Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tornerspel, Tornering - Torneträsk - Torneå (orter) - Torneå (tingslag) - Torneå (stad)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
469
Torneträsk—Torneå
470
(»rännarbana»). T., vilkas
ursprung förmodligen går
tillbaka till den germanska
forntiden, förekommo i Frankrike
under 1000-talet och i den
övriga kristna världen under
de följ, årh., sedan 1300-talet
t. o. m. hos de spanska
araberna. De utbildades såsom
praktiska övningar i
anslutning till det medeltida
rid-darväsendets tunga stridssätt
men fortlevde även sedan det
pansarklädda rytteriet
förlorat sin militära betydelse och
erhöllo så alltmera karaktären
av festspel. Vanl. anordnades
t. av en furste i samband
med någon kröning el.
förmätning. Deltagarna i t. borde
vara av ridderligt stånd;
småningom uppkommo dock t.,
i vilka borgare el. bönder
kunde uppträda. T. inleddes
av vapensynen, hållen av stridsdomare, vilka
övervakade, att även i övrigt ridderlig hävd
följdes. Damernas närvaro förlänade åt den
krigiska festen ett galant inslag: den
kämpande bar gärna sin dams färger, och åt
henne gav han, om han vunnit, ofta sitt
segerpris. De viktigaste arterna av t. voro
t o r n e j och d u s t el. d y s t. I tornejen
el. bohorden (ty. Buhurd, fr. bohort)
kämpade två ryttarskaror mot varandra,
dusten (ty. Tjost, fr. joste, joute, av lat. juxta)
var en tvekamp. T. voro ofta livsfarliga. Som
vapen nyttjades vanl. lansar men även
klubbor el. kortare svärd. T. utmärktes genom
sin festliga utstyrsel. Vid början av nya
tiden upphörde de medeltida t., som
småningom ersattes av karusellen (se d. o. 1). Ett
berömt t. hölls vid franska hovet ännu 1559,
den sista tyska rikstorneringen ägde rum 1487.
— Litt.: F. Niedner, »Das deutsche Turnier
des 12. und 13. Jahrhunderts» (1881); L.
Gautier, »La chevalerie» (1884); F. H.
Cripps-Day, »The history of the tournament in
England and in France» (1918). Kj. K-n.
Torneträsk [tår-], Sveriges största och
nordligaste fjällsjö, Torne älvs källsjö (se
kartan vid Lappland, n. bladet); 320 kvkm,
342 m ö. h., 168 m djup. Mottar bl. a. tillflödet
Kamajokk (Abiskojokk) och avslutas i s. ö. av
vattenfallet Tarrakoski. Sjön har ett glacialt
överfördjupat klippbäcken och var vid istidens
slut uppdämd av isen, varom vackra
strandlinjer erinra. Den ligger nästan h. o. h.
ovanför barrskogsgränsen men inom
fjällbjörks-regionen och omges av höga fjäll. Invid T.
ligger Abisko (se d. o.) turiststation. — Litt.:
O. Sjögren, »Geografiska och glacialgeologiska
studier vid T.» (1909).
Torneå [tä’r-], sv. orter, se Ne der torneå,
Nedertorne å-H aparanda och ö v
ertorn e å.
Torneå [tä’r-], tingslag i Norrbottens läns
kustland, utmed Finlandsgränsen (Torne älv),
omfattar Nedertorneå, Karl Gustavs,
Hieta-niemi och övertorneå landskommuner samt
Haparanda stad; 3,429,50 kvkm, 17,470 inv.
(1933), därav i landskommunerna 3,426,38
kvkm och 14,949 inv. Om finnarna i T. se
Tornering vid början av 1500-talet. Träsnitt av L. Cranach d. ä.
Norrbottens län. Bebyggelsen är huvudsaki.
samlad vid kusten och i den breda Tornedalen,
som på grund av älvens översvämningar och
sommarens långa dagar har en för
boskapsskötsel synnerligen gynnsam gräs- och
grönfodervegetation. Från kusttrakterna och
Tornedalen avtar bebyggelsen inåt land, där
skogs- och myrmarker dominera. 3,933 har
åker, 187,013 har skogsmark. Jordbruk med
boskapsskötsel och skogshantering äro
huvudnäringar, vid kusten även tynande träindustri
(se Nedertorneå). Genom S. J. och dess
automobillinjer har T. ganska goda
kommunikationer (se kartan vid Västerbotten).
Är delat på Kalix och Torneå fögderier samt
tillhör Torneå domsaga. Jfr L. De Vylder,
»Tornedalen» (1904).
Torneå [tä’r-], fi. T o’r nio, stad i Uleåborgs
län, Finland, vid Torne älv, på en f. d. ö
(Svensarö), genom v. älvgrenens
uppgrund-ning förenad med svenska stranden, samt
invid Haparanda (se d. o., med karta); 75 kvkm,
2,285 inv. (1932), finsktalande. Järnväg
finnes söderut till Uleåborg och norrut utmed
älvdalen; stationen ligger på ö. älvstranden,
och trafiken med staden förmedlas av en
färja. Något s. om T. leder en järnvägsbro
över älven (byggd 1919), förenande Sveriges
och Finlands järnvägsnät. På holmar utanför
älvmynningen äro Röyttä och Kuusiluoto
sågar belägna. Kyrkan, av trä (uppf. 1684—
Vy över Torneå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
