Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tethys - Tetis - Tetmajer, Kazimierz Przerwa- - Tetmajer, Ludwig von - Tetra- - Tetrabranchiata - Tetracoralla - Tetraddelning - Tetradrachmon - Tetradynamia - Tetraeder - Tetraedrit - Tetragena - Tetragon - Tetragonala kristallsystemet - Tetrajodfenolftalein - Tetrakishexaeder - Tetraklormetan el. Koltetraklorid - Tetrakord - Tetrametylendiamin - Tetramorf - Tetramorium - Tetrandria - Tetraneura - Tetranitrometylanilin - Tetrao - Tetraoninae - Tetrapanax - Tetrapneumones - Tetrark - Tetrasporer - Tetrastes - Tetrodon, Blåsfiskar - Tetronal - Tetropium - tetryl - Tetschen - Tetuán - Tetzel, Johann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
177
Tetis—Tetzel
178
in i tertiärtiden, då det genom den alpina
bergskedjeveckningen upplöstes i de olika
delarna av nuv. Medelhavet. Tidtals har T. haft
betydligt större utsträckning än det nuv.
Medelhavet, i v. till Västindien och i ö. till
Hima-laja och de ostindiska ögrupperna. K. A. G.
Te’tis, se T h e t i s.
Tetma’jer, Kazimierz Przerwa-, polsk
författare (f. 1865). Gjorde sig på 1890-talet
känd som en av det unga Polens främsta
skalder (7 saml. dikter, 1891—1912) och har bl. a.
författat briljanta stämningsbilder från
Kar-paterna, »Na skalnem Podhalu» (5 dir,
1903—-10). T. har även skrivit dramer och romaner,
en stor skildring från Napoleonstiden,
»Ko-niec epopei» (4 dir, 1913—16), m. m. A. A-t.
Te’tmajer, Ludwig von, ungersk
ingenjör (1850—1905). Blev 1881 prof, i
byggnadsmekanik vid Polytechnikum i Zürich och
föreståndare för högskolans anstalt för provning
av byggnadsmaterialier samt var från 1901
rektor vid tekniska högskolan i Wien. T. var
en av föregångsmännen inom den
tekniskt-vetenskapliga materialprovningen. G. H-r.
Te’tra-, grek., fyr-, fyra-.
Tetrabranchiäta, zool.,
se Bläckfiskar, sp.
607.
Tetracora’lla, zool., se
C a 1 c e o 1 a.
Teträddelning, bot., se
Pollen och R e d u
k-tionsdelning.
Tetradra’chmon, se
D r a c h m e.
Tetradyna’mia, bot.,
se Linnés
sexualsystem.
Tetraéder,
regelbunden solid figur,
begränsad av fyra lika
stora liksidiga trianglar.
Den har sex
kantlinjer och fyra hörn. Om
kantlinjen är a, är t:s yta a2^3 och dess
volym a3\/2 • Se även Polyeder och K r i
s-“12"
tallsystem, bild 11. T. B.
Tetraedrlt, miner., se F a 1 e r t s.
Tetragèna, se Bakterier, sp. 730.
Tetragön (av grek. te’tra, fyr-, och go’ny,
vinkel), fyrsidig (fyrvinklig) figur.
Tetragonäla kristallsystemet, miner., se
Kristallsystem.
Tetrajo’dfenolftaleln, farm., se N o s o f e n.
Te’trakishexaeder, miner., se
Kristall-system, bild 5 på pl.
Tetraklormetän el. Koltetraklorid,
C Cl4, en färglös, eteriskt luktande, i vatten
olöslig, icke eldfarlig vätska, som kokar vid
76° C. Se vidare Trikloretylen. I. B.
Tetrako’rd (grek. tetrachordon, av te’tra-,
fyr-, och chordé, sträng), en följd av fyra toner,
hos grekerna skalans grundval. Genom
sammanställning av två t. uppstodo
oktavskalorna; varje t. bestod av två heltoner och en
halvton. Efter placeringen av halvtonen i
början, mitten el. slutet uppstodo tre
grundskalor: dorisk, frygisk och lydisk. Hela detta
system kallades det diatoniska; två andra
system blevo under Alexandriatiden populära:
Biåsfisk, Tetrodon.
det kromatiska med två halvtoner och
en liten ters och det enharmoniska med
två fjärdedelstoner och en stor ters. T. N.
Tetrametylendiamln, kem., se P t o m a i n.
Tetramo’rf, se Evangelistsymboler.
Tetramo’rium, zool., se Myror, sp. 553.
Tetra’ndria, bot., se Linnés
sexualsystem.
Tetranéu’ra, zool., se G a 11 ö s s och bild 5
på färgpl. Gallbildningar.
Tetranitrometylanilin,7cem.te7vn.,se
Sprängämnen, sp. 296.
Te’trao, zool., se Tjädersläktet.
Tetraoninae, zool., se Orrfåglar.
Tetrapänax, bot., se Araliacéer.
Tetrapnéu’mones, zool., se Spindeldjur.
Tetra’rk (grek. tetra’rches, lat. tetra’rcha),
enl. senare romerskt språkbruk en under
romersk överhöghet stående vasallfurste över
ett mindre landområde; i svenska
kyrkobi-beln (av 1917) är ordet återgivet med
»landsfurste». E. St.
Tetraspörer, bot., se R ö d a 1 g e r, sp. 61,
och Spor, sp. 273.
Tetra’stes, zool., se Järpsläktet.
Te’trodon, Biåsfiskar, benfisksläkte,
utmärkt av att käkarna, som äro delade genom
en lodrät mittfåra, se ut som 4 tänder
(tetrodon — fyrtandad). Oroas fiskarna, blåsa de
upp sig med luft, varvid de vassa taggar, som
täcka kroppen, spärras ut. De flesta äro
brokigt färgade. F a h a k e n, T. lineatus, från
Nilen, Senegal och Kongo, blir 45 cm lång.
Andra arter finnas vid kusterna av
Nordamerika och Japan samt i Ost- och Västindien.
Jfr Fiskgift, sp. 493. T. P.
Tetronäl, dietylsulfondietylmetan, står i
fråga om sammansättning nära sulfonal och
är liksom detta ett använt sömnmedel.
Tetröpium, zool., se B a r k b o c k a r.
Tetryl, kem. tekn., se Sprängämnen,
sp. 296 och 297.
Tètschen, se D è é f n.
Tetuån. stad i n. Marocko, inom det
spanska protektoratet, vid kustfloden Rio Martin ;
44,482 inv. (1931); säte för en chalifa, som är
sultanens ställföreträdare, samt för den sp.
överkommissarien. Viktig handelsstad med
järnvägar till Ceuta och till hamnplatsen
Rfo Martin. — T. erövrades 1860 av
spanjorerna under ledning av L. O’Donnell (se
d. o.), som därefter erhöll titeln hertig av T.
Te’tzel, J o h a n n, tysk munk,
avlatskrä-mare (omkr. 1465—1519). T., som blev
bacca-laureus 1487 och 1489 ingick i dominikan-
Tetraeder. De fina,
streckade linjerna ange
tetrae-derns fyra höjder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
