Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjernysjevskij, Nikolaj Gavrilovitj - Tjerskijbergen - Tjervonets - Tjetjentser, Tjetjener el. Tejtjer - Tjetjentsernas autonoma område - Tjilim - Tjimkent, Tschimkent - Tjinovnik - Tjinuker - Tjita (Chita) - Tjitjagov, Vasilij Jakovlevitj - Tjitjerin, Georgij Vasiljevitj - Tjocka Bertha - Tjockfotingar - Tjockhudingar - Tjockhuvudfjärilar - Tjocksten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
381
Tjerskijbergen—Tjocksten
382
sina håll som en av bolsjevismens förelöpare.
— Jfr bibliogr. av A. Skaftymov i Slavische
Rundschau 1929. A. A-t.
Tje’rskijbergen, i n. ö. Sibirien, inom
floderna Janas, Indigirkas och Kolymas
källom-råden; i sin helhet upptäcktes och
undersöktes T. 1926 av S. V. Obrutjevs geol.
expedition. Högsta punkten uppges nå 3,114 m ö. h.
Tjervonets [-vå’-], ryskt mynt, se
Ryssland, sp. 1324.
Tjetje’ntser, T j e t j è n e r el. T j e’t j e r,
ryskt namn på ett nordkaukasiskt folk, som
kallar sig nachtsjuöi, huvudsaki. bosatt på
högra stranden av mell. Terek. Deras antal
beräknades 1926 till 318,500 pers. T. idka
mest jordbruk och boskapsskötsel; en del
sysselsättas i oljeindustrien. Av deras
stammar kunna nämnas ingusjer och k a r
a-b u 1 a k e r in. och v., egentliga t. i
mitten. — En del av dem måste 1818 underkasta
sig Ryssland, men under upproren 1839—59
blevo de för en tid åter fria. Efter sista
upproret (1877—78) utvandrade en stor del till
Turkiet. — Jfr B. Plaetschke, »Die
Tschet-schenen» (1929). K. F. J.*
Tjetjentsernas autonoma område, ry.
Avto-nomnaja tjetjenskaja oblast, i
Nordkaukasiska området, Sovjetryssland, mellan
Kaukasus och nedre Terek; 11,500 kvkm, 525,800
inv. (1932; 67 % tjetjentser); huvudstad:
Groznyj.
Tjilim [tfi’-], se N a r g i 1 e.
Tjimke’nt, T s c h i m k e’n t, stad i ry.
sovjetrepubliken Kazakstan, 120 km n. n. ö. om
Tasjkent; 29,550 inv. (1931). Viktig
handelsstad vid järnvägen Arys—Semipalatinsk;
textilindustri.
Tjino’vnik, ry., ämbetsman, innehavare av
en viss tjin (rang; Peter I indelade
ämbetsmännen i 14 rangklasser); som lånord i
främmande språk betyder t. vanl. »byråkrat».
Tjinüker, dets. som chinooker (se d. o.).
Gatubild från Tjita.
Tjita’ (C h i t a’), stad i östsibiriska
området, Sovjetryssland, vid floden Tjitas
mynning i Ingoda (Amurs flodsystem); 59,979 inv.
(1931). T. är en huvudstation vid Sibiriska
järnvägen samt har livlig handel och industri.
Före 1920 var T. huvudstad i prov.
Transbaj-kalien och 1920—22 säte för regeringen i
Fjärran österns republik.
Tjitjagov [-gå’f], Vasilij
Jakovle-v i t j, rysk amiral (1726—1809). Ledde 1765
—66 försök att finna nordostpassagen och
nådde därvid 80° 21’ n. br. 1789 fick T. be-
fälet över östersjöflottan i kriget mot
Sverige, stred oavgjort vid Öland s. å., segrade
vid Reval 1790 och inspärrade s. ä. de
svenska flottorna i Viborgska viken.
Tjitje’rin, Georgij Vasiljevitj, rysk
politiker (f. 1872). Tillhörande en
högaristokratisk rysk diplomatfamilj, var T. till en
början i ryska utrikesdep:s tjänst men blev
på grund av sina
tidigt öppnade
förbindelser med den ryska
socialdemokratiska
rörelsen avskedad och
var sedan, som
medlem av det
mensjevi-kiska partiet,
verksam för den ryska
revolutionsrörelsen under emigrantvistelse i
olika europeiska
länder (häktad och
utvisad ur Tyskland 1908).
Sedan han kort efter
bolsjevikrevolutionen — närmast ur engelsk
fångenskap — återkommit till Ryssland och
slutit sig till bolsjevikerna, togs hans
diplomatiska träning snart i anspråk av Len in :
efter Brest-Litovskfreden blev han Trotskijs
efterträdare som folkkommissarie för
utrikes-ärenden. Som ledare av utrikespolitiken
utvecklade T. stor smidighet i sina försök att
återknyta Rysslands förbindelser med den
övriga världen och att härvid lappa ihop vad
Tredje internationalens politik slog i
stycken. Hans diplomatiska framgångar fingo
emellertid i längden ringa uppskattning i
hemlandet, där hans börd dessutom alltmer
kom att ligga honom i fatet. Efter Lenins död
blev hans ställning småningom alltmer
försvagad; alltifrån 1928 var T., vars hälsa
dessutom var bruten, faktiskt undanträngd av
Litvinov. 1930 avgick han officiellt. A. Kgn.
Tjocka Bertha, populär benämning (efter F.
A. Krupps dotter Bertha ; se K r u p p) på den
oerhört kraftiga 42 cm haubits (se d. o.), som
tyskarna förde i fält vid världskrigets
utbrott. Den hade ett eldrör av 16 kalibers
längd och 22 tons vikt, projektilvikt 920 kg,
utgångshastighet 450 m/sek. och skottvidd
13,7 km. På grund av sin tyngd kunde den
blott transporteras på järnväg. En lättare
typ hade ett eldrör av 12 kalibers längd och
tons vikt, projektilvikt 800 kg och
skottvidd 9,3 km. Pjäserna, konstruerade av firman
Krupps dir. i Essen, Fritz Rausenberger
(1868—1926), bidrogo verksamt att betvinga
de fransk-belgiska fästningarna. G. af W-dt.
Tjockfotingar, Oedicneminae (Burhininae),
underfam. av brockfåglar (se d. o.), utmärkt
bl. a. av långa, grova tarser och långt fram
liggande näsborrar, som genomborra näbben.
De finnas i de varma områdena av alla
världsdelar utom Nordamerika. En art, t j o c k f
o-t e n, Oedicnemus oedicnemus, omkr. 40 cm
lång, finns i stäppområdena i s. Europa, n.
Afrika och mell. Asien. T. P.
Tjockhudingar, Pachyde’rmata, förr
dägg-djursordn., till vilken elefanter, noshörningar,
tapirer och svin fördes. T. P.
Tjockhuvudfjärilar, zool., se II e s p e r i d a e.
Tjocksten, en slipningsform för diamant, se
Ädelstenar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
