Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Timmermansorden - Timmernabben och Tillingenabben - Timmerring - Timmersdala - Timmersvampar (Virkessvampar) - Timmervälta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
325
Timmernabben—Timmervälta
326
T. köpte 1788 den vid »Träsket», Roslagstull,
belägna egendomen Eriksberg och
inrättade där 1796 ett »hospital» för fattiga
krigsinvalider och genom olycksfall under
byggnadsarbete lemlästade personer. I närheten
av Nockeby bro invigdes 1913 ett tidsenligt
hem för ordens skyddslingar, Nya
Eriksberg (plats för 50 pensionärer, företrädesvis
äldre ordensbröder). T. utövar även på annat
sätt en betydande välgörenhet. Det gamla,
ännu kvarstående ordenshuset på Eriksberg
har som ordenshus ersatts av ett efter prof.
I. G. Clasons ritningar uppfört palats, invigt
1923 (se bild, sp. 323). — T. äger ett
rikhaltigt bibliotek och en mynt- och
medaljsamling (omkr. 10,000 n:r; tr. förteckn. av V.
E. Lilienberg 1910), flera porträtt o. a.
konstverk samt en kollektion äldre vapen. — T.
styres av en »generalguvernör», som själv
testamentariskt utser sin efterträdare. — Litt.:
»Minnesskrift. . . 1761—1911» (1911). E.E.A-n.
Timmernabben och Tillingenabben,
två invid varandra belägna lastageplatser på
Kalmarsundskusten, Ålems socken, n. om
Kalmar; tills, omkr. 500 inv. (1921). Fajans- och
konfektfabriker. Trävaruutskeppning.
Timmerring, se Spant.
Timmersdala, socken i Skaraborgs län,
Vadsbo härad, vid foten av Billingens nordända,
kring Tidans biå Kräftån; 10,34 kvkm, 468
inv. (1933). Slättbygd. 412 har åker, 296 har
skogsmark. Ingår i Bergs, Lerdala, T. och
Böja pastorat i Skara stift, Billings kontrakt.
Timmersvampar (Virkessvampar). Det
avverkade och använda virket skadas i stort
sett av andra svampar än de levande
stammarna. Lagrat virke av tall och gran
angri-pes lätt av blånadssvampar (jfr Blåyta; de
där omnämnda Ceratostomella-arterna föras
numera till släktet Ophiostoma). Under
lagring i det fria uppkommer i barrvirke s. k.
lagringsröta, om uttorkningen icke sker
tillräckligt snabbt. På ett tvärsnitt framträder
denna som bruna, sektorformade stråk, i vilka
veden f. ö. är föga förändrad. Missfärgningen
förorsakas av den till fam. Thelephoraceae
hörande Stereum sanguinolentum och gör virket
mindervärdigt för framställning av
pappersmassa, träull m. m. Utomhus använt
barrvirke, som är utsatt för stark upphettning av
solen, t. ex. ledningsstolpar, gärdesgårdar och
broräcken, förstöres allmänt av vedmusslingen,
Lenzites sepiaria (fam. Agaricaceae). Särskilt
på järnvägssyllar uppträder en annan
skiv-ling, den champinjonliknande syllsvampen,
Lentinus lepideus. Lednings- och
staketstolpar riskera alltid att rötskadas i jordbandet.
Verksam på barrvirke är härvidlag i första
hand knöltickan, Trametes serialis (fam.
Po-lyporaceae). Även lövved tar lätt röta under
lagring. Tändsticksvirke av asp skadas
sålunda bl. a. av ett par Stereum-arter, S.
hirsu-tum och S. purpur eum, ekvirke särskilt av den
förstnämnda, björkvirke av båda dessa arter
samt av zontickan, Polyporus zonatus, och
närstående former.
En omfattande virkesförstörelse genom
svampar förekommer även i byggnader. Här är
den viktigaste skadegöraren den äkta
hussvampen, Merulius lacrymans, som mestadels
lever i bjälklag och trossbottnar. Om virket
håller en högre grad av fuktighet, kunna dock
Krympningsröta på granplanka, förorsakad av
Merulius lacrymans.
Lagringsröta i granstock, förorsakad av Stereum
sanguinolentum.
ytterligare några arter få tillfälle att utveckla
en fullt ut lika fördärvlig verksamhet. En
sådan art är källarsvampen, Coniophora
cere-bella (fam. Thelephoraceae), som till sitt
mycel och sina fruktkroppar rätt mycket liknar
hussvampen och därför ofta förväxlas med
denna. Bjälklag nära jord i hus utan källare,
virke i fuktiga växthus, i badhus och
brunnskar o. s. v. förstöras ej sällan av mögeltickan,
Poria vaporaria, och där regnvatten sipprar
in el. spillvatten tär sig ned i trossbottnar,
t. ex. i badrum, kan källarkantarellen,
Paxil-lus panuoides (fam. Agaricaceae), åstadkomma,
stor förödelse. Nämnda byggnadssvampar höra,,
även till gruvornas vanligaste virkesförstörare.
Med undantag av Stereum sanguinolentum
förorsaka de omtalade arterna på tall- och
granvirke en mörkbrun krympningsröta,
kännetecknad av en tärningsformad förklyftning
och en ytterst spröd konsistens. Dessa
svampar utplåna alltså fullständigt virkets
tekniskt värdefulla egenskaper. För att
motverka deras angrepp impregnerar el.
bestry-ker man virket med svampdödande medel. I
byggnader ernås även ett gott skydd mot de
mera fuktighetsfordrande formerna genom
virkets uttorkning. T. Lbg.
Timmervälta, skogsh., hoplagda, upprullade
stockar. Vid flatvält a läggas stockarna på
underlag i enkelt varv, vid h ö g v ä 11 a
upprullas de i många varv över varandra.
Timret vältes vid avlastningsplatserna i skogarna
och vid sågverken, då det skall förvaras för
vintersågning. w. E-n.*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
