Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tiällmann, Nils - Tj- - Tjaadajev, Petr Jakovlevitj - Tjachta (Choctaw) - Tjajkovskij, Nikolaj Vasiljevitj - Tjajkovskij (Tschaikowsky), Petr Iljitj - Tjalk el. Hgaars - Tjalve - Tjasse - Tjastusjki - Tjcheidze, N. S. - Tjechov, Anton Pavlovitj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
359
Tj–-Tjechov
360
tryckta sv. språkläran, med ganska god
formlära och en ortografi, som söker följa
uttalet. K. B. W-n.*
Tj-, se även C z-.
Tjaadajev [tjaada’jof], Petr Jakovlevitj,
rysk författare (omkr. 1796—1856). Slöt sig
som ung till dekabristerna och vistades länge
utomlands. T:s »Filosofiska brev» i tidskr.
Teleskop 1836 väckte ett oerhört uppseende;
T. var ytterst skeptisk mot den ryska
kulturen, som icke lämnat några bidrag till
mänsklighetens framsteg. Han förklarades vansinnig;
i en senare skrift, »En dåres försvarstal»,
förklarade han sig tro på Rysslands kommande
storhet. T. blev senare mystiker och övergick
till katolicismen. — Jfr ty. monogr. av M.
Winkler (1927). A. A-t.
Tjachta (vanligare C h o c t a w), betydande
indianstam (omkr. 17,000 pers.) i
Nordamerika, av språkgruppen muskogeer (se d. o.).
Bodde urspr. vid mell. och s. Mississippi.
Redan 1540 kommo de under De Sotos
expedition i kontakt med européer. De flyttade 1832
till Indianterritoriet. Dugliga jordbrukare. T.
deformerade de nyföddas kranier. S. L-é.
Tjajkovskij [-kå’f-], Nikolaj V a s i 1 j
e-v i t j, rysk revolutionär (1850—1926). Var
en av initiativtagarna till den revolutionära
narodnikrörelsen och ledare av en av dess
falanger. T. reste 1874 till Amerika och
ägnade sig där med en krets anhängare åt —
misslyckade — praktiska kommunistiska
experiment. T. var sedan bosatt i England och
återvände efter den första ryska revolutionen
1905 till Ryssland, där han verkade inom
kooperationen. Efter marsrevolutionen 1917
deltog han i kampen mot bolsjevikerna.
Under den engelska ockupationen av Archangelsk
1918—19 var han medlem av den
socialistrevolutionära ryska regeringen där. Som dess
ombud sändes T. till Paris, där han sedan
kvarstannade. A. Kgn.
Tjajkovskij [-kå’f-] (ofta transkriberat
Tschaikowsky), Petr 11 j i t j, rysk
tonsättare (1840—93). Var urspr. ämbetsman
och bedrev därefter studier vid Petersburgs
konservatorium, bl. a.
för A. Rubinstein i
komposition. T. var
1866—77 teorilärare
vid det nybildade
kon-servatoriet i Moskva
och ägnade sig sedan
helt åt komposition.
Under sina senare
levnadsår företog han
vidsträckta
dirigentresor. — T. sökte
anslutning till tysk,
fransk och italiensk
tonkonst. Dock har
han även assimilerat element av rysk
folkmusik, och äkta slaviskt är hans tonspråk genom
sina häftiga växlingar från svårmod till
vildhet. Ehuru vacklande mellan stor och
söt-aktigt elegant stil, är T. i sina bästa verk en
i melodiskt, rytmiskt och klangligt avseende
personligt starkt fängslande tondiktare. Högst
bland hans symfonier stå den 4:e (f moll),
den 5:e (e moll) och (mest uppskattad) den
6:e (»pathétique»; h moll). Bland övriga
orkesterverk må framhållas programsymfonien
»Manfred» samt uvertyrerna »Romeo och
Julia» och »1812». Därtill komma
pianokonserter, av vilka den praktfulla i b moll oftast
spelas, en violinkonsert, kammarmusik,
däribland en särskilt nämnvärd pianotrio, samt
pianostycken, sånger m. m. Sin mest
betydande opera, »Eugen Onegin» (grundad på
Pusjkins diktverk; 1879; introducerad i Sthlm
1903), har T. själv kallat för »lyriska scener».
Av hans övriga operor ha utom Ryssland även
framförts enaktaren »Yolanthe», efter H.
Herz’ drama (1892; »Jolantha», Sthlm 1893),
och »Pique-dame» (1890; »Spader dam», Sthlm
1909). T. komponerade även baletter, bl. a.
»Nötknäpparen», som blivit särskilt bekant
genom en därifrån hämtad orkestersvit. T.
författade en harmonilära (1870; övers, till
ty. och eng.). Hans musikkritiska uppsatser
utgåvos samlade 1898 (ty. övers. 1900). —
Biogr. av brodern Modest T. (1900—02; ty.
övers. 1904), I. Knorr (1900), Rosa Newmarch
(s. å.) och (främst) R. H. Stein (1927). H. G-t.
Tjalk.
Tjalk el. H o g a a r s, holl. mindre
segelfartyg, rundgattat, med fyllig bog, flatbottnat och
vid sidorna försett med »svärd», vilka
nedfällda motverka krängning. T. är enmastad
och för numera bomsegel, toppsegel samt två
el. tre försegel. Den är lastdryg och
manövrerar väl men är trög seglare. ö-g.
Tjalve (isl. Pjalfi), i nordisk mytologi guden
Tors tjänare. Enl. myten om Tors färd till
Utgårdaloke är T. son till en bonde. T. var
med i Tors strid med Rungner (se d. o.) och
fällde då lerjätten Mockurkalve. E. W-én.
Tjasse (isl. Pjazi, Pjassi), enl. Snorres Edda
en jätte i Trymheim. I skepnad av en örn
bortförde han Idun (se d. o.) och dödades av
asarna. T. var far till Skade. E. W-én.
Tjastusjki [-to^ki], se Ryska
litteraturen, sp. 1296.
Tjcheidze, N. S., rysk-georgisk politiker, se
Tsjcheidze.
Tje’chov [-^of], Anton Pavlovitj, rysk
författare (1860—1904). Blev 1884 läkare i
Moskva men nedlade efter några år praktiken
för att helt ägna sig åt redan under
studentåren påbegynt författarskap. Under pseud.
Antosja Tjechonte debuterade T. i
tidskrifter med små färgrika, starkt karikerade
ögonblicksbilder ur ryskt vardagsliv. Från
dessa ungdomsnovellers uppsluppna
situationskomik, bakom vilken endast ibland ett stycke
tragik skymtar fram, övergick författaren
småningom till djupare trängande och vidare
syftande samhällsskildring. Till en början med
leendet kvar på läpparna men i själva verket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
