Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Torbjörnskjær - Torbjörntorp - Torcello - Torchère - Torcy, Jean Baptiste Colbert de - Tordenskjold, Peder (Wessel) - Tordmule (Trubbalka, Törd)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
457
Torbjörnskjær—Tordmule
458
Torbjörnskjær, norsk kustfyr vid inloppet
till Oslofjorden, mellan Grisbådarna, Sverige,
och Hvalerögruppen, Norge. Ax. S.
Torbjörntorp, socken i Skaraborgs län,
Gudhems härad, på Falbygdens (se d. o.)
högslätt, n. om Falköping; 9,88 kvkm, 509 inv.
(1933). 604 har åker; skog saknas. Kalkbruk.
Ingår i Falköpings stads- och
landsförsamlingars, T:s, Friggeråkers och Luttra pastorat i
Skara stift, Falköpings kontrakt.
Torcello [tårtJäTå], liten ort i it. prov.
Ve-nezia, på en ö i lagunen, omkr. 9 km n. ö. om
staden Venezia. Från T:s glanstid under tidig
medeltid kvarstå kyrkan Santa Fosca
(1000-talet) och katedralen (italo-bysantinsk stil;
gr. 641) med en dyrbar bysantinsk mosaik.
Torchère [tårfä’r], fr. (av torche, fackla),
urspr. allegorisk figur med fackla, sedermera
en på fotställ placerad trefot el. dyl. med
lysämne. C. G-m.*
Torcy [tårs?], Jean Baptiste Colbert
de, markis, fransk statsman (1665—1746),
son till Ch. Colbert (se Colbert, sp. 1209)
och måg till Pomponne (se d. o.). Var
diplomat och efter fadern utrikesminister 1696—■
1715. T. tillstyrkte Ludvig XIV :s spanska
politik och hade stor förtjänst av freden i
Utrecht 1713. Han var senare
generalpostmästare men drog sig i början av 1720-talet
från politiken. T:s viktiga memoarer 1697—
1713 utgåvos 1757, hans dagbok 1709—11
utgavs 1884 av F. Masson. B. Il-d.
Tordenskjold, Peder, norsk-dansk sjöofficer
(1691—1720); hette eg. Wessel (adlades
1716 med namnet T.; om släkten se Danmarks
Adels Aarbog 1930). Sattes först i skräddar-,
sedermera i
barbe-rarlära men antogs
1706 som lärling vid
navigationen i
Köpenhamn, företog
re-; sor till Guinea samt
|Väst- och Ostindien,
■ utnämndes därun-
ider, 1709, till
sjö-[ kadett och återkom
till Norge 1710. Som
befälhavare på
mindre fartyg deltog T.
1711—15 med
utmärkelse i kriget till
sjöss mot Sverige.
1716 erhöll han befälet över en sjöstyrka,
bestående av skottpråmar, fregatter och galärer,
för att tillintetgöra den sv. sjöstyrka, som
svarade för sjöförbindelsernas uppehållande i
bohuslänska farvattnen. Genom att nedkämpa
den sv. styrkan under Strömstierna (se d. o.) i
Dynekilen fullgjorde T. detta uppdrag. 1717
erhöll han befälet över den danska
Kattegatt-eskadern. Med denna företog han i maj
anfall mot Göteborg, vilket emellertid för den
gången avvärjdes. Efter erhållna
förstärkningar inträffade T. i juli utanför Strömstad
men blev även där tillbakaslagen av
svenskarna under general Hierta. Till följd av
sina bägge nederlag miste T. överbefälet över
Kattegatteskadern; endast befälet över
galäreskadern fick han behålla. Sedan T. varit den
förste att underrätta Fredrik IV om Karl
XII:s död, utnämndes han till schoutbynacht.
Genom slughet och djärvhet lyckades T. 1719
Kyrkan Santa Fosca i Torcello.
bemäktiga sig Marstrands fästning och
största delen av den där förlagda svenska
örlogs-eskadern. För denna bragd blev han
viceamiral. Visserligen misslyckades hans en tid
därefter företagna anfall på Göteborg, men
vid ett tredje angrepp 8 okt. (n. st.) s. å.
lyckades han i skydd av mörkret smyga sig förbi
Älvsborgs fästning och strandbatterierna samt
uppbrände el. förstörde största delen av
svenska galäreskadern. — Efter freden (1720)
gjorde T. en resa till Tyskland, där han, vid nyss
fyllda 29 år, nära Hannover, i en duell
ihjäl-stacks av överste J. A. Stael von Holstein,
som han utan bevis beskyllt för falskt spel.
T. var en av de tappraste och skickligaste
sjömän den skandinaviska Norden frambragt,
men hans förmåga av beräkning stod ej i
rimlig proportion till hans mod el. våghalsighet.
Något stort sjöslag vann han aldrig. — Litt.:
A. Hammarskjöld i Hist. Tidskr. 1890—91; O.
Bergersen, »Viceadmiral T.» (2 bd, 1925) och
»T. og danskene» (1932); »Bidrag til den Store
Nordiske Krigs historie», IX (s. å.).
(J. Schr.; ö-g.)
Tordmule (i Bohuslän Trubbalka, på
Gotland T ö r d), Alca t orda, tillhör ordn.
alk-fåglar (se d. o.) samt har kort och satt kropp
med långt bakåt sittande ben; till färgen är
den ovan svart, under vit; längden uppgår till
40—47 cm. Näbben är grov, hoptryckt från
sidorna och bär ett vitt tvärstreck. T. häckar
kolonivis och lägger ett enda ägg i en
bergsspringa el. under stenblock. Den förekommer
i oerhört antal i fågelbergen (se d. o.). I
Sverige häckar den talrikast på Karlsöarna samt
därjämte längs ö. kusten norrut från
Östergötlands skärgård, enstaka par även vid väst-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
