Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Titan - Titan - Titandioxid - Titaner - Titania - Titanic - Titanit el. Sphen - Titanjärn - Titanomagnetit - Titanotheriidae - Titanvitt - Tit-Bits - Titel - Titicaca, Lago de - Titus, Arthur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
351
Titan—Titius
352
blandning av oxid och nitrid (se
Kväve-fö reningar). Även med andra
grundämnen förenar sig t. lätt till i vissa fall
synnerligen beständiga föreningar; av syror
angri-pes det något svårare än järn. T:s kem.
tecken är Ti atomvikt 47,so, atomnummer 22,
valens 2, 3 och 4. Beständigast och viktigast
äro föreningarna av 4-värt t., som i dem
företrädesvis bildar negativa ioner tills, m. syre,
fluor, klor o. a. element. Titandioxid, TiO„
är ett vitt, i vatten och utspädda syror
olösligt pulver, som vanl. i blandning med
ba-riumsulfat under namn av titanvitt
användes som färgämne för målning, i förening
med järnoxid även som färgämne för vissa
lervaror. Föreningen är anhydrid till
titan-syra, vars salter kallas titanat. Lösliga
titan-föreningar användas som betmedel vid
tygtryckning och färgning av läder. G. S-ck.
De egentliga titanmalmsmineralen utgöras
av titanjärn och rutil, av vilka det förra, som
är det viktigaste och f. n. särskilt erhålles
från Travancore i Indien jämte Senegal,
Brasilien, Norge, U. S. A. och Kanada
(världs-produktionen 40,000—50,000 ton per år),
nyttjas för framställning av ej blott
titanlege-ringar utan även titanfärger. Rutil (Norge,
Kanada, U. S. A.) har sin huvudsakliga
användning i keramiken. N. Zn.
Titän. 1. (Grek, myt.) Se Ti t an er.
2. (Astron.) En av Saturnus’ månar. Se
Planeter, sp. 1059, tab. 4.
Titandioxid, kem., se Titan.
Titäner (lat. Titänes), grek, myt., enl. den
yngre systematiserande åskådningen en äldre
gudasläkt, barn till Uranos och Gaia, sex
gudar (Okeanos, Koios, Krios, Hyperion,
lape-tos, Kronos) och sex gudinnor (Theia, Rheia,
Themis, Mnemosyne, Foibe, Tethys). Se
vidare Kronos. Bland t:s ättlingar märkes
Prometheus, som i striden med t. stod på Zeus’
sida men sedan trotsade denne (se P r o m
e-t h e u s m y t e n). Icke minst denna myt har
bidragit till den nuv. syftningen på
övermänskligt trots i orden »titan» och
»tita-nisk». M. Pn N-n.
Titänia. 1. Älvkonungen Oberons (se d. o.)
gemål. — 2. En av Uranus’ månar. Se
Planeter, sp. 1059, tab. 4.
Titanic [täitä’nik], engelska Vita
Stjärn-linjen tillhörig lyxångare, som jämte
systerfartyget »Olympic» var världens på sin tid
största fartyg, 46,328 bruttoton,
medelocean-fart 21 knop, maskinstyrka 30,000 indikerade
hkr. T., som hade plats för 2,400 passagerare,
kolliderade på sin första resa från
Southampton till New York 14 april 1912 kl. 10,20 e. m.
(amerikansk tid) utanför Cape Race på New
Foundland i lugnt men dimmigt väder med ett
isberg. Fartyget upprevs därvid i bottnen och
sjönk kl. 2,20 påföljande dag omkr. 50 km
från kollisionsplatsen. Ångaren »Carpathia»
upptog 705 pers., därav omkr. 50 svenskar.
Antalet omkomna utgjorde 1,635.
T:s förolyckande föranledde
sammankallandet i London 1914 av en internationell
sjö-fartssäkerhetskonferens, vars resultat till
följd av världskriget dock ej kunnat fullt
genomföras förrän i samband med en konferens
1929 i London. Jfr
Sjöfartssäker-hetskonvention.
Titanlt el. S p h e n, ett såsom underordnad
beståndsdel i många eruptiva och metamorfa
bergarter (hornbländegraniter, syeniter,
diori-ter, nefelinsyeniter, gnejser, glimmerskiffrar
m. m.) vitt utbrett mineral av huvudsaki.
kal-ciumtitanosilikatet Ca O . TiO2 . SiO2. T.
kristalliserar monoklint (se Kristallsystem),
har hårdheten 5—5,5 (se H å r d h e t s s k a 1 a),
spec. v. 3,4—3,56 och hartsglans till
diamantglans. På grund av järnhalt är t. vanl. mer
el. mindre mörk till färgen, ofta brun. T.
innehåller även växlande mängder mangan
och visar dessutom ofta en liten halt av
sällsynta jordartsmetaller (yttrium m. m.); se
även Radioaktiva mineral. N. Zn.
Titänjärn. 1. (Metall.) Dets. som ferrotitan
(se F e r r o 1 e g e r i n g a r).
2. (Miner.) T. el. 11 m e n i t, ett med
he-matit (järnglans) isomorft, hexagonalt (se
Kristallsystem) kristalliserande
mineral av järn- och titanoxid, FeO . TiO2, med (i
rent tillstånd) 31,6 % titan. Hårdheten är 5—6
(se Hårdhetsskala) och spec. v. 4,5—5,3.
T. är järnsvart (med dragning i brunt), har
metallisk el. halvmetallisk glans och liknar
järnglans men ger nästan svart streck. T. har
en mycket stor utbredning såsom underordnad
beståndsdel i olika bergarter, särskilt i
diabaser, gabbror, anortositer, basalter m. fl.
ba-siska eruptivbergarter och i därtill knutna
järnmalmer, ss. vid Ruoutevare och Smålands
Taberg. I lösa san da vlagringar finnes t., som
är det viktigaste titanmalmsmineralet (se T
i-t an), i utlandet ibland anrikat tills, m. andra
tunga och motståndskraftiga mineral till
kommersiellt viktiga fyndigheter. N. Zn.
Titanomagnetlt, en i naturen ofta
förekommande intim sammanväxning mellan
mineralen titänjärn och magnetit. N. Zn.
Titanotheri’idae, fossila däggdjur,
tillhörande de uddatåiga hovdjuren och inskränkta till
Nordamerikas eocen- och oligocentid. T. voro
klumpiga växtätare, vanl. av en tapirs el. en
noshörnings storlek. De yngsta, starkt
specialiserade arterna, ss. släktet Titanotherium,
blevo stora som elefanter. T. P.
Titanvitt, en värdefull vit målarfärg,
utgörande en blandning av titandioxid och
ba-riumsulfat. Se vidare Titan.
Ti’t-Bits, se Tidning, sp. 288.
Titel, beteckning för en persons ämbets- el.
tjänsteställning, värdighet, rang; namn
(påskrift) på bok, överskrift på kapitel o. s. v.
— Titulatur, en persons alla t. och
värdigheter. — Titulera, betitla, tilltala med
t. — Titulär, innehavande (rang el.) titel
utan motsv. tjänsteplikt.
Titica’ca, Lago de T., insjö i
Sydamerika, på gränsen mellan Peru och Bolivia, på
en högslätt i Anderna, 3,812 m ö. h.; areal
6,900 kvkm, största kända djup 272 m.
Kustlinjen är mycket oregelbunden med talrika
halvöar och öar. T. har sött vatten och
avrinner genom Rio Desaguadero till den
av-loppslösa Lago de Poopö. Ångfartyg gå
mellan Puno och Guaqui, som ha
järnvägsförbindelse med Mollendo, resp. La Paz. Talrika
ruinplatser, t. ex. på ön Titicaca och vid
Tiahuanaco (se d. o.), vittna om den fordom
blomstrande indianska kulturen vid T.
Titius [ti’tsios], Arthur, tysk
protestantisk teolog (f. 1864). Blev 1895 e. o. och 1900
ord. prof, i systematisk teologi och dogmatik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
