Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tontjev, Dimitri - Tontryck - Tonträffning - Tonttu - Tonus - Tonvikt - Tooke - Toole, John Lawrence - Toorop, Jan - Topas - Topazolit - Tope el. Topa - Topeka - Topelius, Zachris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
449 Tontryck—Topelius, Z. 450
1888—91 men bröt med honom. Efter
Stambolovs fall 1894 tillhörde han åter upprepade
gånger regeringen, till sist som
finansminister i Radoslavovs kabinett 1913—18. H. B-n.
Tontryck, boktr., urspr. benämning på de i
svaga grå el. kulörta toner utförda extra
bild-, ram- el. t. o. m. texttryck, som för
dekorativa ändamål anbragtes såsom
undertryck el. marginalutfyllnad vid mera
påkostade arbeten. Under 1800-talets sista
årtionden var dylikt t. en uppskattad teknisk
nyhet. Senare har termen t. huvudsaki.
kommit att gälla en under 1900-talets första
årtionden till stor fullkomning utvecklad metod
för bildtryck i autotypi. Metoden går ut på
att före el. efter den ordinarie tryckningen
låta arken passera pressen en extra gång,
varvid de med vanlig färg tryckta bildytorna
helt el. delvis mottaga en svag, ljust gul el.
annan färgton från en uppsättning
tonfärgs-klichéer. Den svaga tonen, som avviker från
papperets, äger en frapperande förmåga att
ge bilderna liv och pregnans. I sin sista
utvecklingsfas har detta t., som genom den
dubbla tryckningen ställt sig avsevärt
kostsamt, kunnat göras än mer tekniskt och
ekonomiskt fullkomnat genom en nyuppfunnen
möjlighet att begagna färger (dubbeltonfärger),
så sammansatta, att under torkningen ett
ljust färgande ämne avskiljes från den mörka
grundfärgen och sprider sig på papperet,varest
det tydligt framträder såsom en extra ton i
alla dagerpartier. Effekten blir härigenom
densamma vid en tryckning som eljest vid två.
Tonträffning, förmågan att i sång återge
en melodi direkt efter noter utan hjälp av
instrument, övning i t., som numera ingår i
skolundervisningen i sång, avser även att
utbilda gehöret, skärpa intervalluppfattningen
m. m. T. N.
Tonttu [tå’ntto], se Mytologi, sp. 578.
To’nus, lat. (av grek. to’nos, spänning; ton,
se d. o.). 1. (Fysiol.) Skulle eg. betyda
»spänning» men nyttjas huvudsaki. i betydelsen
»ständig innervation». Så står hjärtat under
inverkan av t. från nervus vagus (se H j
ärtnerver), och t. av växlande omfattning,
vanl. framkallad på reflexväg, förefinnes såväl
i glatt muskulatur, t. ex. i blodkärlens väggar
(»kärltonus») och inälvsmusklerna, som ock i
den tvärstrimmiga muskulaturen. Jfr A t oni
och T o n i c a. Ljd.
2. (Mus.) Se Ton 1.
Tonvikt, språkv., dets. som tryckaccent (se
Accent 1).
Tooke [tok], se Home Tooke.
Toole [töl], John Lawrence, engelsk
skådespelare och teaterledare (1832—1906).
T. spelade från 1852 i landsorten och från
1854 i London, där han 1880—93 ledde Toole
theatre. Han spelade från 1874 också i
Amerika och från 1890 i Australien. T. var en
utomordentligt populär komiker med
flödande fantasi och sällsynt varm och äkta
humor. Han utgav 1888—89 sina
»Remini-scences». G. K-g.
Toorop [tå’råp], J an, holländsk målare (1858
—1928); fadern var av norsk börd, modern
javanska av engelsk härkomst. T. vistades i
Batavia till 1874, kom då till Holland, var i
två år elev vid konstakad. i Amsterdam och
därefter hos Portaels i Bryssel. Han var
under sitt första skede realist och målade motiv
ur det holländska bonde- och fiskarlivet,
övergick så till impressionism, blev under ett
besök i London påverkad av Whistler och slöt
sig i Paris till pointillisterna Seurat och
Signac. Efter en svår sjukdom övergick han
1889 till katolicismen, och hans konstnärskap
tog då en ny och sällsam riktning. Han
söker uttryck för »en mystisk, upphetsad och
dunkel neobuddism», »hans gamla javanska
minnen blanda sig med uttrycksfulla
naturavvikelser el. dekorativa påfund». I den
europeiska konsten är han en exotisk och i högsta
grad originell företeelse, excentrisk, i
formgivningen både ultramodern och arkaiserande.
I börsen i Amsterdam finnas allegoriska
målningar på fajans. Han målade även porträtt
och utförde konstindustriella alster i ädla
metaller. G-gN.*
Topäs, ett för sin vidsträckta användning
som ädelsten bekant, rombiskt (se
Kristallsystem) kristalliserande, glasglänsande
mineral av det fluorhaltiga aluminiumsilikatet
Al2SiO4F2 med hårdheten 8 (se
Hårdhetsskala) och spec. v. 3,4—3,6. Till skillnad
från kvarts, som t. ibland liknar, har t.
mycket utpräglad klyvbarhet i en riktning. T.
är ett typiskt pneumatolytiskt mineral (jfr
Mineralbildning) och uppträder, gärna
tills, m. andra pneumatolytiska sådana (t. ex.
tennmalm), företrädesvis i genetiskt samband
med sura eruptivbergarter, ss. graniter och
porfyrer. Många pegmatitgångar föra t. Gul
färg förhärskar hos t.; ex. erbjuda den
saff-ransgula indiska, den guldgula brasilianska
och den vingula sachsiska t. På många
ställen är t. dock antingen färglös el. ljusare el.
mörkare blå, gärna med en dragning i grönt.
Olika nyanser av rött äro utmärkande för
andra t.; de flesta i handeln förekommande
röda t. äro dock brända t., som fått sin röda
färg genom långsam upphettning och
försiktig avkylning av gula varieteter. Violett t.
är sällsynt. Pyrofysalit är en oädel,
ogenomskinlig, grå och fältspatliknande t.,
funnen t. ex. i Finnbo (se d. o.) vid Falun.
Bekanta viktiga förekomster av vackert färgad
och genomskinlig ädel t. finnas bl. a. i
Brasilien (Minas Geraes), s. Ural, Transbajkalien
och U. S. A. Även må erinras om
Schnecken-stein i Saehsen, som dock legat under i
konkurrens med Brasilien. Av de ädla t. äro
honungsgula, blå och rosafärgade stenar
dyrast; andra gula avarter samt färglösa t. ha
blott obetydligt värde. För
ädelstenssliperi-erna obrukbar t. finner användning som
slipmedel. Se även Ädelstenar. — Om or
i-e n t a 1 i s k t. se K o r u n d. N. Zn.
Topazollt, miner., se Granat, sp. 931.
Tope el. T o p a, dets. som stupa (se d. o.).
Topeka [täupFke], huvudstad i Kansas,
U. S. A., på ömse sidor om floden Kansas;
64,120 inv. (1930). Flyghamn. Viktig
järnvägsknut. Kvarn- och grafisk industri. I T.
ligger Washburn college (1,064 stud. 1932).
T. grundades 1854.
Topelius, Z a c h r i s, finländsk författare
(1818 M/i—1898 12/3), son till Z. T. d. ä.
Erhöll en vårdad uppfostran. T. kom 1831 till
Helsingfors, där han inackorderades hos Rune-
XIX. 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
