Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjärbränning - Tjärby - Tjärdal - Tjärfärger, Tjärfärgämnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
395
Tjärby—Tjärfärger
396
ett slags milor (tjärdalar) men försiggår
numera mest i kolugnar. Tjärdalen bygges i en
backe, där jorden stöder ena sidan och den
andra upplägges på ett stockrust för att
frilägga bottnens mitt, där tjäran samlas och
utrinner. Utom tjära fås ett brunt, surt
vat-tendestillat, tjärpärma. Stockholm och
Umeå voro länge stora stapelplatser för
handeln med i tjärdalar framställd s. k. dalbränd
trätjära. — JfrTrätjära. G. H-r.
Tjärby, socken i Hallands län, Höks härad,
på Laholmsslätten, n. om Laholm; 17,79 kvkm,
1,087 inv. (1933). Genomflytes av Genevadsån,
därinvid Genevad (se d. o.) med Hallands enda
sockerbruk; var förr tingsställe. 1,418 har
åker, 240 har skogsmark. Ingår i Veinge och
T. pastorat i Göteborgs stift, Laholms kontr.
Tjärdal, se Tjärbränning, med bild.
Tjärfärger, Tjärfärg ämnen,
färgämnen, som fås genom kemisk behandling av
sten-kolstjärans produkter. Den första tjärfärgen,
mauvein el. Perkins violett,
framställdes 1856 av engelsmannen Perkin, den
andra, f u k s i n, 1858 av fransmannen
Ver-guin. Undan för undan upptäcktes därefter
nya t. 1868 framställdes syntetiskt alisarin
(se d. o.), 1897 syntetisk indigo (se d. o.) och
1901 det första indantrenfärgämnet. I
synnerhet åren före världskriget ökades antalet
nya färgämnen betydligt. F. n. finnas omkr.
1,500 organiska färgämnen av alla nyanser i
handeln. I fråga om regelmässighet i
färgton, motståndskraft mot sol och väder, lut och
blekmedel kunna de bästa t. ej överträffas av
andra färgämnen vare sig ur mineral- el.
växtriket. Den första fabriken för t. anlades 1857
nära London. Snart tog Tyskland ledningen,
och där har tjärfärgsindustrien nått sina
viktigaste resultat och sitt största uppsving.
De tekniska metoderna för framställning av
syntetiska färgämnen äro oftast mycket enkla.
Svårigheterna ligga mer i framställningen av
mellanprodukterna.
De organiska färgämnena utgöras så gott
som uteslutande av cykliska föreningar, d. v. s.
kolatomerna i dem bilda en el. flera ringar.
Bland viktigare kemiska föreningar, som
tjäna som utslagsmaterial för t., märkas bensol,
toluol, naftalin, antracen, pyridin och kinolin.
— Man har funnit, att alla färgade föreningar
innehålla en el. flera dubbelbundna kolatomer.
Vanl. fordras det även, att i
färgämnesmoleky-len ingår en s. k. k r o m o f o r el.
färgbe-tingande grupp. Bland de viktigaste av
dessa äro nitrogruppen, —NO2, a z
o-gruppen, —N=N—,
karbonylgrup-pen, =C = O, och den kinoida
gruppen, d. v. s. kolskelettet i t. ex. kinon:
/C=C\
O = C^ ^C = O.
\c=cz
Innehåller en förening någon av dessa
grupper, är den alltid färgad. För att kunna
brukas som färgämne måste den även kunna
häfta fast el. fixeras på tygfibern el. fastna
på det underlag, varemot den tryckes. Denna
förmåga uppstår framför allt, om vissa
saltbildande, auxokroma grupper
finnas i molekylen vilka antingen ha sura el.
basiska egenskaper och därför ge färgämnet
förmågan att bilda salter, t. ex. med yllefiberns
äggviteämne. De saltbildande grupperna
förskjuta el. förstärka dessutom ämnets färg.
Bland viktigare sådana grupper märkas
särskilt amidogruppen, —NH2, h y
d-roxylgruppen, —OH, k a r b ox y
1-gruppen, —C02H, och sulf o n sy r
e-gruppen, —S03H. Den förstnämnda ger
färgämnet basiska, de tre sistnämnda sura
egenskaper. Som ex. på det sagda kan a z
o-b e n s o 1
CH—CH CH—CII
HC
CN=NC
CII
CH—CH
CH—CH
nämnas. Det innehåller den kromofora
gruppen —N = N— och är således färgat. Det
utgöres av vackra, röda kristaller. Azobensol
innehåller däremot inga auxokroma grupper
och fäster därför ej alls på fibern. Införes i
azobensolmolekylen någon saltbildande grupp,
t. ex. aminogruppen, övergår föreningen att
bli färgämne. Samtidigt förskjutes färgen.
Så är t. ex. monoaminoazobensol
gult (färgämnet anilingult), diamin
oazo-b e n s o 1 (krysoidin) rött och
triamino-azobensol (bismarcksbrunt) brunt.
De organiska färgämnena indelas antingen
kemiskt efter den kromofora grupp de
innehålla el. mer praktiskt efter de olika sätt,
varpå de färga fibern (se F ä r g n i n g).
Kemiskt äro följ, grupper viktigast:
Nitrofärgämnena, som innehålla
kromofora gruppen —NO2 och som i allm.
utmärka sig för sin rent gula färg. De äro
dock mindre äkta. Typisk för dessa är
pikrinsyra (se d. o.). Andra hithörande
äro martinsgult och naftolgult S.
Azofärgämnena innehålla den
kromofora gruppen —N=N— och äro antingen
basiska el. sura. De förra kallas vanl.
ami-noazofärgämnen, de senare oxiazofärgämnen.
över 100 olika azofärgämnen finnas i
handeln. Bland de viktigare äro
bismarcksbrunt (vesuvin), krysoidin, j a n u
s-blått, h e 1 i a n t i n, naftol-orange,
tartrazin, kristallponceau, a 1
i-s a r i n gu 11, flavazol och vissa s. k.
bensidinfärgämnen. Innehåller
färgämnet flera kromofora N2-grupper, kallas det
polyazofärgämne. Det först upptäckta av
dessa var kongorött, nu ersatt med det
besläktade bensoepur purin. Andra
viktiga polyazofärgämnen äro naftolsvart
och Biebrichs scharlakan
(scharlakansrött).
Trifenylmetanfärgämnena äro
uppbyggda på kolvätet trifenylmetan (se d. o.)
som grundsubstans. Dessa färgämnen kunna
uppträda i två former, dels som ofärgade s. k.
leukoföreningar, dels som färgade föreningar.
De senare uppkomma genom oxidation ur de
förra. Trifenylmetanfärgämnenas största
betydelse ligger i deras vackra, klara färgtoner
och stora färgintensitet. De äro dock föga
ljus- el. tvättäkta. Vanl. användas de till
färgning av med tannin betad bomull el. i
form av sulfosyreföreningar till färgning av
ylle. Bland viktiga hithörande färgämnen
märkas malakitgrönt, fuchsin,
kristallviolett och anilinblått.
Xantenfärgämnena kunna härledas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
