Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tomas från Aquino (Thomas Aquinas) - Tomas från Kempen - Tomašić, N. - Tomaskristna - Tomasmässa, Tomasmässodag, Tomedag - Tomas Simonsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
435
Tomas från Kempen—Tomas Simonsson
436
från verkan till orsak, och den gudskunskap,
som är uppenbarelsens innehåll och trons
föremål. Möjligheten att fatta denna
övernaturliga gudskunskap skänkes människan genom
en av Gud i intellektet ingjuten habitus, som
gör det möjligt för förståndet att bejaka
uppenbarelsens sanning, vilken i varje fall ej
strider mot ratio. — Centrum i T:s teologi
är tanken på den nåd, som ingjutes i
människan genom sakramenten. Denna nåd är
emellertid ej den gudomliga kärleksviljan själv
utan fattad som vissa från den gudomliga
urkausaliteten utgångna övernaturliga
krafter. Om T. sålunda ytterst starkt betonar
nådetanken, skiljer han sig från Luther
därigenom, att tonvikten för honom faller på den
genom nådens ingjutande skapade sedliga
kvaliteten (fides blir fides caritate formata).
Människan rättfärdiggöres genom att etiskt
kvalificeras för frälsningen. Caritas betyder
människans kärlek till, åtrå efter Gud som
det högsta goda. Det kontemplativa förnuftets
skådande av Gud är hennes livs högsta mål,
till vars ernående det sedliga livet fattas som
medel och väg. — För litteraturen till 1920
se P. Mandonnet och J. Destrez,
»Bibliogra-phie Thomiste» (1921), för litteraturen efter
1920 »Bulletin Thomiste», ut g. av J. Destrez;
särskilt kunna nämnas J. A. Endres,
»Thomas von Aquino» (1910); M. Grabmann,
»Thomas von Aquino» (5:e uppl. 1926); J.
Mans-bach, »Thomas von Aquino als Meister
christ-licher Sittenlehre» (1925). F. Btm.
Tomas från Kempen, se Thomas aKempis.
Tomasic [tå^ajitj], N., se Tommaseo.
Tomaskristna, en numera i flera grupper
delad kristen kyrka på Malabarkusten i s.
Indien, som enl. egen obevisad och alltjämt
omstridd tradition grundats av aposteln
Tomas. Fullt obestridd är denna kyrkas existens
från början av 500-talet, då den omnämnes
av Alexandriageografen Kosmas
Indikopleus-tes. Den har från början haft samband med
den syriska kyrkan i det persiska riket och
liksom denna haft syriskan som kyrkospråk.
T:s medeltida historia är mycket litet känd;
sannolikt var kyrkan nestoriansk, såsom med
säkerhet var fallet vid medeltidens slut;
andra mena, att den åtm. någon tid var
jakobi-tisk. Några få medeltida inskrifter finnas;
vissa kastprivilegier av inhemska furstar, som
ge T. en ännu bevarad hög kastställning, äro
upptecknade på kopparplåtar (på malayälam).
Sedan portugiserna kommit till Indien,
lyckades ärkebiskopen Menezes på synoden i
Diamper 1599 förmå T. att underkasta sig
Rom. 1653 frigjorde de sig härifrån. Då de
sedan sökte anknytning tillbaka till
syrier-na i Mesopotamien, påträffade de den
jakobi-tiske patriarken av Antiokia (med residens i
Mardin) och blevo så monofysiter. Romersk
mission (karmeliter) lyckades dock bevara en
del av kyrkan, de s. k. romo-syrerna, under
Rom. Vid början av 1800-talet upptog
engelsk mission (kyrkomissionssällskapet) arbete
bland jakobiterna, där okunnigheten var stor,
kultspråket oförstått bland folket och
kastandan förkvävt all missionsdrift. 1836
inträdde genom syriernas konservatism en schism,
och arbetet avbröts. En senare metropolit var
mera evangelisk, och då de konservativa fingo
överhand, växte hans parti på 1870—80-talet ut
till en reformerad syrisk kyrka, Mar
Thoma-kyrkan, med protestantisk åskådning och
gudstjänst på modersmålet. Dess metropolit bor
i Tiruvalla, jakobiternas i Kottayam, båda
orterna i n. delen av furstendömet
Travan-core, där T. bo talrikast samlade (i denna
stat samt Cochin n. därom äro mer än 25 %
av befolkningen kristna). Romo-syrerna
er-höllo 1896 av påven inhemska biskopar. De
syriska kristnas antal torde uppgå till omkr.
900,000, därav 4/9 romo-syrer, 4/0 jakobiter och
reformerade; dessutom finnas några tusen
nestorianer och en del, som övergått till
anglikanska kyrkan. — Litt.: A. E. Medlycott,
»India and the apostle Thomas» (1905); J.
Richter, »Indische Missionsgeschichte» (1906);
J. Sandegren, »Den syriska kyrkan i Indien»
(i Sv. Missionstidskr. 1915); J. Charpentier,
»St. Thomas the apostle and India» (i
Kyrko-hist. Ärsskr. 1927). K. B. W-n.
Tomasmässa, Tomasmässodagen,
Torn e d a g, almanackans Tomas (aposteln),
namn på 21 dec., var en av a p o s 11 a
daga r n a (se d. o.). Denna dag hade i Sverige
kameral betydelse, så länge spannmålsränta
erlades och tjänstemän avlönades med
spann-målsindelning (jfr Lönereglering, sp.
511). Den, som önskade leverera el. mottaga
själva spannmålen i st. f. dess värde efter
markegångspris i penningar, skulle näml, före
den dagen, då han kunde förutsättas känna
resultatet av årets skörd, »uppsäga
spannmålen» till leverering. För odlaren var
leveranstiden läglig, emedan den inföll vid en
tidpunkt, då tröskning kunde ha medhunnits och
då vinterföret underlättade forslingen (se
Skatt, sp. 1059). — Jfr A v r a d.
Tomas Simonsson, biskop, skald, politiker
(d. 1443). Var från 1405 kanik i Strängnäs
och blev biskop där 1429. T. hade studerat
i utlandet och var anhängare av
Baselkonsi-liets reformsträvanden. Liksom flertalet
svenska rådsherrar gav han 1434 sitt stöd åt den
av Engelbrekt ledda folkrörelsen. Under åren
efter Engelbrekts död ingrep han kraftigare
än förr i politiken. Fiende såväl till de
anarkiska bonderörelser, som i Puke hade sin
främste representant, som till Karl Knutssons
maktsträvanden, anslöt sig T. till ärkebiskop
Nils Ragvaldsson, ledaren för det svenska
unionspartiet. T. var med om att avsätta
konung Erik 1439 och gav sitt bistånd till
Kristofers svenska tronkandidatur. Till 1439
torde man böra datera hans storslagna dikt
om friheten. Till formen påverkad av tidigare
medeltida litteratur, har »Frihetsvisans»
innehåll helt inspirerats av samtidens märkliga
händelser i Sverige. Dess förra del innehåller
en episk skildring av konung Eriks usla
regemente, av Engelbrekt och Karl Knutsson;
i det senare partiet, vari svenskarna indirekt
uppmanas att göra sig kvitt konung Erik,
sjunges hänfört den lagvärnade frihetens lov.
T. är även författare till en allegorisk dikt om
troheten och till det märkliga s. k.
förma-ningsbrevet till Karl Knutsson. — Litt.:
Uppsatser av E. Hjärne i Hist. Tidskr. för
Finland 1919, L. Sjödin i Hist. Tidskr. 1925 och
E. Lönnroth i Scandia 1931; Kj. Kumlien i
Hist. Tidskr. 1930 och »Karl Knutssons
politiska verksamhet 1434—4448» (1933; akad.
avh.). Kj. K-n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
