Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thymallus - Thymelaeaceae - Thymus (botanik) - Thymus el. Bräss - Thünen, Johann Heinrich von - Thynnus - Thyone - Thyrén, Johan Carl Wilhelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
259
Thymallus—Thyrén
260
Thyma’llus, zool., se Har r.
Thymelaeäceae, ganska artrik och vitt
ut-hredd familj bland koripetalerna, vanl.
placerad i närheten av myrtenväxterna och
Ona-graceae. Blommorna ha vanl. enkelt, kronlikt,
oftast fyrtaligt hylle, dubbelt så många
ståndare som hylleblad samt inomsittande
en-rummigt fruktämne. Vanl. buskar el. träd
med spiralställda, enkla, helbräddade blad. De
flesta äro stäppväxter (talrikast i subtropiska
delar av Afrika och Asien).
I allm. äro thymelaeacéerna giftiga, och flera
ha fått användning som läkemedel. Många
(t. ex. arter av släktena Daphne och Gnidia)
odlas även som prydnadsväxter. Bastet har
teknisk användning (t. ex. vid
papperstillverkning, japanernas »mitsumatapapper»). — I
Sverige finns endast en vild art, Daphne
meze-reum (se T i b a s t). G. M-e.
Thy’mus, bot., se Timjansläktet.
Snitt genom thymus hos en 5 månader gammal
kanin. Starkt förstorad bild.
Thy’mus el. B r ä s s, organ hos
ryggradsdjuren, hos människan beläget i övre delen av
bröstkorgens främre del. Hos människan och
vissa djur når det sin största utveckling vid
könsmognaden och återbildas sedan alltmer.
T. utgöres av lober, skilda genom bindväv.
Var lob innehåller i sin inre del, märgen,
körtel- el. retikulumceller, stundom anhopade i
bollar (Hassalls kroppar), samt vita
blodkroppar (lymfocyter); den yttre delen, barken,
visar vida rikligare anhopning av lymfocyter.
Vid organets fysiologiska avtagande men också
efter tärande sjukdomar minska lymfocyter
och Hassallska kroppar starkt, medan de under
pågående infektion o. dyl. kunna öka i antal.
Man har därför satt organets verksamhet i
samband med giftbindning el. stärkande av
kroppens skyddskrafter. — Bräss av vissa djur
(t. ex. kalv) anses såsom läckerhet. Ljd.
Thünen [ty’-], Johann Heinrich von,
tysk nationalekonom (1783—1850). Studerade
vid Göttingens univ., blev lanthushållare och
inköpte 1810 Tellow i Mecklenburg. Hans
klassiska nationalekonomiska huvudarbete (jfr
Nationalekonomi, sp. 744) är »Der
iso-lierte Staat in Beziehung auf Landwirtschaft
und Nationalökonomie» (3 dir, 1826—63; flera
olika uppl., senast 1921). De från T:s
mönsterjordbruk föreliggande rönen, inhämtade
på grundval av en utomordentligt noggrann
bokföring, utnyttjade han till beräkningar av
vilka skillnader i nettoavkastning, som skulle
följa, därest godset tänktes beläget på
kortare el. längre avstånd från den huvudsakliga
avsättnings- och inköpsmarknaden. Denna
abstraktion utsträckte T. i »den isolerade
staten», vilken tänktes bestå av en fruktbar,
överallt lika bördig jord och i vars centrum var
belägen en stad, utgörande härden för de olika
näringarna utom jordbruket. Kring staden
drog han ett antal koncentriska ringar, inom
vilka olika grenar av lantmannanäringar
måste drivas alltefter vederbörande alsters
lämplighet el. olämplighet för transport. Inom
kretsen närmast staden försiggick
grönsaks-och trädgårdsodling jämte mejeriskötsel, inom
nästa krets skogshushållning, varefter kommo
tre kretsar för spannmålsproduktion med
tilltagande extensitet, därpå en krets med
krea-tursskötsel, ytterst jakt- och skogsmarker.
T. syntes av sina forskningsresultat ha
skattat högst teorien om den naturliga
arbetslönen; denna lön framträdde, när man
multiplicerade arbetarens oundgängliga behov (a)
— räknade i penningar el. spannmål — med
hans på samma sätt räknade arbetsprodukt
(p) och härur droge kvadratroten (\/ ap).
Under sådana förhållanden hade både
arbetsgivare och arbetare intresse av produktionens
stegring. T. anlade sålunda
gränsproduktivi-tetssynpunkten på fördelningsproblemet så
tillvida, att han, i anslutning till lagen om
den relativt avtagande avkastningen, gjorde
arbetslön, resp, kapitalränta teoretiskt
beroende av den sist anställde arbetarens, resp,
den sist placerade lilla kapitaldelens
avkastning (jfr Produktivitet). Litt.: M. Büchler,
»J. H. v. T. und seine nationalökonomischen
Hauptlehren» (1907). Om Thünen-Archiv se
E h r e n b e r g, R. (E. F. K. S-n.)
Thy’nnus, zool., se Tonfisksläktet.
Thyöne, grek, myt., se S e m e 1 e.
Thyrén, Johan Carl Wilhelm,
universitetslärare, rättslärd, politiker (1861—1933).
Blev fil. dr i Lund 1883. docent s. å. i
teoretisk filosofi och 1886 i historia. Efter
tjänstgöring vid läroverk
avlade T. 1892 jur.
kand.-examen och blev
1894 efter
domartjänstgöring e. o. prof,
i romersk rätt och
rättshistoria vid Lunds
univ. samt var 1896—
1926 prof, i straffrätt
och juridisk
encyklo-pedi där. Han blev
jur. hedersdr i Lund
1900 och i Oslo 1911.
Efter att ha utgivit
arbeten i filosofi och
historia inledde han sitt omfattande juridiska
författarskap med »Culpa legis Aquiliæ» (1893)
samt »Makes gäld» (s. å.). Bland T:s
straffrättsliga arbeten märkas »Abhandlungen aus
dem Strafrechte und der Rechtsphilosophie» (I,
»Bemerkungen zu den kriminalistischen
Kau-salitätstheorien», 1894; II, »Dolus und Culpa»,
1895), »Förfalskningsbrotten» (1895),
»Kommentar till strafflagen kap. 14» (1906; 2:a
uppl. 1918), kap. 16 (1919) och kap. 20 (1908)
samt »Straffrättens allmänna grunder» (1907).
Bland hans mycket talrika smärre skrifter må
nämnas några polemiska inlägg mot A. V.
Lundstedt (se d. o.), utg. 1920 och 1921. T.,
som tidigare utövat en mycket bemärkt
populär föreläsningsverksamhet, var även en
uppskattad akademisk vältalare (»Akademiska
tal», 1916; ny samling 1926). Han var Lunds
univ:s rektor 1916—26. På offentligt uppdrag
gjorde T. vidlyftiga förarbeten till ny
strafflag och utgav dels en allmän principutredning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
