Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thurgau - Thuringit - Thurloe, John - Thurn, von, släkt - Thurn, Frans Bernhard von - Thurn, Henrik von - Thurn, Henrik Matthias von - Thurn und Taxis, släkt - Thursday island - Thusnelda - Thyatira - Thyborön - Thyestes - Thyiad - Thylacinus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
257
Thuringit—Thylacinus
258
250 röstberättigade) den lagstiftande,
regeringsrådet (Regierungsrat, 5 medl.) den
verkställande myndigheten. Båda råden väljas
för 3 år direkt av folket. — T. blev
självständig kanton 1803.
Thuringit, miner., se Järnmalm, sp. 37.
Thurloe [päTäu], John, engelsk politiker
(1616—68). Blev 1652 sekr. i Cromwells
statsråd, ledde övervakandet av regeringens
motståndare och ägde i hög grad Cromwells
förtroende. Efter dennes död stödde han Richard
Cromwell och motarbetade restaurationen. T:s
stora brev- och aktsamling, vilken numera är
deponerad i Bodleian library i Oxford och i
British museum samt utgör en av de
värdefullaste källorna till tidens politiska historia,
utgavs till en del 1742 under titeln »A
collec-tion of the state papers of J. T.» (7 vol.; jfr
Hist. Tidskr. 1890). R. Sv-m.
Thurn [torn], von, urgammal ital.
adelssläkt, inkom till Österrike på 1500-talet och
kom med H. M. v. T. till Sverige, där denne
blev greve 1635. Om honom, hans son F. B.
v. T. och sonson H. v. T., som 1656 slöt den
svenska ätten på manssidan, se nedan.
Thurn [torn], Frans Bernhard von,
bömisk-svensk krigare (1592—1628), son till
II. M. v. T. Utmärkte sig under trettioåriga
krigets första år, blev chef för Hovreg-tet
1624, generalmajor 1628 och belönades 1627
med grevskapet Pernau. Under de preussiska
fälttågen tillhörde T. de främst anlitade
officerarna. Litt.: Se Thurn, H. M. v. B. B-s.
Thurn [torn], Henrik von, greve,
riksråd (d. 1656), son till F. B. v. T. Tjänade i
trettioåriga kriget, blev 1649 guvernör i Riga,
1651 generalmajor, 1653 guvernör i Estland
och s. å. riksråd. Då ryssarna 1656 inföllo i
Livland, fick T. befälet över den svaga här,
som kunde uppställas mot dem. Inför
fiendens övermakt såg han sig genast tvungen
att skyndsamt draga sig in i Riga.
Omedelbart därefter stupade han under en
skärmyts-ling utanför staden. Ryssarna avhöggo hans
huvud, men tsaren återsände det till hans
gemål, markgrevinnan Johanna Margareta av
Baden-Hochberg (förut g. m. Johan Banér).
Litt.: Se Thurn, H. M. v., och M. Carlon,
»Ryska kriget 1656—1658» (1903) B. B-s.
Thurn [torn], Henrik Matthias von,
bömisk krigare (1567—1640); jfr släktart.
Inträdde efter vidsträckta utländska resor i
kejserlig krigstjänst och förvärvade i denna
befordran och ynnest.
Sedan T. 1606 genom
egendomsförvärv
vunnit landståndsrätt i
Böhmen, anslöt han
sig till den
protestantiska ständeropposi-tionen, medverkade
vid de upproriska
rörelser, som 1609
avpressade kejsar Rudolf
majestätsbrevet (se
Böhmen, sp. 420),
valde 1611 Mathias’
parti mot Rudolf och
spelade 1618 en ledande roll i
våldsscenerna i Prag, som gåvo anledning till
trettioåriga krigets utbrott. Efter att ha tagit en
framträdande del i de följ, krigshändelserna
flydde han 1620 efter nederlaget på Vita
berget, dödsdömd och förklarad i akt, till
Bethlen Gåbor i Siebenbürgen. Varken hos
denne el. i Venezia, vars överbefälhavare han
sedermera blev, fick han fullfölja sin kamp
mot habsburgska huset, inträdde därför 1627
i dansk tjänst och tog slutligen sin
tillflykt till Sverige, där hans son (se T h u r s,
F. B. v.) redan vunnit en framskjuten
ställning. 1628 deltog T. i striderna i Preussen,
1629 blev han generallöjtnant och guvernör
över Ingermanland, och 1630 följde han Gustav
Adolf till Tyskland. Där kom han som
medelpunkt för de bömiska landsflyktingarna
att spela en viktig roll i krigets hemliga
diplomati. Försommaren 1631 var T svenskt
sändebud i Berlin, medverkade vid
förhandlingarna med Brandenburg och Sachsen, knöt
förbindelser med Räköczi i Siebenbürgen och
blev inblandad i intrigerna med den avsatte
Wallenstein. Efter Breitenfeld korsades hans
och de övriga landsflyktigas planer i
Böhmen av Arnim. Sårad vid Lützen, sändes han
sedermera av Oxenstierna som befälhavare över
en svensk kår till Schlesien, där han skulle
samverka med och övervaka Arnim.
Upptagen av förhandlingar med Wallenstein,
överraskades han av denne vid Steinau (okt.
1633), blev i grund slagen och tillfångatogs.
Till stor harm för Wienhovet släpptes han
dock av Wallenstein och fortsatte sina
hemliga förhandlingar med denne, tills de
avklipptes genom mordet i Eger (1634). T. fann
sedan en fristad hos sin sonhustru i Pernau;
1635 naturaliserades han som svensk greve.
— T:s 1636 i Stockholm utgivna
försvarsskrift avtrycktes och kommenterades 1883
under titeln »TIeinrich Matthias T. als Zeuge
im Process Wallenstein» av H. Hallwich. Se
A. v. Bodisco, »Graf Matthias von T. und
seine Nachkommen» (i Baltische Monatsschrift,
49, 1910; med litt.-anv.). B. B-s.
Thurn und Taxis [to’rn ont ta’ksis], tysk,
urspr. italiensk släkt. Medlemmar av familjen
voro kurirer i Italien och kommo i slutet av
1400-talet i denna egenskap i habsburgarnas
tjänst. Franz von Taxis blev 1501
Hauptpost-meister och förband sig 1504 att anordna
postförbindelse mellan Nederländerna, Tyskland
samt spanska och franska hoven. Om den
Thurn und Taxisska posten se Postväsen,
sp. 29. Generalpostmästarämbetet blev
ärftligt inom familjen, som fick stort inflytande
och upphöjdes i furstligt stånd. 1867
övertog Preussen den Thurn und Taxisska posten.
1918 förlorade T. den sista av sina
företrädesrättigheter. E. G-e.
Thursday island [pä’zdi åi’lond], liten ö i
Torres sund, utanför Kap York, Queensland;
omkr. 1,700 inv. Viktig fartygsstation;
centrum för pärl- och trepangfisket i Torres sund.
Thusnelda, se Arminius.
Thyatira, se A k h i s a r.
Thyborön, dansk by på Agger-Tange (se
d. o.), mellan Limfjorden och Nordsjön. Här
bildades 1863 det nuv. inloppet till Limfjorden
(se vidare d. o.).
Thye’stes, se A t r e u s.
Thyiäd. se D i o n y s o s.
Thylacinus, zool., se P u n g d j u r, sp. 267
XIX. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
