Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Timotheos (bildhuggare) - Timpano - Timpel - Timrå - Timsfors - Timsälven - Timur-lenk (Timur, Tamerlan) - Timurtasch - Timvinkel - Tina - Tinamidae, Stubbstjärtar - Tinayre, Marcelle - Tinca - Tinctoris, Johannes - Tindal, Matthew - Tinea - Tineamorpha - Tineola - Ting (filosofi) - Ting (juridik)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
329
Timpano—Ting
330
skrivit honom en bekant grupp av Leda med
svanen. M. Pn N-n.
Tbmpano [-nå], it., mus., puka.
Timpel, se M a s u g n.
Timrå, socken i Västernorrlands län,
Nju-runda, Sköns och Ljustorps tingslag, n. om
Sundsvall, kring Indalsälvens nedersta lopp
(med Bergeforsen; se bilder vid Medelpad)
och mynning i Klingerfjärden; 98,60 kvkm,
9,010 inv. (1933). Kuperad skogstrakt med
nipor utmed älven och ett betydande delta;
kustområdet tillhör Sundsvallstraktens
tätt-befolkade träindustridistrikt med östrand,
Vivstavarv (se dessa ord), Vivsta, Sörberge,
Fagervik, Skyttberg m. fl. industriorter. 1,199
har åker, 6,273 har skogsmark. Pastorat i
Härnösands stift, Sundsvalls kontrakt. Ett
municipalsamhälle, Vivsta-Näs, har beslutats
av K. B., f. n. under K. m:ts prövning.
Timsfors, se Lagamills a.-b.
Timsälven, se L e t ä 1 v e n.
Timur-lenk, »T. den lame», även T i m u r
(av östturk, tumur el. timur, järn), förvrängd
form T a m e r 1 a n, mongolisk erövrare (1336
—1405), son till emiren Turgaj i Kesch i
närheten av Samarkand. Insattes 1360 av Togluk
kan i Kaschgar som guvernör över
Keschpro-vinsen men gjorde sig oberoende och
utropades 1369 till emir av Transoxanien. T.
förläde då sitt residens till Samarkand (se d. o.,
med bild av T:s mausoleum) och utvidgade
sina områden och sin makt genom ständigt
nya och framgångsrika krig. Under sina
35 fälttåg underlade han sig bl. a.
Kovares-mien, Persien och Georgien, framträngde 1394
ända till Moskva, skövlade och förödde
Cent-ralasiens alla riken och erövrade 1398
Nord-indien (jfr Indien, sp. 523). T. vände därpå
sina vapen mot Bagdad, Damaskus, Aleppo,
Syrien och Egypten, slog en osmansk häravd.
vid Caesarea och inträngde slutligen på
Os-manska rikets område, därtill kallad av
Konstantinopel och Mindre Asiens furstar till
hjälp mot Bajasid I, vars makt han
fullständigt krossade i slaget på Angoraslätten 1402
(jfr Bajasid I). Ett därefter påbörjat
fälttåg mot Kina avbröts genom T:s sjukdom
och död. G. Rqt.
Timurta’sch, se A d r i a n o p e 1, sp. 182.
Timvinkel, astron., vinkeln mellan
meridianen och den genom ett objekt lagda
timcir-keln. T. räknas positiv västligt och negativ
östligt och uttryckes vanl. i tidmått. K. Lmk.
Tina, se Fiskredskap, sp. 501—502
och bild 19.
Tinamldae, Stubbstjärtar, fågelfam.,
en självständig ordn., vars skelett i vissa drag
erinrar om strutsfåglarnas. De flyga dåligt,
springa däremot väl och äro i rörelse
huvudsaki. om natten. Födan utgöres av frön,
frukter, knoppar och insekter. T. finnas i Syd- och
Centralamerika samt i Mexiko, där de jagas
som rapphöns. Till strutshönssläktet,
Rhynchotus, hör in am b un, R. rufescens, som
är allmän i Brasilien och Argentina. Den blir
42 cm lång och saknar egentliga
stjärtfjädrar. Sådana finnas hos de egentliga
stubb-stjärthönsen, släktet Crypturus, vars
arter nå en längd av omkr. 30 cm. T. P.
Tinayre [tinä’r], M a r c e 1 1 e, fransk
författarinna (f. 1872), änka efter målaren J
u-1 i e n T., är en av de mest lästa och mest
produktiva bland nutida franska
författarinnor, som efter Bourgets exempel behandlat
sitt köns erotiska, moraliska och praktiska
problem i det moderna samhället. Hon slog
igenom med »Ilellé» (1899), i »La maison du
péché» (1902) tog hon upp en religiös
konflikt, och i »La rebelle» (1906) behandlas den
moderna självförsörjande kvinnan. Kj. S-g.
TFnca, zool., se S u t a r e.
Tinctoris [-tä’ris], Johannes, holländsk
musikteoretiker (1446—1511). Verkade i
Neapel som ledare för musiken. T. skrev en mängd
värdefulla musiktraktater (tr. i E. de
Cousse-makers »Scriptores de musica medii ævi», IV,
1876) och ett första musikaliskt
nomenklaturlexikon (tr. i Jahrbücher für Musikalische
Wissenschaft, I, 1863). T. N.
Tindal [tindl], M a 11 h e w, engelsk
religionsfilosofisk författare (trol. 1653—1733).
Studerade juridik, tog teol. doktorsgrad samt
övergick till katolicismen men blev efter
statsvälvningen 1688 åter protestant. Genom
sitt huvudarbete, »The christianity as old as
the creation» (1730), blev han deismens (jfr
d. o.) egentlige apostel. Jfr J. II. Överton och
F. Relton, »English church. From aecession of
George I. to end of the eighteenth century
(1714—1800)» (1906). A. F. A.*
Ti’nea, zool., se Kornmalen och M a
1-fjärilar.
Tineaemo’rpha, zool., se M a 1 f j ä r i 1 a r.
Tinel [-ä’l], Ed gar, belgisk tonsättare (1854
—1912). Var prof, i kontrapunkt vid
Bryssel-konservatoriet från 1896 och blev dess dir.
1909. T:s mest kända verk, oratoriet
»Fran-ciscus» (1888; Stockholm 1907), är
välljudande, dock övervägande epigonartat. Han utgav
»Le chant grégorien» (1890). H. G-t.
Tine’ola, zool., se M alfjärilar.
Ting, filos., det som har egenskaper. Jfr
Substans. — Om »tinget i sig» se Kant.
Ting, jur., urspr. sammankomst av en
menighet, där något avhandlades och beslut
fattades med avseende på allmänna
angelägenheter. (I denna mening ingår ordet i svenska
länsrepresentationen landsting, se d. o. 2,
och i namnen på moderna nordiska
folkrepresentationer el. delar därav, ss. norska
stortinget och dess delar, lagtinget och
odelstinget, danska riksdagens bägge
kamrar, landstinget och folketinget,
isländska alltinget och färöiska
lagtinget.) Särskilt nyttjas denna benämning
om sammankomster av medlemmar av
särskilda rättssamfund för rättegångsmåls
avgörande. I de gamla lagarna förekomma
sålunda benämningarna aldra göta thing,
d. v. s. ting för alla västgötarna, 1 a g h
t i n g h, d. v. s. ord. t., häradsting,
lagman s t i n g (se d. o.), landsting (se d. o.
1), räf stet ing (se d. o.) m. fl. E. K.*
I 1734 års lag behandlar rättegångsbalken
kap. 2 häradsting, kap. 3, numera upphävt,
lagmansting och kap. 4 urtima t.
Häradsting är lagtima eller urtima. Om 1 a g t i m a
t., häradsrätts ord. sammanträde, stadgas i
kap. 2, att rätten skall hålla tre sådana årl.,
ett vinterting, ett sommarting och ett
höstting, vart och ett inom viss lagbestämd
tidsrymd, konungen dock obetaget att annorlunda
förordna. Denna ordning, den s. k. gamla
tingsordningen tillämpas numera endast i ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
