarter
i Sverige, t. ex. ryoliten vid sjön Mien i
Småland och andesiten vid Dellensjöarna,
torde vara av tertiär ålder.
T. i de arktiska trakterna. I n. Europa
och det arktiska området finnas limniska
tertiärbildningar, vilka äro nästan cirkumpolära:
Melvilleön, Västgrönland, Spetsbergen,
Sa-chalin, Alaska m. fl., med en rik flora, som
visar, att ända upp till 80° n. br. klimatet
ännu under miocentiden varit tempererat.
Utom här omnämnda, huvudsaki.
europeiska tertiärbildningar böra omtalas några
dylika av limniskt ursprung, som ha stor
betydelse för kännedomen om däggdjursfaunans
utveckling, ss. i v. Nordamerika, i Montana,
Wyoming, Utah och Colorado, och i
Sydamerika; i senaste tid har man också i Asien,
i Kina och Centralasien, gjort stora fynd av
tertiära däggdjur. K. A. G.
Tertullianus, Quintus Septimius
Florens, en av den kristna teologiens
grund-läggare (omkr. 160—efter 220). Var son till
en hednisk romersk centurion i Kartago och
vanns först vid mogen ålder för
kristendomen. Från 197 framträder T. som kristen
skriftställare med en säregen förening av
praktisk klokhet och lidelsefull glöd. Högt
bildad, särskilt i filosofi och rättsvetenskap,
ställer han förnuftet bredvid
kyrkoauktorite-ten och rör sig gärna med föreställningar och
bilder från det militära och juridiska
området. Med agitatorisk kraft och paradoxal
tillspetsning i tänkande och formuleringar
kämpar han mot hedendom och kätterier av
olika slag. Främst står »Adversus
Marcio-nem» i 5 böcker, oumbärlig för kännedomen
om gnosticismen. I »Adversus Praxean» gör
T. ett viktigt inlägg i den monarkianska
debatten. Där gör han också ett för den
katolska kyrkoläran fruktbringande försök att
med hjälp av termen trinitas (treenighet)
hävda den kristna monoteismens förenlighet
med tanken på Sonens och Andens fulla
gudomlighet. I »De præscriptione hæreticorum»
(praescriptio = den klagandes avvisande från
processen) ger han den klassiska
framställningen av den katolska traditionsprincipen.
I sin kyrkosyn och sin uppfattning av
förhållandet mellan människan och Gud låter T.
de rättsliga synpunkterna dominera och ger
så upphov till en på satisfaktion inställd
moralism, som banat väg för det katolska
botinstitutet. Även arvsyndsläran kan ledas
tillbaka till impulser hos T. Genom sin
glänsande förmåga att framföra kristna tankar
i latinsk språkdräkt lade han grunden till
en specifikt västerländsk kristenhet med
latinet som internationellt kyrkospråk. Asket
och världsföraktare vid en tidpunkt, då
kyrkan började kompromissa med »denna
världen», drevs T. till slut att lämna kyrkan.
Närmast fann han sitt ideal i montanismen
(se M o n t a n i s t e r), men sannolikt har han
mot slutet av sitt liv lämnat denna och blivit
ledare för en egen sekt.
Utom särskilda upplagor av enstaka
skrifter (bl. a. en textkritisk undersökning,
»Kri-tische Bemerkungen zu T:s Apologeticum», av
E. Löfstedt i Lunds Univzs Ärsskr. 1915)
föreligger i »Corpus scriptorum ecclesiasticorum
latinorum» (1890, 1906 ff.) en modern edition
av T:s verk; värdefullt ty. urval med
litt.-anv. i »Bibliothek der Kirchenväter», bd 7
(2:a uppl. 1912). — Litt.: R. E. Roberts, »The
theology of T.» (1924); St. V. J. Teeuwen,
»Sprachlicher Bedeutungswandel bei T.»
(1926); J. Lortz, »T. als Apologet» (2 bd,
1927—28); Th. Brandt, »T:s Ethik» (1929); E.
Buonaiuti, »Il christianismo neH’Africa
Romana» (s. å.); A. Beck, »Römisches Recht bei
T. und Cyprian» (1930). E. Nwn.
Teruel [tärväT], stad i s. Aragonien,
Spanien, vid övre Guadalaviar; 11,834 inv. (1921);
huvudstad i prov. T. (14,818 kvkm, 263,700
inv. 1931). Gammal stad av medeltida
prägel; domkyrka och akvedukt från 1500-talet.
Te’rvakoski, pappersbruk i Janakkala
socken, Tavastehus län, Finland, gr. 1818; ägare
T. a.-b., vars flesta aktier innehas av
Finlands bank. Tillv. av bl. a. officiellt papper.
Te’rvani, Irma, konstnärsnamn för
finländska sångerskan Irma Achté (f. 1887),
syster till Aino Ackté (se d. o.). Anställdes 1907
vid hovoperan i Dresden. Hon är sedan 1916
g. m. teaterdir. P. Wiecke där. Med sin
granna altröst och sitt uttrycksfulla föredrag har
T. flerstädes gjort lycka, bl. a. i Stockholm
1909, 1921 och 1923. II. G-t.
Tervik, herrgård i Pernå socken, Nylands
län, Finland, omkr. 1,900 har, huvudsaki. ett
på 1630-talet anlagt säteri. Grundades av
Catharina Guthrie och ärvdes av sonen greve
R. Lichton och senare av ätterna von der
Trenck, Muhl, De Geer och Ehrnrooth.
Riksrådet O. W. De Geer blev frih. De Geer till T.,
landshövdingen och lantmarskalken R. W. De
Geer greve med samma namn. T:s nuv. ägare,
A. K. Ehrnrooth, har restaurerat den gamla
träbyggnaden från början av 1700-talet.
Denna innehåller rika samlingar av porträtt,
möbler och konstföremål. K. A-ll.
Tervueren [-vy’ron], T e r v u r e n, kommun
i belg. prov. Brabant, 15 km ö. s. ö. om
Bryssel; 6,278 inv. (1933). Berömd park med det
av Leopold II grundade Musée du Congo.
Terzeröl, se Handeldvapen, sp. 449.
Terzerön, se Terseron.
Terze’tt, se Tersett och Terzin.
Terzin, T e r z e’t t, strof av 3 versrader, som
utgöras av femfotade (vanl. elvastaviga)
jam-ber; varje strofs l:a och 3:e rad rimma med
mittraden i näst föreg. strof, enl. schemat
aba, bcb, cdc, ded.... samt till avslutning
xyx, y. T. bilda en fortlöpande kedja, i det
att varje strof genom sitt oavslutade rim
visar över till den följ. Dante anses vara t:s
uppfinnare. I svensk dikt upptogs t. av
nyromantikerna i början av 1800-talet. R-n B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
