Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tirpitz, Alfred Friedrich von - Tirserum - Tirso (flod) - Tirso (de Molina) - Tirup - Tirupatur - Tiryns - Tisa - Tisaren - Tischbein, familj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
343
Tirserum—Tischbein
344
Galleri i palatset i Tiryns.
på att under bekämpande av
Bethmann-Holl-wegs politik förmå regeringen att ge sitt
samtycke först till framtvingandet av ett
avgörande sjöslag med den engelska flottan och
därefter till etablerandet av det oinskränkta
u-båtskriget. Han lyckades emellertid ej
genomdriva sin uppfattning och tvangs 1916 att
taga avsked. Efteråt försvarade han sin
politik i sina »Erinnerungen» (1919; sv. övers, i
2 bd s. å.) samt i »Politische Dokumente»
(2 bd, 1924—26), vilka forma sig till en
mycket skarp vidräkning med
Bethmann-Holl-wegs regim. — T., som 1898 blev led. av
preussiska statsministeriet och 1908 fick säte
i preussiska herrehuset, befordrades 1903 till
amiral och 1911 till storamiral. 1924 valdes T.
till led. av riksdagen, där han tillhörde
tysknationella folkpartiet. R. Sv-m.
Tirserum, se Tidersrum.
Ti’rso [-så], flod på Sardinien (se d. o.).
TTrso (de M o 1 i’n a) [-så], se T é 11 e z.
Tirup, socken i Malmöhus län, Rönnebergs
härad, på den bördiga slättbygden ö. om
Landskrona; 11,43 kvkm, 433 inv. (1933). 1,060
Plan av palatset i Tiryns.
har åker; skog saknas. Egendomar:
Tarstad-gård, Brinkagården och Rönnetorp. Ingår i
Billeberga och T:s pastorat i Lunds stift,
Rönnebergs kontrakt.
Tirupatur, stad i distr. Ramnad, britt.-ind.
presidentskapet Madras, n. ö. om Madura;
24,125 inv. (1921). Sv. kyrkans missionsstation
(gr. 1908) med kyrka, skola och stort sjukhus
(se K u g e 1 b e r g, F., i suppl.).
Tiryns, stad i grek, landskapet Argolis,
ung. 2 km n. om Argoliska vikens inre spets,
belägen på en liten, isolerad, 22 m hög
kalkstensklippa. T., som i historisk tid var
obetydligt och förstördes av argiverna kort efter
479 f. Kr., var under den mykenska tiden en
stark borg, vars av väldiga stenblock
upptornade murar med kasematter alltid varit
välbekanta. Vid Schliemanns och Dörpfelds
resultatrika grävningar 1884—85 upptäcktes här
det bäst bevarade mykenska palats, som
finnes, ett stort komplex av rum med två
mega-ron (se d. o.), gårdar och förgårdar. Bland de
lösa fynden märkas stycken av en
alabasterfris, inlagd med ornament av blå glasfluss,
och talrika fragment av väggmålningar. Tyska
institutets grävningar sedan 1905 ha bragt
nya dylika fragment i dagen och utrett
bygg-nadshistorien. Under palatset finnas
betydande rester av en förmykensk stad, bl. a. en
rundbyggnad, 28 m i diam. Palatset tillhör
den mykenska tidens sista period och de
väldiga befästningarna den allra senaste delen
av denna. — Litt.: H. Schliemann, »T.» (1886);
»T., Die Ergebnisse der Ausgrabungen des
deutschen archäologischen Instituts», I—III
(1912, 1930). M. PnN-n.
Ti’sa, flod, se T h e i s s.
Tisaren, av Nyköpingsåns källflod
genom-fluten insjö i s. Närkes bergland; 14,5 kvkm,
100 m ö. h., 21 m djup. Kantas i s. av
för-kastningsbranter, som vid T. nå 208 m ö. h.
TFschbein [-bäin], tysk målarfamilj,
verksam under 1700-talets senare hälft. — J
o-hann Heinrich T. d. ä. (1722—89) var
1743—48 elev till C. van Loo i Paris och
senare till Piazetta i Venezia. 1751 kom T.
till Kassel, där han blev dir. för konstakad.
I Kassel finnas T:s flesta arbeten. Bäst äro
hans porträtt, t. ex. självporträttet i Kasseis
museum (1782) och porträttet av
lantgrevin-nan Maria, Fredrik II:s första
gemål. Monogr. av H.
Bahl-mann (1911). — T. hade fyra
bröder, som voro konstnärer.
— Hans brorson J o h a n n
Heinrich Wilhelm T.
(1751—1829), vanl. kallad
»neapolitanaren», den mest berömde
inom familjen, väckte stort
uppseende i Rom med tavlan
»Konradin av Schwaben i
fängelse» (1784; nu i
Hamburg). Han hörde till Goethes
umgängeskrets (W. v.
Gettingen, »Goethe und T.», 1910),
och i sitt måleri slöt han sig
till den antikiserande riktning,
som representerades av Mengs
och Winckelmann. Han
avbildade Goethe, halvliggande i
vit mantel och seende ut över
kampagnan (nu i Frankfurt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
