- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 19. Tattare - Wallman /
265-266

(1929) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thüringerwald - Thüringska staterna - Thyroxin - Thyrsos, Tyrs - Thysanoptera - Thysanura - Thysdrus - Thyselius, släkt - Thyselius, Carl - Thyselius, Carl Johan - Thyselius, Johan Erik August - Thyselius, Pehr - Thyssen, August

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

265

Thüringska staterna—Thyssen, A.

266

ringsk och frankisk dialekt. Tre
huvudjärnvägar passera genom T.: Eisenach—Meiningen,
Erfurt—Schweinfurt (med den 3,030 m långa
Brandleitetunneln) samt Halle—Bamberg. J fr
T h ü r i n g e n. S. F.

Thüringska staterna [ty’r-], sammanfattande
benämning på de fordom suveräna stater, som
bilda den nuv. fristaten Thüringen:
storher-tigdömet Sachsen-Weimar-Eisenach,
hertigdö-mena Sachsen-Altenburg, Sachsen-Koburg och
Gotha samt Sachsen-Meiningen, furstendömena
Schwarzburg-Rudolstadt och
Schwarzburg-Son-dershausen samt furstendömena Reuss;
lands-delen Koburg tillhör Bayern.

Thyroxln, sköldkörtelns jodbärande hormon,
renframställt av Kendall 1914. T. är
^-3-5-dijod-4 (3-5-dijodoxifenyl)-fenyl-a-amino-propi-onsyra, som Harington och Barger genom dess
syntes visat. Ljd.

Thy’rsos, grek., T y r s, med vinrankor el.
murgröna prydd stav, som i spetsen hade en
pinjekotte; den tillhörde Dionysos’ kult och
bars av backanter (menader); kallas ibland
narthex. M. Pn N-n.

Thysano’ptera, zool., se Blåsfo tingar.
Thysanüra, zool., se Borstsvansar.
Thysdrus, se D j e m.

Thysèlius, svensk släkt, hästammar från
bergsmannen PerLarsson i Tysslinge
socken (Närke). Hans son prosten och
kyrkoherden Pehr T. (1720—93) antog släktnamnet.
Om dennes söner C. T. och biskopen P. T.
samt om biskopens son C. J. T. se nedan. En
annan son till biskop P. T. var lektorn och
kyrkoherden teol. dr Pehr Erik Ludvig
T. (1808—81), som utgav värdefulla historiska
publikationer, bl. a. »Handlingar rörande
svenska kyrkans och läroverkens historia» (2 bd,
1839—41), »Handlingar rörande Sveriges inre
förhållanden under konung Gustaf I» (2 bd,
delvis tills, m. V. Ekblom, 1841—45) samt
»Bidrag till svenska kyrkans och läroverkens
historia» (1848). Om dennes son J. E. A. T.
se nedan. — Om släkten se E. Thyselius,
»Släkten T.» (1909). (B. H-d.)

Thyselius, Carl, präst (1767—1833); se
släktart. Blev 1791 fil. mag. i Uppsala, 1792
förste skvadronspredikant vid Livhusarregitet,
1793 hovpredikant, 1795 kyrkoherde i
Säre-stad (Skara stift) och 1805 prost. Vid
riksdagarna 1810—15 var T. led. av
bevillningsutskottet. 1815 erhöll han professors titel och
blev 1817 amiralitetssuperintendent i
Karlskrona, 1818 teol. dr och 1819 pastor primarius
i Karlskrona med pastoralvården över
ami-ralitetsförsamlingen. Högdragen och
stridslysten, blev han här så illa liden, att
justitie-kanslern till slut måste ingripa. 1826 indrog
K. m:t amiralitetskonsistorium. T. utgav
bl. a. »Skaldeförsök» (1790). E. M. R.*

Thyselius, Carl Johan, ämbetsman,
politiker (1811—91), son till P. T. Efter avlagda
jur. examina inträdde T. i verken, blev 1848
revisionssekr. och 1853 expeditionschef i
Justi-tiestatsexpeditionen. 1856—60 var han
justi-tieråd och 1860—63 ecklesiastikminister i De
Geers första ministär, varunder han
framträdde som en ovanligt dugande och kunnig
departementschef. Efter sin avgång
utnämndes han till landshövding i Kronobergs län,
var 1864—75 president i Kammarkollegium
och 1875—80 civilminister i De Geers andra

ministär. 1869—86 var
T. led. av Första
kammaren, där han intog
en politiskt täml.
oberoende ställning. I
tullfrågan var han
övertygad
frihandlare. Efter stor tvekan
åtog sig T. 1883 att
på ett år övertaga
posten som
statsminister (juni 1883—maj
1884; Sveriges förste
ofrälse). Som stats-

minister och riksdagspolitiker gjorde T.
knappast några större insatser, men som
ämbetsman var han en av sin tids främsta. B. E-r.

Thysèlius, JohanErikAugust,
skriftställare (1854—1924); se släktart. Vart fil.
kand, i Uppsala 1878 och var riksdagsnotarie
1887—95. T. var en verksam och
uppmärksammad medarb. i
tidningar och tidskrifter,
där han förfäktade
1880-talets litterära
och politiska idéer,
skrev flera
valbroschyrer och skrifter i
aktuella teaterfrågor
samt utgav 1895—99
Nordisk Revy (se d. o.).
På offentligt uppdrag
utarbetade T.
»Förteckning öfver
ko-mitébetänkanden 1809
—1894» (1906; ett

tillägg för tiden 1895—1903 utkom 1904).
Utom smärre monogr. över samtida sv.
politiker (1914—20) författade han »Släkten
Thyselius» (1909), »Karl XV och hans tid» (1910)
och »Den stora franska revolutionen» (1911—
12) samt utgav uppslagsboken »Vem är det?»
1912—20. Dessutom utvecklade han en
omfattande verksamhet som översättare. Han
var huvudred, för Nordisk Familjeboks 3:e
uppl., av vilken han utgav bd I. R-n B.

Thysèlius, Pehr, biskop, filolog (1769—1838);
se släktart. Blev fil. mag. i Uppsala 1791,
docent i litteraturhistoria s. å. och adjunkt i
vitterhet 1796 samt fick professors titel 1810.
Han prästvigdes 1797, blev 1805 kyrkoherde i
österhaninge, 1814 i Örebro, promoverades 1818
till teol. dr och blev 1828 biskop i Strängnäs.
T. verkade nitiskt i sitt stift, särskilt för
undervisnings- och pensionsväsen. Som
intresserad riksdagsman insattes han 1823 i
kyrko-lagskommittén och ägnade dess arbeten en
stor del av sin återstående livstid. (E. Nwn.)

Thyssen [ty’-], August, tysk industriman
(1842—1926). T. grundade 1867 ett
puddel-och valsverk i Duisburg och 1871 firman
Thyssen & co. i Mülheim a. d. Ruhr. Ur denna
framväxte en trust, den s. k. Thyssengruppen,
som omfattade icke blott ett stort antal
storindustriella anläggningar utan även kol- och
malmfält samt handelsföretag för
produkternas avsättning, med egen handelsflotta och
egna hamnanläggningar. Före världskrigets
utbrott sysselsatte Thyssenverken 59,000 arb.
T., som sannolikt haft ett icke ringa politiskt
inflytande — han tillhörde centrum —,
anklagades i dec. 1918 av revolutionsregeringen för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Aug 2 18:00:54 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfds/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free