Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Timjansläktet - Timlärare (Timlärarinna) - Timme - Timmele - Timmer - Timmerman - Timmermannen - Timmermans, Felix - Timmermansdräng - Timmermansorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
323
Timlärare—Timmermansorden
324
Tinimermansordens byggnad på Eriksberg i Stockholm.
är täml. allmän, i vissa trakter ymnig, på
hedar och torra backar upp till Dalarna och
Västerbotten. Som krydd- och medicinalväxt
odlas den starkt aromatiska T. vulgaris, varav
beredas timjanolja och tymol. Även
backtimjan är officinell. G. M-e.
Backtimjan, Thymus serpyllum.
Timlärare (Timlärarinn a), extra
ordinarie lärare, som ej har »full» tjänstgöring
(d. v. s. vid allm. läroverk minst 22 tim. i
veckan) och ej heller fixerat totalarvode.
Arvodet beräknas vanl. med ett visst belopp
för »veckotimme», d. v. s. en
undervisnings-timme under envar av läsårets veckor. Fr. Sg.
Timme, underavd. av st järntids- el.
medel-tidsdygnet, när det indelas i 24 delar.
I våra dagar räknas undantagslöst med lika
längd för t., men tidigare indelades dagen,
uppmätt medelst solvisare (från solens
uppgång till dess nedgång), i 12 t. (d a g t i
m-m a r), medan natten likaledes indelades i 12
t. (nattimmar). Dessa t. kallas också
för ojämna, föränderliga el.
tempo-r a 1 a t. Då varje t. regerades av sin planet,
uppkom namnet planettimme. Med
hänsyn till detta systems användning i bibeln har
namnet bibliska el. judiska t.
uppkommit. Användningen av detta system i
antiken gav upphov till namnet antika t. och
i den äldre kyrkan till kanoniska t.
Sedan jämna t. införts fram på 1300-talet,
genomfördes i Italien och Böhmen den
variationen. att timräkningen började med solens
nedgång (italiensk-bömiska t.). I
de från Nürnberg utgångna
soluren (1300—1600) tar
räkningen sin början med solens
uppgång (N ü r n b e r g s k a t.,
någon gång också, ehuru trol.
oriktigt, kallade
babyloniska t.). K. Lmk.
Timmele, socken i Älvsborgs
län, Redvägs härad, kring
Ätran, n. om Ulricehamn; 54,67
kvkm, 986 inv. (1933). Spridd
bebyggelse på höjderna kring
den till största delen odlade
Ätradalen. 1,226 har åker,
2,943 har skogsmark. Ingår i
Ulricehamns, T., Brunns och
Vists pastorat i Skara stift,
Redvägs kontrakt.
Timmer, skogsh., rundvirke,
som överstiger 12 eng. fot (3,5
m) i längd och 5 eng. tum
(12,5 cm) i diam. T. nyttjas
som sågtimmer, byggnadstimmer, stolpar,
pålar, sliprar o. dyl. Hos byggnadstimmer och
sliprar är stammen oftast skrädd (bilad) el.
sågad på två motsatta sidor, och t. kallas
då tvåslaget. Jfr Flottning och
Skogsavverkning. G. H-r.
Timmerman. 1. Yrkesarbetare, som utför
grövre träarbeten vid hus-, vatten-,
brobyggnader o. dyl.
2. Manskap, som tillhör sjömanskårens
hantverksavd. T benämnes efter befordran
till underofficer kvartersman (se d. o.).
Timmermannen, Acantlioctnus aedilis, en av
barrskogens vanligaste långhorningar (se d. o.,
bild 5 på färgpl.), utmärkes av långa
antenner och platta bruna täckvingar med tät grå
behåring. T. kommer fram tidigt på våren.
Honan biter för äggläggningen en trattformig
fördjupning i barken. Larven gör först smala,
sedan centimeterbreda gångar mellan barken
och veden. T. är intet skadedjur, då den
förfärdigar sin puppkammare mellan barken och
veden. Den ynglar på torkande tallar och
granar samt på fällda stammar. I. T-dh.
Ti’mmermans, Felix, flamsk författare (f.
1886). T. är en originell, typiskt flamländsk
skildrare, mycket populär genom sina av
hem-bygdsmust fyllda arbeten, av vilka må
nämnas »Pallieter» (1916; »Livets fröjder», 1925),
»Het kindeken Jezus in Vlaanderen» (1917;
»Jesusbarnet i Flandern», 1924),
»Driekoning-entryptiek» (1923; »De heliga tre
konungarnas triptykon», 1932). Mera omstridd är
konst-närsbiografien »Pieter Bruegel» (1928).
Självbiografiska notiser, särskilt rörande
tillkomsten av »Pallieter» och »Het kindeken Jezus»,
lämnar T. i »Uit mijn rommelkas» (1922). —
Monogr. av Th. Rutten (1928). R-n B. (E. Rth.)
Timmerniansdräng, zool., se
Långhorningar.
Timmermansorden, svenskt ordenssamfund
med etiskt-sociala syftemål. T:s rituella
symbolik är anpassad efter timmermansyrkets
göromål och verktyg. Medl. förbinda sig att
hemlighålla ceremonier och förhandlingar. T.
är fördelad i 12 grader och skall enligt en inom
T. bevarad tradition ha införts från England
(via Holland) till Sverige, där den första (och
f. n. enda) logen, S:t Georgii hydda,
grundades i Stockholm 1761 av G. H. Barfod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
