Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thiers, Louis Adolphe - Thiersch, Heinrich Wilhelm Josias - Thietmar - Thiis, Helge - Thiis, Jens Peter - Thijm, Karel Ioan Lodewijk Alberdingk- (Lodewijk van Deyssel) - Thimig, Hugo - Thimme, Friedrich - Thinglid - Thingmannalid - Thingvalla - Thingvellir - Thio- - Thiobakterier - Thionville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
217
Thiersch—Thionville
218
föranden ha utgivits i 15 vol. (1879—83).
Hans »Notes et souvenirs» (1870—73) utkom
1904. — Den främsta biografien över T. är
författad av H. Malo (1932). D. Halévy har
utgivit »Le courrier de M. T.» (1921). Se även
monogr. av R. Dreyfus (2 bd, 1928—31) samt
G. Lecomte (1933). N. F-ll.
Thiersch [tir /], Heinrich Wilhelm
J o s i a s, tysk teolog (1817—85). Var 1843—
50 prof, i Marburg, bekämpade ivrigt
Tü-bingenskolan (se d. o.), fördes i sin strävan
efter en kristen sedestränghet i förbindelse
med Englands irvingianer (se d. o.) och
övergick 1847 offentligt till irvingianismen.
Därefter sysslade han alltmer med eskatologiska
frågor och tillämpade en allegorisk
bibeltolkning. Från 1875 bodde han i Basel som
överledare över de irvingianska församlingarna i
Schweiz, Sydtyskland och Österrike. Bland
hans skrifter märkas »Die Kirche im
aposto-lischen Zeitalter» (1852; sv. övers. 1881) och
»Über christliches Familienleben» (1854; sv.
övers. 1855). Hg Pl.
Thietmar [tl’t-], tysk krönikeskrivare (975
—1019). Blev 1009 biskop i Merseburg. Hans
Tysklandskrönika för åren 908—1018 är en
viktig källskrift även för Nordens historia
(faksimileuppl. i 2 bd 1905). Ty. monogr. av
F. Kurze (1890).
Thiis [tis], Helge, norsk arkitekt (f. 1897),
son till J. P. T. Utexaminerad från Tekniska
högskolan i Stockholm 1919, praktiserade T.
som arkitekt i Oslo, där han byggt flera
privathus. Han blev efter en tävlan (1929)
anställd som ledare av restaureringsarbetet vid
domkyrkan i Trondheim sedan 1930. Bl. a. på
grund av studier av gotisk byggnadskonst i
England utarbetade han ett förslag till
restaurering av de ofullbordade delarna av kyrkans
västfasad (jfr Trondheims domkyrka).
T. har också lett restaureringen av Giske
kyrka och återuppbyggandet av Rissa kyrka,
utfört teckningar till möbler etc. A. Bugge.
Thiis [tis], Jens Peter, norsk
musei-direktör och konsthistoriker (f. 1870). Blev
bibliotekarie vid Kunstindustrimuseet i Oslo
1889, företog studieresor i Tyskland, Italien,
Frankrike och Holland
1891—95, blev dir. för
Nordenfjeldske
kunst-industrimuseum i
Trondheim 1895, för
Nasjpnalgalleriet i
Oslo 1908 och har sedan
1922 tillika varit
lärare i konsthistoria
vid Oslo univ. Hans
studier ha särskilt
omfattat den nyare
konsten i Norge
(»Norske malere og
billed-huggere», 3 bd, 1904
—07) och Norden (»Samlede avhandlinger om
nordisk kunst», 1920, »Nordisk kunst i dag»,
1923), därnäst italiensk renässanskonst
(»Leo-nardo da Vinci. I. Florentinertiden», 1909) och
fransk konst (»Fransk aand og kunst», 3 bd,
1917—30). T. har banat väg för sin samtids
konst i Norge. Som konstkännare,
museiman och forskare åtnjuter T. anseende också
utanför sitt lands gränser. A. Bugge.
Thijm [téim], Karel loan Lodewijk
Alberdingk-, holländsk författare och
litteraturkritiker (f. 1864). Har under pseud.
Lodewijk van Deyssel skrivit en
mängd litterära kritiker och essäer, »Over
lit-teratuur» (1886) o. s. v., samt naturalistiska
romaner, ss. »Een liefde» (1887) och »De kleine
republiek» (1888), och, delvis i opposition mot
naturalismen, »prosadikterna» »Uit het leven
van Frank Rozelaar» (1911), »Kindleven» m.m.
T. är medred. i De Nieuwe Gids. Sami,
uppsatser utkommo 1894—1914, hans saml. verk
äro under utgivning (1920 ff.). — Jfr T. van
Rijn i Nord. Tidskr. 1919. Hj. P-r.*
Thimig [tl’mik], II u g o, tysk-österrikisk
skådespelare och teaterledare (f. 1854). Var
1873—1917 anställd vid Burgteatern i Wien,
från 1897 även som regissör och från 1912 som
dir., samt är från 1924 fäst vid Theater in der
Josephstadt (Max Reinhardt), likaså i Wien.
T. är en karaktärskomiker med sprudlande
fantasi och strålande humor. Som regissör,
särskilt för skådespelet, stod T. vid
Burgteatern i högt anseende. Sonen Hermann
T. (f. 1890) har gjort sig ett namn som frisk
och fantasifull komiker, dottern II e 1 e n e T.
(f. 1889), g. m. Max Reinhardt, är sedan 1924
dennes primadonna, båda liksom yngste sonen,
Hans T. (f. 1910), anställda vid Theater in
der Josephstadt. G. K-g.
Thimme [ti’-], F riedrich, tysk
historiker (f 1868). T., som 1920—28 var chef för
preussiska lantdagens bibliotek, är en av de
främsta kännarna av världskrigets
diplomatiska förhistoria. Han var en av utgivarna
av tyska utrikesministeriets stora
diplomatiska aktsamling från åren 1871—1914 och
har medverkat vid utgivandet av Bismarcks
samlade skrifter. Han har bl. a. vidare
publicerat Bethmann-Hollwegs krigstal (1919; tills,
m W. Schultze), »Erinnerungen und
Gedan-ken des Botschafters Anton Graf Monts» (1932;
tills, m. K. F. Nowak) och »Front wider
Bü-low» (1931), en mot B. v. Bülows memoarer
riktad samling uppsatser av skilda
auktoriteter. R.Sv-m.
Thinglid, dets. som tinglid, se T i n g
manna 1 i d.
Thingmannalid, dets. som tingmannalid
(se d. o.).
Thingvalla, se Karlstad, sp. 430.
Thingvellir [pprjvädler], isl. Pingvellir,
»ting-vallarna», en plats på Island i Årnessysla,
omkr. 40 km från Reykjavik, där alltinget
hölls omkr. 930—1800. T. är ett lavafält,
som sträcker sig från Thingvallavatn
norrut mot den utbrunna vulkanen
Skjald-breiöur. I ö. och v. begränsas det av två
milslånga klyftor, Almannagjä (se d. o.) och
Hrafnagjä. På fältet reser sig Lögberg
(»lagberget»), E. Ebg.*
Thio- (av grek. théi’on, svavel) förekommer
i kemiska fackord. Se under T i o-.
Thiobakterier, bot., se Svavelbakterier.
Thionville [tiävi’ll, ty. Diedenhofen, stad i
fr. dep. Moselle (Lothringen), vid Mosel,
nedanför Metz; 17,395 inv. (1931); järnvägsknut,
betydande järn- och stålindustri. T. blev
franskt 1683 och utbyggdes av Vauban till en
stark fästning, som framgångsrikt utstod
belägringar 1792, 1814 och 1815 men intogs av
tyskarna 25 nov. 1870. De gamla
befästningarna ersattes 1902 av en fortgördel. Sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
