Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tieck, Ludwig - Tiedemann, Dietrich - Tiedemann, Friedrich - Tieghem, Philippe Édouard Léon van - Tiele, Cornelius Petrus - Tienchao - Tien-chen - Tien-shan, Tian-schan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
297
Tiedemann—Tien-shan
298
ken en ursprunglig ande el. en stark karaktär
utövade han länge ett vida starkare
inflytande än Novalis el. H. von Kleist. 1802—19
levde T. mest hos en vän på dennes gods,
flyttade sedan till Dresden, där han 1825—30 var
dramaturg vid hovteatern; berömda voro hans
uppläsningar, särskilt av Shakespeares
skådespel. 1841 kallades han till Berlin av
Fredrik Vilhelm IV. Från 1820-talet skrev T.
noveller och romaner, dels historiska — »Der
Aufruhr in den Cevennen» (1826), »Vittoria
Accorombona» (1840; sv. övers, s. å.) m. fl. —,
dels samtidsskildringar och var även på dessa
områden banbrytande i Tyskland. Viktig var
T:s verksamhet som utgivare (Wackenroder,
Lenz, Novalis, H. von Kleist m. fl.) och
översättare (Cervantes, engelsk dramatik). — T:s
»Schriften» utgåvos i 20 bd 1828—46,
»Kriti-sche Schriften» i 4 bd 1848—52, »Gesammelte
Novellen» i 12 bd 1852—54 och
»Nachgelas-sene Schriften» i 2 bd 1855. Monogr. av F.
Gundolf i »Romantiker», II (1931). R-n B.
Tiedemann [tFde-], Dietrich, tysk
filosof och psykolog (1748—1803). T:s
»Beobacht-ungen über die Entwicklung der
Seelenfähig-keiten bei Kindern» (1782) lade grunden till
barnpsykologien.
Tiedemann [ti’de-], Friedrich, tysk
fysiolog och anatom (1781—1861), son till D. T.
Var från 1805 prof, i anatomi vid
universitetet i Landshut samt 1816—49 prof, i zoologi
och anatomi i Heidelberg. T. lämnade
värdefulla bidrag till fåglarnas och skaldjurens
anatomi samt över fiskhjärtats byggnad. Han
gjorde även viktiga insatser över hjärnans
morfologi. Tills, m. kemisten L. Gmelin
studerade T. matsmältningens fysiologi;
huvudresultaten framlades i det grundläggande
arbetet »Die Verdauung nach Versuchen» (1826
—31). Led. av sv. Vet.-akad. (1827). (Ljd.)
Tieghem [tigä’m], Philippe Édouard
Léon van, fransk botanist (1839—1914),
prof, vid Muséum d’histoire naturelle i Paris.
Var en mångsidigt verksam och ytterst
produktiv forskare inom mykologiens,
fysiologiens, anatomiens och systematikens områden.
Särskilt betydelsefulla voro T:s arbeten
rörande jäsningsprocesser samt över topografisk
anatomi och jämförande morfologi. Han utgav
läroböckerna »Traité de botanique» (1881—84;
ny uppl., 2 bd, 1890) och »Éléments de
botanique» (2 bd, 1885—88; 4:e uppl. 1908). K. A.
Tiele [ti’le], Cornelius Petrus,
holländsk teolog och religionshistoriker (1830—
1902). Var först präst,
sedan prof. 1853—73
vid remonstranternas
seminarium i Leiden
och från 1877 prof, i
religionshistoria och
senare även
religionsfilosofi vid Leidens
univ. T. var en av de
första, som hävdade
religionshistorien
såsom ett särskilt
ämne, och blev
därigenom en av
banbrytar-na för denna
veten
skap. Hans specialområde var assyriologien
och Avestaforskningen, men sin största
betydelse fick han såsom jämförande religionsfors-
Ludwig Tieck. Målning av J. Stieler.
kare. Hans »Geschiedenis van den
gods-dienst tot aan de heerschappij der
wereldgods-diensten» (1876) var den första systematiska
religionshistorien och har såsom sådan, övers,
till en mängd språk, spelat en ofantligt stor
roll. Hans »Inleiding tot de
godsdienstweten-schap» (2 bd, 1897—99) är övers, till sv.
(»Inledning till religionsvetenskapen», 1902—
03). E. B-m.
Tienchao, se Himmelska riket.
Tien-chen, en Helgelseförbundet tillhörig
missionsstation (gr. 1910) i kin. prov. Shan-si.
Tien-shan, Tian-schan,
»himmelsber-get», ett av Centralasiens största
bergskedje-system, räknas i vidaste bemärkelse från 67°
till 103° ö. Igd och sammansättes till största
delen av bergskedjor med s. v.—n. ö.
längdriktning. Dessa system av parallellkedjor
komma varandra närmast i ö. för att åt
v. solfjäderfprmigt divergera i
Aralo-kaspi-ska ökenområdet. T:s södra begränsning är
mycket skarp mot Tarimbäckenet och
öst-turkestan. Åt ö. övergår T. i Gobiöknens
kuperade terräng, och i n. ö. utbreder sig
Dsun-gariska öknen.
Inom T:s östligaste område kan
huvudpartiet sägas utgöras av Pei-shan, en hög
ansvällning av Gobiöknen, fortsatt av de
parallella Tschol-tag och Karlik-tag; den senare
når omkr. 5,000 m. Mot v. fortsättes T. av
Bogdo-ola (högsta parti 6,300 m),
Iren-cha-birga (kulminerande i Döss-megen-ola, 5,100 m)
samt Boro-choro, vilken senare i n. begränsar
den djupt in i T. nående daldepressionen Ili.
S. om denna framgår Naratkedjan, som åt v.
fortsättes av Kungei-ala-tau. Denna utgör
n. sidan av den stora sjön Issyk-kul (1,574 m
ö. h.) och fortsättes åt v. i Alexanderkedjan,
som når 4,683 m. Omkr. 185 km ö. s. ö. om
Issyk-kul ligger Chan Tengri (»himladrotten»),
knutpunkten inom T:s centrala parti. Dess
högsta topp höjer sig till 7,310 m (enl. andra
uppgifter 6,950 m), och från den radierar ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
